Fasching in Bloom – Cécile McLorin Salvant, 14 juli 2022
Plats: Moderna museets trädgård, Fasching in Bloom
Sång: Cécile McLorin Salvant
Piano: Sullivan Forthner
Gitarr: Marwin Sewell
Bas: Paul Sikivie
Slagverk: Keita Ogawa
Moderna museets trädgård bestod av välfyllda bänkrader denna lite kyliga sommarkväll då världsartisten och jazzsångerskan Cécile McLorin Salvant framförde sin konsert, med fler extranummer, vid ett kärt återbesök. Redan 21 år gammal, 2010, vann hon Thelonius Monk International Jazz Competition och släppte kort därpå sitt första album. Många är de priser hon därefter kammat in, främst för jazzsång. Tre album har också fått varsin Grammy. Visuell artist som hon också är, tog hon plats på scenen i vida svartvita byxor och framförde egna tolkningar av allt från Sting, Kurt Weil till Gregory Porter och örhängen som Somewhere over the rainbow.
En förstagångslyssnare som jag slogs till en början av hennes musikaliskt träffsäkra, minutiöst timade kompositioner och röstens imponerande nyanser och register. Själva proffsigheten hade kunnat låsa allt vid perfektionens kyliga yta, om inte McLorin Salvants personlighet så konkret tog plats parallellt. Hon agerade lite som en musikalartist, med ett tydligt eget grepp och upplevdes samtidigt ha valt ut endast de klassiker hon själv verkligen relaterade till. Konserten var lite som en teaterföreställning med de många talande texterna så väl dramatiserade och själfullt framförda. Bäst var det då hon också drog i och vågade krydda den annars så fina känsliga tonen. Nyfiken satt man och undrade över vad hon med både sin skolade musikalitet och sina rötter över kontinenter kommer göra för syntes i kommande album? Underhållande var också det samstämda lekfulla bandet, som kom till sin fulla rätt i tolkningarna av Kurt Weil med tvära kast, överraskningar och dramatiska inslag. Pianistens fantastiska fina stämsång och kontrabasistens fina verk på slutet, måste också nämnas, vid sidan om trumslagarens känsliga timing o anslag. Gitarristen visade också prov på ett överraskande, friare och för mig annorlunda sätt att göra jazzimprovisationer.
Det har framförts att McLorin Salvant är en bland de fem rösterna på topp inom jazzen i dag. Kanske är det inte så konstigt då man vid åtta års ålder börjar sjunga i Miami Choral Society och redan vid fem börjar spela klassiskt piano. Och det är sant, som hon uttryckte det 2015, att hon ”hade turen att växa upp i ett hus där vi lyssnade på all slags musik. Vi lyssnade på haitisk, hiphop, soul, klassisk jazz, gospel och kubansk musik”. Hon insåg också att när man ”har tillgång till det som barn, så öppnar det upp din värld.” McLorin Salvant är uppvuxen i Miami med en pappa som var haitisk läkare och en fransk mamma som grundade en fransk skola i USA. Tidigt fick hon klassisk röstskolning av privata sånglärare vilket fortsatte ända till de erkända sånglärarna vid University of Miami tog vid. 2007 flyttade hon till Aix-en-Provence i Frankrike för att studera juridik men även klassisk och barock sång vid Darius Milhauds konservatorium. I samma stad studerade hon även för läraren Jean-Francois Bonnel, improvisation, instrumental och vokal repertoar, och sjöng också där med sitt första band.
Under tio års tid har de i livespelningar världen över framfört versioner av kända Motown-låtar från 60-talet och klassisk Chicago-soul. De har uppträtt överallt från Manchester till Honolulu. Denna junikväll sänder herrarna ut allt till publiken på hemmaarenan Cirkus inför ett nästan fullsatt hus. Mobilens låga togs fram vid de varma kärlekslåtarna, där en hemlig kvinnlig artist också var inbjuden till en duett. Som åhörare tinades man upp och mådde oförskämt bra trots rådande världsläge. Kanske en möjlig mission för bandet, konstaterar man som ser dem första gången i sitt liv. Du behöver inte lida av post-coronaisolering för att ryckas med, och effektivt omvandlas även den som inte älskar soul.
Kvällens föreställning inleds av den surrealistiska dansfilmen Checking out. I den mustiga berättelsen – som sker i en hotellmiljö med drag av karneval – hör vi ledorden upprepas: ”You can check out anytime, but you can never leave”. Allt från kroppslig lust, slagsmål, spänning, till en stillsam sista måltid följd av explosiv eld sätter vidden i kvällens tema.