Hans Södergren

Out of Reach – dans som fysisk poesi

18 oktober, 2015 by Hans Södergren

Out of Reach
Gästspel av Helena Franzén
Koreografi: Helena Franzén
Musik: Jukka Rintamäki
Scenografi: Karin Lind
Kostym: Tove Berglund
Ljus: Markus Granqvist
Kulturhuset stadsteater 15 oktober 2015

Helena Franzén är en av Sveriges främsta koreografer inom modern dans med över 70 verk på 20 år. Hon är en av de mest intressanta svenska koreograferna i nutidsn. Helena Franzén utbildade sig på Balettakademin i Stockholm 1986-89 och i koreografi på Danshögskolans i Stockholm 1995-98. 2007 tilldelades hon ett tioårigt långtidsstipendium av Konstnärsnämnden. År 2011 fick hon Svenska teaterkritikers förenings danspris och 2014 Per Ganneviks stipendium.

I “Out of Reach” har hon koreograferat en föreställning som undersöker vad det är som definierar oss som människor. Existerar vi endast genom bekräftelse från andra?

Någonstans läste jag någon som skrev att hennes verk andas och utstrålar fysisk poesi. Det är precis de ord jag också vill använda. Hennes dansföreställningar talar till mig ett fysiskt och lyriskt sätt.

När vi kom in i salongen fick vi alla sätta på oss vita pocks och vita skoöverdrag, allt för att höja effekten av föreställningen – och på så sätt kommer vi som publik påtagligt nära det som sker på scen. De fem dansarna är visserligen placerade på scen, men som publik upplever jag starkt deras närhet. Tillsammans med Jukka Rintamäkis musik och ljussättningen av Markus Grnqvist, skapas en stämning av något övernaturligt som ena stunden är skir och genomskinligt skör men snabbt kan ändras till något som känns mörkt och tungt. Dansarna talade med sina kroppars rörelser men det såg ut som om de däremot var helt stela i sina ansikten, som om de hade samma ansiktsuttryck. Det är starkt och bryter hur vi annars uppfattar människor på scen, där ansiktsuttrycken ofta får vara det som styr vad som händer.

“Out of Reach” hade premiär i Kungsbacka den 17 september 2015 och är den sista delen i en trilogi som startade med “Slipping Through My Fingers” (2012) och “Before I Change My Mind” (2014)

Medverkande: Katarina Eriksson, Åsa Lundvik Gustafson, Annika Hyvärinen, Philip Berlin, David Norsworthy

Arkeolog 8 med Consume energy and make noise – svidande snyggt

10 maj, 2015 by Hans Södergren

Consume energy and make noise med Arkeolog 8
9 maj, Dansens Hus, Stockholm

Konsumera energi och skapa buller. En reningsprocess genom mörkret. Arkeolog 8 undersöker vad som får oss att vibrera, inåt och utåt. En innerlig och ytlig föreställning.
Så står det i inbjudan till föreställningen och det är bara att resa på sig och applådera. Dansföreställningen med Arkeolog 8 fick stående ovationer av publiken i Dansens Hus i Stockholm.

Föreställningen var otroligt fascinerande. Först kom en dansare in i mörkret och sedan fyllde de på, någon i taget
i olika tempo. Ljuset varierade men dock aldrig fullt ljus, ibland syntes dansarna som skuggor, ibland såg vi dem tydligare.

Jag beundrar dessa skickliga dansare som rörde sig till den rytmiska musiken, ibland rörelser i takt, synkroniserade och ibland individuellt, var för sig. Precis som det beskrivs i programmet: Ensamhet och tillvänjning, att göra avtryck och att ta plats. Med svängande, pulserande och vibrerande rörelser strävar Arkeolog 8 efter att sätta publiken i stämning och undersöka varandets entropi – hur vi, i vår strävan efter gemenskap, oundvikligen konsumerar energi och skapar buller.

Arkeolog 8 brukar beskrivs som ett genreöverskridande danskompani som kännetecknas av uppkäftig, urban dans med kraft, groove, skärpa och undertoner av humor. Denna föreställningen handlade dock mer om rörelse i varierad grad av mörker, om ensamhet och grupper – dock inte så humor. Det är nog svårt och kanske till och med fel att skildra en reningsprocess genom mörkret i komiska tecken.

Som jag läst om danskompaniet Arkeolog 8: en normkreativ föreställning – svidande snyggt.

CONSUME ENERGY AND MAKE NOISE from Arkeolog 8 on Vimeo.

Afectos med Rocio Molina & Rosario “La Tremendita” – bland det bästa som finns på svensk scen idag

10 april, 2015 by Hans Södergren

Afectos
Rocio Molina & Rosario “La Tremendita”
Dansens Hus, Stockholm 9 april 2015

En flamencodansare. en sångare och en musiker på kontrabas skapar tillsammans Afectos som är bland det bästa som kan upplevas på en scen i år. I programbladet beskrivs föreställningen:
I Afectos möts flamencodansaren Rocío Molina och sångaren Rosario ”La Tremendita” och skapar stor och kraftfull konst ur det rena och avskalade. Tillsammans med musikern Pablo Martín på kontrabas bjuder de på en såväl dynamisk som känslosam föreställning där röster, vibrationer, dans och tystnad förenas i ett elektriskt samspel.
Det blir en reflektion över kampen för överlevnad, över möjligheten att uppnå enkelhet, naturlighet och självförtroende endast genom sin existens.

Det är bara att hålla med. Föreställningen är bra, jättebra, bland det bästa som presenteras på en svensk scen i vår. Det är en fängslande dansföreställning med tre duktiga medverkande.

Flamencodansaren Rocío Molina har på kort tid etablerat sig som en sin tids bästa flamencodansare. Hon har mottagit otaliga priser, däribland det spanska priset National Prize for Dance (2010) för sitt arbete med att förnya flamencon Hon har tagit såväl publik som kritiker med storm – både på hemmaplan och världen över.

Sångerskan Rosario ”La Tremendita” är en av hörnstenarna inom den moderna flamencomusiken. Hon har framträtt i både Europa och Amerika och släppt skivorna A tiempo och Fatum. Hennes röst vibrerar av livet i alla dess gestalter och samverkar med danserskan – och det talar djupt till mig. Tonerna och rytmen från musikern Pablo Martín på kontrabas förstärker upplevelsen.

Till vissa avsnitt dansar Rocio Molina till sångerskans röst kompletterad med gitarr och till några avsnitt är det Pablo Martins kontrabas som är den ledsagande och förstärkande musiken. Rosario har inte bara en fantastisk röst, hon är en oerhört skicklig gitarrist.

Helheten under dessa åttio minuter är så bra, så fängslande och jag sögs in i det och ville inte att det skulle ta slut. Alla tre är så skickliga.

Hans Södergren

Footer

Om oss