• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: The Swarm – ett bottennapp och en stor besvikelse

13 juni, 2023 by Rosemari Södergren

The Swarm
Betyg 1
Premiär på Viaplay 28 maj 2023
Regi Luke Watson, Philipp Stölzl, Barbara Eder
Medverkande Alexander Karim, Cécile De France, Leonie Benesch, Joshua Odjick, Takehiro Hira mer flera

Serien har marknadsförts stort som en miljöthriller av Game of thrones-producenten Frank Doelger så förväntningarna har varit stora. Serien är påkostad och har flera intressanta skådespelare. Hotet mot mänskligheten kommer från havet och tyvärr blir det en enda stort magplask av denna serie.

Runt om i världen dyker det upp egendomligheter. Valar attackerar båtar och dödar människor genom att krossa skepp. En hummer skickar ut ett gift som dödar människor. Miljontals krabbor kravlar upp på land och dödar allt i sin väg. Tsunamier förstör och dödar allt i sin väg.

Vad ligger bakom? Hur kan havet skapa sådana mutationer? Forskare runt om i världen samlas. Några av dessa forskare kommer fram till att de tror att det är en intelligent varelse som ligger bakom. I ledningen för dessa forskare står Dr. Sigur Johanson som spelas av den svenska skådespelaren Alexander Karim, som inte gör sin bästa roll precis. Han är styltig och svår att tro på liksom en rad av övriga skådespelare som är en del i att serien är ett botten-napp.

Två andra roller som är svåra att känna för är några karaktärer otroligt trista och svåra att känna någon sympati för som Charlie Wagner (som spelas av Leonie Benesh som inte tycks ha mer än ett par stela ansiktsuttryck) och sockersöta Leon Anawak (spelas av Joshua Odjick, söt ung man men väldigt förutsägbar i sin näpna roll).

Nå skådespelarinsatser beror ju på anvisningar från regissör och producent. Det som gör serien tså plågsam att se alla avsnitt från är att det är så många intressanta frågeställningar som inte tas upp. Mänskligheten står inför ett hot från en okänd intelligens i havet och det enda vi får se är hur forskare och övrig personal på forskningsfartyget står och tittar in bildskärmar som visar rörelser i havet. Obegripliga bilder som inte går att tolka för oss som inte är havsforskare. Totalt ointressant och ansiktsuttrycken är överdrivna och stela. För att inte prata om hur många andra reaktioner från människor kring attackerna från havet som skulle kunna skildras. Någon enstaka diskussion förekommer, mest mellan de olika forskarna och någon gång med finansiärer. Men det finns så många spännande aspekter som kunde tas upp.

En del i serien som skulle kunna vara spännande är kommunikationen med denna intelligens i havet.
Jag tänker på Arrival som Oscarsnominerades i som bästa film, bästa regi och ytterligare fem kategorier. Där var det också en del fokus på hur mänskligheten kunde kommunicera med intelligens som tänker och kommunicerar på ett helt annat sätt. Men The Swarm kommer aldrig upp på samma nivå kring detta ämne.

Aftonbladet skrev om The Swarm:
Påkostad miljöthriller som tyvärr strandar
Ibland räcker det inte med ett hett ämne, en ”Game of thrones”-producent och jättemycket pengar.

Jag håller med vartenda ord i den recensionen. Den är oerhört påkostad med foto och miljöer från haven, men det räcker inte. Handlingen är för tunn och karaktärerna griper inte tag i mig och det är alldeles för mycket som är förutsägbart och alla de nivåer i berättelsen som skulle kunna finnas med saknas.

Jag besviken på en serie som tar upp ett ämne som skulle kunna vara så spännande och har så många nivåer och existentiella frågor.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: The Swarm, TV-serie, Viaplay

Recension av tv-serie: Barracuda Queens – ett underhållande blottläggande av överklassens inte särskilt diskreta charm och gräddfil

5 juni, 2023 by Rosemari Södergren

Barracuda Queens
Betyg 4
Premiär på Netflix 5 juni 2023

En oerhört underhållande studie om klassamhället och överklassens gräddfil i synnerhet. Fem ungdomstjejer i överklass-samhället Djursholm i Stockholm varav fyra är rejält bortskämda med välbärgade föräldrar festar lite för mycket när det är i Båstad och blir skyldiga bland annat hotellet hundratusentals kronor. För att kunna betala skulderna utan att dra in föräldrarna bestämmer de sig för att göra inbrott hos några av stenrika Djursholmsbor. Serien bygger delvis på verkliga händelser kring Lidingöligan fast nu är de unga tjuvarna utbytta till tjejer.

Bara att tjejer tar rollerna som tjuvar och att de är vilda och dricker vilt, att det är tjejer som är kriminella och att de är från överklassen, gör inte automatiskt att det är intressant. Det är rätt många filmer och serier på senare tid som låter tjejer ta de roller som förr var vikta åt killar och män. Efter första avsnittet visste jag knappt om jassar skulle orka se klart seriens sex avsnitt, allt verkade så förutsägbart och rätt oengagerande. För min del är det inte så kul att se unga människor förstöra hotellrum, supa så hårt att de gör saker de inte kommer ihåg och att de har så mycket myror i kroppen att de inte kan vara hemma en kväll och bara ta det lugnt och läsa. Men serien överraskar. Utan tvekan. Den innehåller massor av överraskningar och sätter fingret på klassklyftor och dess konsekvenser, på flera sätt.

Mia Thorstensson (spelas av Tea Stjärne) som är en av de fem unga tjejerna i stöldligan kommer inte från en stenrik familj och automatiskt får hon en något lägre rang. Speciellt Lollo (spelas mycket bra av Alva Bratt), som är något av ledarfiguren, som driver deras stöldturné vidare kan både låtsas vara bästa vän med Mia men samtidigt kräva att hon solidariskt ska hjälpa till att betala skulden för reparation av hotellet i Båstad fast Mia inte alls är inblandad i den skadan.

Serien utspelas under 1990-talet och det är massor av bra musik från den tiden och i förbifarten hör vi nyhetsinslag och ibland ser vi att någon tittar på tv-program från den tiden. En rolig detalj är att Izabella Scorupco som slog igenom stort under den tiden spelar Lollos mamma, Margareta Millkvist.

Det är en lite nostalgisk resa till 1990-talet vi bjuds på men framför allt är det en skarp skildring av fördomar i samhället kring de rika och en trovärdig skildring av den gräddfil den som är rik ofta kan ta sig fram på. Samtidigt är det en skildring av när vuxna sviker och vad människor kan göra när de ständigt vill fly från sig själva, vilket på ett sätt är själva kärnan i berättelsen och det handlar lika mycket om de vuxna som de unga. Barracuda Queens är ett underhållande blottläggande av överklassens inte särskilt diskreta charm och gräddfil.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix

Recension av tv-serie: Fubar – överraskande lyckad blandning av komedi och actionfylld agent-serie

26 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Fubar
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 maj 2023
Skapad av Nick Santora
Regissörer Phil Abraham, Steven A. Adelson, Holly Dale och Stephen Surjik.

Den här komiska agent-serien är överraskande bra. En far, Luke Brenner (som spelas av Arnold Schwarzenegger) och hans vuxna dotter Emma (som spelas av Monica Barbara) upptäcker att de båda i hemlighet arbetar för CIA. De tvingas ut tillsammans på ett farligt uppdrag men upptäckten av varandra som CIA-agenter gör att uppdraget påverkas av deras dysfunktionella relationer. Familjedramat sätter en stark prägel på uppdraget.

Första avsnittet började lite fjantigt men serien gick snabbt över till att bli intressant att följa. Skaparen av serien har lyckats få ihop en komedi som samtidigt har mycket action och spänning och dessutom kryddas av en familjedrama. Jag kan bli lite trött emellanåt på rätt typisk amerikansk våldsunderhållning där skurkar skjuts ihjäl på löpande band men trots det fungerar den här serien för mig.

Ett skäl att den håller måttet är att Arnold Schwarzenegger fungerar bra som komiker. Hans österrikiska brytning blir rätt gullig när han ska vara tuff CIA-agent och samtidigt är en mjuk pappa med många känslor. Dynamiken och samspelet mellan honom och dottern fungerar väldigt bra. Det är en av seriens styrkor.

Fubar eller FUBAR är en förkortning som oftast uttyds som det engelska vulgära uttrycket Fucked Up Beyond All Recognition, ungefär ’förvridet/förstört bortom all igenkännlighet’. Någonting som är fubar är inte som det ska vara. Fubar kan också betyda Fucked Up Beyond All Reality/All Repair/All Recovery/All Reason. Även Fucked Up Beyond Any Repair/Any Redemption. Ordet Fucked ersätts ibland med Fouled. Ordet ”Fubar” tros också vara amerikanskt andravärldskrigsslang. Enligt en teori är ordet en folketymologi av tyska furchtbar ’fruktansvärd’. En ganska träffande och rolig titel på denna serie som är en ovanlig, men faktiskt lyckad, blandning av komedi, familjedrama, agent-thriller och amerikansk actionhjälte-hyllning. Hur som helst är denna Fubar eller FUBAR riktigt lyckad.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Arnold Schwarzenegger, Fubar, Recension av tv-serie

Recension av tv-serie: Royalteen: Prinsessan Margrethe

21 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Royalteen: Prinsessan Margrethe
Betyg 3
Premiär på Netflix 11 maj 2023

Ännu en tv-serie om en kungafamilj, denna gång med fokus på prinsessan Margrethe i det norska kungahuset. Det är säsong 2 av serien som i sista avsnittet skildrade hur prinsessan bröt ihop på en fest. Men egentligen är det en berättelse om en familj där de alla på olika sätt plågas svårt att psykisk ohälsa. Fast familjen råkar vara den norska kungafamiljen. .

Till skillnad från de flesta av dessa många tv-serier som utspelas i kungafamiljer tycks denna norska vara mer som vanliga familjer. Margrethe och hennes bror verkar gå i en vanlig skola. Om det är privatskola så utstrålar den inte skolan inte alls privatskole-atmosfär på samma som i den svenska tv-serien Young Royals.

I The Crown, om den brittiska drottningen Elizabeth II:s tid som regerande drottning från trontillträdet 1952 och framåt i tiden, är drottningen och hennes familj ständigt omgivna av säkerhetsvakter och strikta regler hur de ska leva och uppföra sig. Royalteen: Prinsessan Margrethe är en berättelse som i stort sett skulle kunna utspelas i vilken familj som helst, nästan oavsett samhällsklass. Visst finns det mindre detaljer i berättelsen som visar att det är en kungafamilj men dessa detaljer påverkar inte seriens skildring särskilt mycket.

Prinsessan försöker upprätthålla en mask av att både hon och hennes familj är perfekt. Men det gör många, inte bara ungdomar från kungafamiljer. Serien har något att berätta, det är bra och skådespelarna är bra. Serien är tydligt fokuserad ur den unga prinsessans synvinkel. Många unga idag har det jobbigt med psykisk ohälsa och många är tyngda av inre eller yttre krav på att lyckas, att vara vacker, att vara rik och framgångsrik. Anledningen att den inte får ännu högra betyg är att den ändå är rätt förutsägbar på flera sätt. Den är dock sevärd.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Familjen Bridgerton: Drottning Charlotte

5 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Familjen Bridgerton: Drottning Charlotte
Betyg 4
Premiär på Netflix 4 maj 2023
Regi Shonda Rhimes

En föregångare till tv-serien Familjen Bridgerton. Denna prequel ger en del svar på frågor som kanske bubblat upp hos den följt Familjen Bridgerton. I Familjen Bridgerton är den överklass som skildras ”färgblind”, det vill säga människorna i denna adel kan ha vilken hudfärg som helst med vilken kulturell bakgrund som helst, i stort sett. Det är inte överensstämmande med verkligheten från Storbritanniens 1800-tal. I denna serie får vi en förklaring till hur det gick till då andra är ”vita” släpptes in i adelns och kungligheternas umgänge. Jag skriver ”vita” med citattecken eftersom ingen är vit i huden egentligen utan egentligen mer beige eller rosa.

Men framför allt är det en serie som berättar om drottning Charlotte (spelas av India Amarteifio) och hennes make, kung George. Vi får uppleva berättelsen om hur det gick till då den 17-åriga tyska prinsessan Charlotte blir bortgift med kung George då hennes land i norra Tyskland vill ha en allians och skydd av Storbritannien. Drottning Charlotte är ung och vill inte alls giftas bort till en kung i annat land. Hennes föräldrar är döda så det är hennes bror (spelas av Tunji Kasim) som bestämmer.

I de två säsongerna av Familjen Bridgerton är drottning Charlotte en knepig person med enorma håruppsättningar. Vad har gjort hennes sådan som hon är? Delvis får vi några svar i denna prequel. Fast människor är inte alltid logiska. Räkna inte med att hon känns helt realistisk. Fast å andra sidan är människor inte alltid logiska utan sitter fast i kulturmönster.

Vi får också veta mer om och lära känna Lady Dunbury och Lady Violet Bridgerton, mamman i familjen Bridgerton. Vi förstår dem och deras roller i Familjen Bridgerton-serien bättre.

Denna för-serie har samma speciella atmosfär som de andra säsongerna med en berättarröst av Julie Andrews, med enorma kostymer och dräkter och massor av bra musik – och en lång rad duktiga skådespelare. Miljöerna är uppskruvade, överdrivna och ibland oerhört övertydliga. Det är en skildring av en tid då kvinnor inte har samma rättigheter som män men kvinnorna börjar ifrågasätta rollfördelningen. Kvinnor börjar kräva att få gifta sig av kärlek och inte enbart av ekonomiska skäl eller för att föräldrarna valt åt dem.

Av och till pendlar berättelsen mellan tiden då drottningen var ung och senare tid då hon liksom Lady Dunbury och Lady Bridgerton är medelålders. Drottningen har stora problem då inget av hennes femton barn fått en arvinge som inte är oäkting. Den enda som fanns har dött. Drottningen är nu fast besluten att tvinga sina barn att skaffa arvingar.

Kostymer, dräkter och håruppsättningar är mästerliga. För den som gillar kostymfilm är denna serie ett himmelrike förstås. Men denna prequel är på flera sätt bättre än originalserien. Visst handlar det nu också om kärlek och romantik och om konsekvenserna för kvinnor i ett patriarkaliskt samhälle. Men det handlar också om åldrande, vänskap och psykisk sjukdom. Det är välgjort, underhållande, suggestivt och fascinerande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 31
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in