
Good Luck To You Leo Grande
Betyg 3
Svensk DVD-premiär 12 december
Emma Thompson imponerar som den sexuellt oerfarne sextioplusaren Nancy.
Good Luck Leo Grande är en varm film om kvinnlig sexuell frigörelse och intimitet.
Nancy Stokes har en dröm och det är att få första orgasmen. Hennes bortgångne man tillhörde föga i sexet, var frånvarande i sänghalmen och gav aldrig Nancy mersmak inför “den förbjudna frukten”. Som änka vill Nancy utforska sin sexualitet och bjuder in den snygga, vältränade sexarbetaren Leo Grande till sitt hotellrum. Han är charmig och har en kropp som få. Ändå vågar inte Nancy ge sig hän. Det finns spärrar, osäkerhet och kontrollbehov hos henne som aldrig verkar vilja släppa.I stället blir mötet ett självutlämnande samtal om saknad, sorg och rädsla.
Emma Thompson briljerar i rollen som Nancy, den äldre osäkra kvinnan som bara vill få sig ett ligg. Pressen och stressen hos henne är påtaglig och Emma får oss att känna desperationen hos en vilsen själ.
Daryl McCormack gör en habil tolkning av sexarbetaren Leo Grande som mest av allt vill få sin mammas bekräftelse, som tvingas ljuga om sitt yrke och säger till modern att han arbetar på oljerigg.
Leo Grande är en fin film om ånger, sorg och sex. Och trots att sexarbete är ett bärande tema i filmen hör vi aldrig nån moral-predikan eka i bakgrunden.
I sin allvarsamma tematik är Leo Grande en rolig film. Humorn används som ett sätt att berätta. Det är skickligt hur man lyckas gestalta i det lilla med två skådespelare och hotellrummet som enda spelplats. Det krävs ett skarpt manus för att få filmen att lyfta. Visst finns här förutsägbsra och schablonartade stunder och karaktärernani filmen kan uppfattas som tillyxade, kantiga. Exempelvis har Leo Grande alla egenskaper en typisk homosexuell prostituerad man ska ha i en film. Men bristerna kompenseras upp av den oerhörda charm och humor Leo Grande bjuder på.
Good Luck To Your, Leo Grande är en stor film i det lilla, ett drama om det oerhörda i att våga närma sig en annan människa och att visa sig svag. Det är en skön och välbehövlig paus från uppsjön av deprimerande blytunga dramer på årets festival.
Petter Stjernstedt






The 1975