Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Martin Moberg

Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS), konstutställning på Ronneby stadsbibliotek

by

Under perioden 6 oktober till 3 november äger det rum en konstutställning på Ronneby stadsbibliotek, med konst från Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS), Dar es Salaam i Tanzania. Och jag besökte idag biblioteket efter ett tips av Marianne Nilsson Wallin, som känt och behållit kontakten med Tingatingakonstnärerna sedan starten tidigt 1970-tal.

(Moder Afrika, konstnärskooperativet TACS – Ronneby stadsbibliotek)

Grundaren av detta konstnärskooperativ, Edward Saidi Tingatinga kom från en liten by i Tundurudistriktet i södra Tanzania, där han redan som 12-åring, enligt Omari Amonde, målade på husväggar. Till Dar es Salaam kom Tingatinga i slutet av 60-talet och för att kunna försörja sig började han brodera, väva, göra korgar och måla tavlor. Tavlorna ställde han ut och sålde utanför Morogoro Store, ett mindre köpcenter i Dar es Salaam där också nuvarande konstnärskooperativet TACS finns idag. Genom olyckliga omständigheter dödades Tingatinga av ett vådaskott 1972.

(Några av de mkt fina tavlor konstnärerna i kooperativet TACS ställer ut i Ronneby)

 

 

 

 

 

 

Innan sin död hade Tingatinga samlat en liten grupp från sin hemby som han undervisade och som sedan blev hans efterföljare och kärnan i det som idag är Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS). Motiven från Edward Tingatinga lever vidare och omtolkas, samtidigt som nya motiv skapas av dagens konstnärer. Djurmotiven överväger med enstaka eller flera djur. Tavlorna är berättelser om hur djuren hjälper varandra. Andra tavlor symboliserar specifika händelser. Idag använder konstnärerna också sin konst i upplysningssyfte, det finns t ex motiv om hiv och aids. Tavlorna som nu ställs ut på Ronneby stadsbibliotek finns alltså kvar till den 3 november, vill du köpa ett eller flera av konstnärskooperativets tavlor går det alldeles utmärkt att göra det. Ett mycket trevligt arrangemang, som ifall du har vägarna förbi Ronneby, jag varmt rekommenderar att du besöker.

Bokrecension: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson

by

Titel: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson (156 sidor, pocket)

Författare: Malin Wendel

ISBN: 9789163946080

Förlag: Malin Wendel

Malin Ovesson och Malin Wendel träffades genom ett projekt om psykisk ohälsa, under drygt tre års tid intervjuade Wendel Ovesson om hur det är att leva med det vi i vardagslag kallar tvångssyndrom på engelska Obsessive Compulsive Disorder (OCD). Parallellt med research på området. Detta ledde sedermera fram till den pocketbok, jag nu har läst.

En bok vars grundläggande fakta är helt sann, det är Ovessons liv vi får följa med tillbakablickar på barn och ungdomsåren i Bräkne-Hoby, alltsammans sker under en dryg månad sommaren 2009 då Ovesson var inlagd på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Men där vissa scenarier och personer som bl a medpatienter på vårdavdelningen är påhittade av författaren.

Och jag kan säga att en får direkt en omskakande upplevelse om hur det är att tampas med de tvångstankar som leder till tvångshandlingar. Tvångshandlingar som yttrar sig i t ex att noga kontrollera att det inte ligger ett lik i bagageutrymmet på bilen eller att göra moment i t ex köket sju ggr för siffran sju är bra. Ty den lindrar för stunden ångesten, medan siffran sex och nio däremot har motsatt effekt.

Det är en mycket personlig och utlämnande bok på 156 sidor, bl a får vi ta del om Ovessons dåvarande kärlek som gick bort abrupt och hur märkbara spår det sätter i Ovessons mående – det kommer igen på flera ställen. Tankar om döden likaså, rädslan för den ja man blir helt enkelt inte oberörd när man läser. Det berör djupt, verkligen tankeväckande.

Samtidigt ges man en inblick i hur psykiatrin fungerar eller kanske inte fungerar. Det läggs fokus på att mota tvångshandlingarna i grind, men inte tvångstankarna i sig. Men i allt det mörka som vi får ta del av i boken, så finns det en uns humor, som är befriande och som gör att man skrattar med Ovesson. Bl a om soljäveln.

Det som slår mig och som är ett bestående intryck, är omgivningens bristande förmåga att förstå dels hur det är att leva med OCD, Asperger och cyklotomi och följderna av det, dels hur det förväntas bli så bra allting för andras planer mm är det Ovesson behöver för att bli bättre. Men det ställs inga direkta frågor om hur hon ställer sig till det, eller hur det soliga vädret egentligen påverkar.

Så summa summarum, det är en bok som berör och som ger en ska jag säga viktig förståelse baserat på personliga erfarenheter för hur det vi ser som helt självklara saker att göra i vardagen t ex handla, städa, laga mat mm ingalunda är så självklart. Jag rekommenderar sålunda varmt att du läser en historia om Malin Ovesson.

Sevärt ”Lotta i Affären Ramel”

by

Idag den 29/9 fyller Lotta Ramel år. 🙂🎂🎶

Bitarna har här i följande klipp i länken nedan namnet ”Lotta i Affären Ramel”, ett tjugominuters program som sändes 1986.

Vi bjuds på underhållning i bästa Ramel stil.

Utöver Lotta Ramel så medverkar bl a Johan Ulveson, Mikael Ramel, Povel Ramel och Susanna Ramel, Carl Magnus Dellow, Inga Gill och Sune Mangs:

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10155063479163041&id=375397488040

Idag vart man barn på nytt

by

”Kalas i parken”
Rådhusparken, Ronneby 15 juli 2017

Idag på slaget 14 vart drygt 300 personer, mestadels barn med sina föräldrar samlade i Rådhusparken i centrala Ronneby. Det då Clowner utan gränser i samarbete med Riksteatern och Folkets Hus och Parker, satte upp en timme lång föreställning efterföljt av möjlighet att själv få prova på att jonglera, utöva akrobatik mm. Det togs inte ut något inträde utan det var gratis för alla. Till barnen serverades det saft och bullar också det utan kostnad. Inkluderande från första början, kultur som tillgängliggörs utan att stänga ute. Hur ofta sker det?

Förväntan, den låg i luften under tiden som klockan närmade sig två och vi skulle ingalunda bli besvikna. Tvärtom. Det vart full fart från start med klassisk slapstick så som man ser clowner göra på cirkus, något som gav upphov till både skratt och applåder. Och clownerna på scen interagerade hela tiden med barnen på första raden, det var liksom inte helt klart vart handlingen liksom skulle ta vägen ja, sluta. En dryg timme senare på väg hem, kunde jag konstatera att man för en stund vart barn på nytt. Befriande… 🙂

Kärleken, den rår inte terrorismen på …

by

(Kärleksmanifestation, Sergels Torg, Stockholm – 9 april 2017 foto: webbkameror.se)

Fredagen den 7 april 2017 kl 14:53 kommer för all framtid att vara en del av våra historieböcker och vårt medvetande. På Drottninggatan i centrala Stockholm drämde med stor kraft en kapad lastbil in i Åhléns, fyra människor dog och ett 15-tal skadades. Den stora sorg som denna attack lämnar efter sig, kom att kännas långt utanför tullarna…

Men då i det läget i all outsinlig sorg kom flödet i sociala medier att fyllas med bilder bl a på polisbilar som fått mängder med blommor lagda på sig och på attentatsplatsen lades det ut blommor i överflöd. Dessutom erbjöd sig boende i Stockholm under hashtaggen openstockholm att ställa upp med bl a boende och transport bl a för de turister som satt fast i innerstan pga att kollektivtrafiken stängts ned i säkerhetssyfte. Något värmande höll på att hända, och det spred sig fort som det ju gör med de sociala medierna…

Och idag två dagar senare hålls en manifestation på Sergels Torg, Stockholm med tiotusentals människor på plats – en sällan skådad syn ja en kärleksmanifestation. Det värmer verkligen i hjärtat att se, även om jag inte är där så känns det som man är det. Och att om nu syftet bakom attentatet var att få rädslan och misstänksamheten att ta överhanden, så misslyckades det. Ty kärleken, den rår inte terrorismen på. Det är en bestående tanke, när jag ser TV-bilderna med ett enormt folkhavet på Sergels Torg rullas ut denna soliga söndagseftermiddag….