Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Blue Lights 2 – stark och engagerande och bara måste sträcktitta

by

Blue Lights 2
Betyg 5
Premiär på TV4 Play 25 november 2024
Regi Declan Lawn & Adam Patterson Jack Casey

En serie om nyrekryterade poliser i Belfast och den första säsongen gjorde succé och hyllades av många. Bland annat fick den högsta betyg, 5 av 5 av Kulturbloggen, där vår kritiker skrev:
Blue Lights – mästerlig och engagerande och ställer viktiga frågor

Denna nya säsong håller samma kvalitet. Skådespelarna är bra och berättelsen tar upp olika aspekter kring kriminalitet, polisen och brottsbekämpning. Allt är inte svart eller vitt. Och vi får följa flera av polisernas privatliv och personliga trassel och relationer.

I första säsongen var det fyra rekryter. Tre av dem har gått vidare inom polisen och tagit ett steg uppåt från aspirantnivån. Vi får följa dessa tre, Grace, Tommy och Annie. Den fjärde, Jen, polischefens dotter, har hoppat av och är nu jurist och vi får också följa hennes liv. Det märks att hon hittat sin uppgift i livet. Som jurist är hon mycket mer engagerad i sitt jobb.

Vi får förstås också följa en del av polischeferna och övriga polis plus att det tillkommer två nya poliser, varav den ena, Shane. jobbar tillsammans de tre som tidigare var aspiranter.

På högre nivå inom polisväsendet har beslut tagits att polisstationen som ansvarar för området Mount Eden måste satsa fullt för att få stopp på den växande konflikten mellan områdets två maffiagäng och bossar. Det visar sig att det är inte bara polisen som är oroad över den ökade kriminalitet och drogerna som flödar i området. Lee som tidigare varit elitsoldat sköter en pub tillsammans med sin syster. Lee är rejält trött på att tvingas betala för beskydd till en av områdets maffiakungar. Han är också trött på hur knarket skördar liv. Lee sätter igång en plan har för att kunna få bort de två maffiakungarna och själv styra området.

Denna polisserie har flera stora styrkor. Många duktiga naturliga skådespelare, förstås men också dramaturgin och skildringen av hur polisen jobbar och av de kriminella och vanliga människor som bor i området och drabbas av såväl polisbrutalitet som brott. Serien rör sig i de gråzoner där livet oftast befinner sig.

Det är också en berättelse om hur livet går vidare i en område som Nordirland och Belfast där IRA och lojalister för inte alltför länge sedan krigade och slängde bomber. En skildring av hur myndigheter lägger munkavel på diskussioner och fasta om vad som hände under IRA-tiden.

Det är en stark och engagerande polisserie som jag inte kunde slita mig ifrån utan måste sträcktitta.

Recension av tv-serie: Helikopterrånet – spännande och fascinerande

by

Helikopterrånet
Betyg 4
Premiär på Netflix 22 november 2024
Regi Jonas Alexander Arnby, Daniel Espinosa och Anna Zackrisson

Helikopterrånet bygger på verkliga händelser. Wikipedia berättar om händelsen som väckte stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt:
Helikopterrånet i Västberga var ett rån som genomfördes på morgonen den 23 september 2009 mot G4S Cash Services värdedepå i Västberga industriområde i södra Stockholm. Rånarna hade tillgripit en helikopter av modell Bell 206 Jet Ranger som de använde för att hämta bytet från värdedepån. Det var första gången som en helikopter användes vid ett rån i Sverige. Polisflygets helikoptrar på Myttinge på Värmdö lyfte inte eftersom någon hade placerat en bombattrapp på landningsplatsen. Bytets storlek blev enligt en uppgift till TT 39 miljoner kronor.

Tv-serien med åtta avsnitt är en dramatisering som delvis följer vad som är känt om händelsen men är samtidigt fiction, en dramatisering. Exempelvis har rånarna i serien andra namn än i verkligheten – och hur väl personerna stämmer med verkligheten kan nog bara de som var med verifiera. Det spelar egentligen ingen roll. För mig är denna tv-serie ett drama och inte en true crime-serie. Serien bygger på Jonas Bonniers roman Helikopterrånet (The Helicopter Heist).

Rånet var självklart uppseendeväckande spektakulärt. Något liknande hade inte utförts i Sverige tidigare. Det var ingen tvekan om att det var välplanerat och paralleller drogs med filmer som Oceans Eleven. Att helikopterrånet var väl planerat är uppenbart. I serien säger en polis att rånare skiljer sig ofta från övriga kriminella, då de är välplanerade och inte nerdekade knarkare. Polisen beskrev rånade med viss beundran. I såväl verkligheten som i tv-serien ser vi hur svenska och utländska medier fylldes av journalister som inte kunde dölja upphetsningen och fascinationen de kände på grund av det hur helikopterrånet genomfördes.

Serien ger många tankar och det finns en hel del att prata om efter att ha sett den. Vi får framför allt följa rånarna och en av rånarna i synnerhet, som beskrivs som en ung man som växte upp i ett område som klassas som utanförskaps-område. Han började tidigt med stöld och blev kriminell och dömdes till fyra års fängelse på Kumla. Han mötte en kvinna han blev djupt förälskad i. De gifte sig och fick två barn och han försökte leva ett hederligt liv utan att begå brott. Han slet på ett snabbkök och försökte bli rik genom att starta ett företag där han skulle importera räkor som inte blev slafsiga på en gång utan hade högre kvalitet. För att kunna starta företaget och importera behövde han några som hjälpte till med startkapital. Han blev blåst så rök om det. Där startade allt som blev fel för honom. Rami kunde inte berätta för någon att han blev blåst utan kontaktade istället kriminella bekanta för att delta i rån eller annat. På något sätt är detta skildrat i tv-serien som att Rami var ett offer, att han tvingades bli kriminell igen. Kanske är det så. En del har färre möjligheter att göra bra val och samtidigt har vi ändå fri vilja. Eller? Ja det finns saker att diskutera och fundera kring i tv-seriens berättelse.

En annan karaktär vi får följa är en kvinnlig polis, Leonie som har rötter från forna Jugoslavien. I seriens början får vi se hur hon avslöjar och griper en pedofil men det svenska polisväsendet var rätt slappt och lät pedofilen bli fri. Det finns en hel del kritik av svensk polis inbakat i tv-serien. Svensk polis gjorde en hel del misstag under utredningen och det visade sig också att polisen fått tips flera veckor före rånet att ett rån med helikopter var på gång.

Serien är engagerande och spännande. Avsnittet med själva rånet är helt suveränt gestaltat. Det är fascinerande hur man som tittare dras in i och rent av kan förstå rånarna och önska att de ska klara sig. Fast man vet att de är kriminella.

Rånet är numer preskriberat och den som googlar kan se att bytet var drygt 39 miljoner svenska kronor men endast 54.000 kronor av denna summan kom tillrätta. Det väcker ju nyfikenhet. Vart tog 39 miljoner svenska kronor i sedlar vägen?

Recension av tv-serie: The Pirate Bay – skrämmande skildring av hur svenska rättsväsendet gick i USA:s ledband

by

Foto: Stina Stjernkvist

The Pirate Bay
Betyg 4
Premiär på SVT Play 8 november 2024
Regi Jens Sjögren och Patrik Gyllström
I rollerna Simon Gregor Carlsson, Arvid Swedrup, Willjam Lempling, Robin Stegmar

En skrämmande berättelse om hur det amerikanska kapitalet kunde styra Sverige. Dn amerikanska kapitalismen fick den svenska regeringen och polisen att lyda USA:s order och det svenska rättsväsendet till och med struntade i vad som är svensk lag och normal etik när domaren som var involverad i upphovsrätts-organisationer fick döma i Pirate Bay-rättegången. Ja det finns mycket att skämmas över hur svenska makthavare och myndigheter agerade kring The Pirate Bay.

Handlingen i tv-serien om The Pirate Bay utspelas under tidigt 00-tal Stockholm. Vi får följa Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm som förenas i en dröm om ett fritt internet. Gottfrid jobbar på att ta fram en tjänst som kopplar samman fildelare från världens alla hörn. Antipiratbyråns chefsjurist Henrik Pontén inser tidigt vilka konsekvenser The Pirate Bay kommer att få, men har svårt att göra sin röst hörd men blir sedan allt mer symbolen för kampen mot pirater.

En majoritet som var med på den tiden har säkert någon gång använt sig av The Pirate Bay och laddat ner en sång eller ett filmklipp. Kom ihåg att detta var innan Spotify eller Netflix, Youtube eller SVT Play lanserats. Det är uppenbart att The Pirate Bay banade väg för de streaming-tjänster som sedan kom. I tv-serien beskrivs fildelarna som ungdomar och Antibyråns frontman Henrik Pontén som representant för den äldre generationen och för storägarna av kulturföretag som den amerikanska filmbranschen. En av de stora anledningarna till varför fildelningen var så utbredd tas inte upp i serien: Den minutiösa schemalagda ordning i vilken film- och musikbranschen och tv-spelsföretagen lanserade sina produkter. Många, många var irriterade på att till exempel tv-spel eller filmer lanserades långt tidigare i USA och Storbritannien är i Sverige eller andra länder.

Foto: Tommy Darmark/Crosby

Men att serien inte fångas verkligheten exakt som den utspelades gör inte så mycket. Den har fångat en del av stämningarna vid den tiden och framför allt sätter den fingret på den SKANDAL som utspelades, att svenska myndigheter, poliser och makthavare löd amerikanska vinstintressen som marionetter. Det är en skandal, det finns helt enkelt inget annat ord för hur jakten på de som startade The Pirate Bay och jakten på honom som lät webbplatsen finnas i sin server gick till. Rent juridiskt är det lika tydligt nu som då att de som programmerade den eller ägde serverhallen inte var de som fildelade. Tekniken för detta var ju att alla som kopplade upp sig hjälptes åt att dela en bit, var och en hjälpte till. Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm och Carl Lundström som upplät sin serverhall gjordes till syndabockar för att skrämma andra från att göra något liknande. Det är som om jag öppnar en yta för marknadsstånd och någon säljer stöldgods där och jag blir dömd för vad någon gör på den ytan. Ett stort övergrepp som också skedde är vid den senaste razzian där massor av hårddiskar beslagtogs som inte alls hade med fildelning att göra utan där fanns olika webbplatser som hyrde in sig i webbhotellet.

Ett bevis på att lagen tolkas olika i skilda situationer är när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch på sin sida på Facebook nämnde att en advokat varit dömd för ett brott. Då var inte Facebook som var ansvarigt utan den enskilda person, det vill säga Ebba Busch, som skrivit något. Svenska myndigheter vågade förstås inte gå på Facebook. Den som är störst och rikast styr svenska myndigheter, oftast.

En annan sak som det svenska rättsväsendet gjorde som är under all kritik i samband med Pirate Bay-hörvan är att de fyra som dömdes till fängelse också ska betala den amerikanska filmindustrin och andra upphovsföretag mer än 70 miljoner kronor, när räntan lagts på. Hur skadeståndet räknades ut är totalt verklighetsfrämmande. Till Svenska Dagbladet förklarar Peter Danowsky, ombud för skivindustrins intresseorganisation Ifpi: Skivbolagen utgår från laglig försäljning på nätet av skivor. En skälig ersättning är enligt Danowsky 6,5 euro per nedladdat verk – något han säger att tingsrätten accepterat och de åtalade inte motsatt sig.

Wikipedia:
Rättegången mot The Pirate Bay var en rättsprocess kring fildelning. Stockholms tingsrätt avgjorde målet 2009 och Svea hovrätt 2010. Båda rättegångsprövningarna ledde till fällande domar mot de ansvariga för The Pirate Bay, nämligen fängelsestraff och ett solidariskt skadestånd till de spel-, film- och skivbolag som var målsägande.

Det behövs inte någon stor hjärna för att förstå att varenda en som laddat ner en låt inte skulle ha köpt låten den inte fanns på The Pirate Bay. De är ett högst omoraliskt bud från musikindustrin som domaren köpte rakt av. Och att domaren köpte det totalt bygger också på en stor skandal: Under rättegången kom det fram att domaren var medlem i upphovsrätts-organisationer som står på åklagarens sida. Ytterligare ett flagrant element är att USA hotade Sverige med handelsblockad om upphovsmännen till The Pirate Bay inte greps, åtalades och fälldes.

Ingen har hellet kunnat bevisa att filmindustrin verkligen förlorade dessa miljoner dollar som de påstår. Ingen filmbolag gick i konkurs under den tiden.

En av rollfigurerna tv-serien ”The Pirate Bay” är Rasmus Fleischer, som är en fiktiv version av honom för 20 år sedan. Han var en av frontmännen för föreningen Piratbyrån. Rasmus Fleischer skriver i Aftonbladet:
Nej, det krävdes inga privatdetektiver för att identifiera männen bakom piratsajten. Första åren finansierade The Pirate Bay sin hårdvara genom att be användarna donera direkt till Fredrik Neijs privata bankkonto, vilket finns dokumenterat på Internet Archive. Webbhotellet PRQ var inte hemligare än att Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm stod registrerade som ägare hos Bolagsverket, detta redan innan The Pirate Bay sjösattes på en PRQ-uppkoppling. Men uppenbarligen ville manusförfattarna till varje pris klämma in en klyschig detektivhistoria.

TV-serien förenklar frågan och konfliktytorna och har framför allt fokuserat skildringen som en kraftmätning mellan den mäktiga lobbygruppen, Motion Picture Association of America, och The Pirate Bay.

Ett fult övergrepp som svensk polis stod för var också i samband med mot företag som hade sina en husrannsakan, efter beslut av kammaråklagare Håkan Roswall. Husrannsakan genomfördes av ett 50-tal poliser mot webbhotellet PRQ:s lokaler i Stockholm. Vid tillslaget togs 186 servrar i beslag, jämte ett stort antal andra föremål. I husrannsakan drabbades även företag och organisationer utan samröre med Pirate Bay eftersom samtliga servrar i webbhotellets lokaler beslagtogs. Polisen gjorde även husrannsakan och beslag i privatbostäder. Justitieombudsmannen meddelade efter avslutad granskning av polisens agerande att det inte fanns tillräckliga skäl att ifrågasätta att egendom togs i beslag i den omfattning som skedde. Aldrig att svensk polis skulle fått göra likadant mot någon som tillhörde de rika och de mäktiga i samhället.

Frågan om upphovsrätt är inte en glasklar fråga om rätt eller fel. Att The Pirate Bay växte så snabbt och hade så många användare beror inte bara på att användarna inte ville betala för musik, film, datorprogram och tv-spel med mera. Det berodde minst lika mycket, om inte mer, på att människor ville ha tillgång och inte behöva till ägarna bestämde att det skulle finnas tillgängligt i deras land – och priserna hade också betydelse, förstås. The Pirate Bay banade vägen för webbtjänster som kom senare.

The Pirate Bay Bildtext: Henrik Pontén (Robin Stegmar) Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Tv-seriens styrka är inte att den redovisar alla frågeställningar – vilket troligen hade blivit mera av en dokumentär och inget bra drama. Seriens styrka är att den är spännande trots att vi vet att det är de med mest makt och pengar som vinner, vilket är som det brukar vara i verkligheten och rätt deprimerande. Amerikansk filmindustri brukar annars lura i oss att den lilla människan kan vinna. För det kan den ju inte. Det är klart att det är viktigt att de som lever på att skapa film, musik med mera också kan leva på det. Men det är inte alltid samma sak om att de stora ägarna ska ha rätt att dela in världen i olika zoner efter när något ska ha premiär. Seriens stora styrka är inte bara spänningen förstås eller att den visar hur amerikansk ideologi fick styra i Sverige utan framför allt att den ger mycket att prata om och diskutera.

Recension av tv-serie: Ronja Rövardotter 2 – underbar, vacker och tål att ses om och om igen

by

Ronja Rövardotter 2
Betyg 5
Premiär på Netflix 24 oktober 2024
Regi Lisa James Larsson

En av de vackrast sagorna är tillbaka. Del 2 av nyinspelningen av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter är tillbaka. En underbar och vacker saga som tål att ses om och om igen. Del 1 av nyinspelningen av Astrid Lindgren berättelse om rövardottern Ronja tog kritikervärlden med storm. När nu andra delen släpps är den om möjligt minsk lika bedövande vacker och en totalupplevelse som en publik i alla åldra kan bänka sig framför om och om igen.

Som alla de bästa sagorna är den storslagen och samtidigt berättar den sådant som alla möter på något sätt i någon form i livet. Det är en berättelse om vänskap och lojalitet, om hämnd och att som barn gå sin egen väg i livet och göra sina val, om svek och att kunna förlåta. Skådespelarna tycks ha vuxit in i sina karaktärer och är så trovärdiga. Kerstin Linden som Ronja är ett charmtroll utan like, envis, rolig och en naturbarn. Jack Bergenholtz Henriksson som Birk Borkason är hennes lojale vän som oftast låter Ronja styra. Krista Kosonen har verkligen vuxit in i rollen som Lovis och likaså Christopher Wagelin som Mattis. Johan Ulveson som Skalle-Per är enastående. De är alla fem minst lika bra som de fyra som spelade i filmen som kom 1984 och regisserades av Tage Danielsson. 1986 klipptes filmen om till en TV-serie i tre delar på 50 minuter var, varvid man lade till material från filminspelningen som inte kommit med i själva filmen.

Ronja Rövardotter är en klassisk svensk saga skriven av Astrid Lindgren om flickan som öds in i ett gäng rövare i en medeltida skandinavisk borg. Hon älskar skogen och upptäcker vilken både magisk och farlig och vacker plats den är och där möter hon en dag en pojke, Birk, som tillhör de konkurrerande rövarbandet. Ronja och Birk får inte vara vänner, för de tillhör fiendegrupper.

Dessa sex nya avsnitt är underbar tv som jag hoppas många samlas för att se tillsammans. Det är ett fascinerande och spännande och engagerade äventyr för alla åldrar med fantastiska naturvyer, med ekorrar, möss och ugglar och med de varelser som vi bara kan se med vår fantasi, som troll, rumpnissar, grådvärgar och vildvittror.

Inspelningen har skett runt om i Sverige, bland annat i Västra Götaland. Den svensk-brittiska regissören Lisa James Larsson har regisserat och i ett pressmeddelande läste jag att hennes relation till Ronja var nästan obefintlig innan hon fick uppdraget. Hon hade varken läst boken eller sett filmen. Kanske är det ett starkt skäl till att den blivit så bra, att hon tagit itu med denna enastående berättelse utan att varit färgad av den tidigare versionen.

Del 2 av tv-serien Ronja Rövardotter är ett storslaget, lysande äventyr som är mer aktuellt än någonsin. Om vikten av att respektera naturen och alla varelser, om att säga nej till gamla strider, att hat inte behöver ärvas i generationer.

Recension av tv-serie: The Rookie: Feds – når inte upp till samma nivå som The Rookie

by

The Rookie: Feds
Betyg 3
Första avsnittet hade premiär i september 2022
Visas på tv4 Play
Skapad av Alexi Hawley och Terence Paul Winter

The Rookie: Feds är en spinoff på tv-serien The Rookie. Båda skildrar en medelålders person som väljer att utbilda sig för ett nytt yrke och karriär i medelåldern. I The Rookie är det byggaren John Nolan som blir polis i Los Angeles och i The Rookie: Feds är det Simone Clark, en före detta skolkurator i Washington, D.C. som, vid 48 års ålder, äntligen uppnådde sin livslånga dröm om att gå med i FBI som specialagent.

I båda serierna möter vi hur de får kämpa mot fördomar för att de är medelålders. John Nolan blir till och med varnad av sin chef kommissarie Grey att Grey kommer att göra allt han kan för att få bort honom. Enligt Grey ska en polisaspirant vara i tjugoårsåldern. Simone Clark får kämpa mot ännu djupare fördomar, tänker jag, eftersom hon är en svart medelålders kvinna. I båda serierna får vi följa dem både i jobbet och i privatlivet och i båda serierna får vi också lära känna några av deras kollegor på jobb och privatliv.

Det första avsnittet av The Rookie sändes 2018 och serien har nu sex säsonger och den sjunde säsongen kommer i början av 2015. The Rookie: Feds har inte gjort samma succé och det är också officiellt bekräftat att det inte kommer någon andra säsong.

The Rookie: Feds är en sämre version av The Rookie. Det råder ingen tvekan om det. Först och främst har The Rookie John Nolan i huvudrollen. Den spelas av duktiga Nathan Fillion som också gjort succé tidigare i serien The Castle. Som John Nolan gör han en sympatisk person som definitivt vinner omgivningens respekt. Simone Clark, huvudkaraktären i The Rookie: Feds är kaxig och gör precis som hon själv tycker och struntar ofta i vad cheferna säger. Det gör att hennes karaktär inte är särskilt trovärdig. Att en så egensinnig rookie-agent skulle få så fria tyglar och kunna styra och ställa som hon gör är inte alls realistiskt. Ödmjukhet är ett ord hon inte alls känner till. Hennes kaxighet är så enorm att det är svårt att sympatisera med henne. Seriens skapare har inte heller lyckats så bra med sido-karaktärerna. Hennes pappa är extremt gubbig och envis och rent av elak. Det blir löjligt när han behandlar en dotter som nästan är femtio år som någon som han förväntar sig ska lyda honom.

Simone Clark har ingen brist på självförtroende. Men hon tar det många steg utöver det. Hon är ganska uppblåst, men hon är också modig och tuff och hennes arbetslivserfarenhet är i hög grad användbar i hennes jobb inom FBI. Seriens styrka är att den precis som moderserien The Rookie pekar på att medelålders män och kvinnor kan tillföra en hel del inom polis- och rättsväsendet eftersom de har livserfarenhet på ett helt annat sätt än tjugoåringar.

Jag funderar på varför serieskaparna valt att göra Simone Clark så enormt kaxig. Frågan är om hon får vara det för att hon är en svart kvinna och ingen vågar trycka ned henne för att ingen vill bli beskylld för att vara rasist eller bli anmält för metoo. jag vet inte, men för mig minskar seriens kvalitet på grund av hennes stöddighet och störighet. Men det är också övriga karaktärer som är förutsägbara och svårt att riktigt engagera sig i. Hennes chef Garza uppfyller många klichéer om agent- och polischefer med tre skilsmässor i bagaget.

En plus för denna spinoff är att flera av karaktärerna från The Rookie dyker upp och samarbetar med Simone och hennes kollegor i FBI, bland annat John Nolan, förstås. Han och Simone fick bra kontakt då hon dök upp två avsnitt i The Rookie. Så i väntan på den sjunga säsongen kan The Rookie-fans trösta sig med The Rookie: Feds.