• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Petter Stjernstedt

Filmrecension:  Good Luck To You, Leo Grande – Finstämd komedi om åldrande och sexuell frigörelse

17 november, 2022 by Petter Stjernstedt


Good Luck To You Leo Grande
Betyg 3
Svensk DVD-premiär 12 december

Emma Thompson imponerar som den sexuellt oerfarne sextioplusaren Nancy.
Good Luck Leo Grande är en varm film om kvinnlig sexuell frigörelse och intimitet. 

Nancy Stokes har en dröm och det är att få första orgasmen. Hennes bortgångne man tillhörde föga i sexet, var frånvarande i sänghalmen och gav aldrig Nancy mersmak inför “den förbjudna frukten”. Som änka vill Nancy utforska sin sexualitet och bjuder in den snygga, vältränade sexarbetaren Leo Grande till sitt hotellrum. Han är charmig och har en kropp som få. Ändå vågar inte Nancy ge sig hän. Det finns spärrar, osäkerhet och kontrollbehov hos henne som aldrig verkar vilja släppa.I stället blir mötet ett självutlämnande samtal om saknad, sorg och rädsla.

Emma Thompson briljerar i rollen som Nancy, den äldre osäkra kvinnan som bara vill få sig ett ligg. Pressen och stressen hos henne är påtaglig och Emma får oss att känna desperationen hos en vilsen själ. 

Daryl McCormack gör en habil tolkning av sexarbetaren Leo Grande som mest av allt vill få sin mammas bekräftelse, som tvingas ljuga om sitt yrke och säger till modern att han arbetar på  oljerigg.  

Leo Grande är en fin film om ånger, sorg och sex. Och trots att sexarbete är ett bärande tema i filmen hör vi aldrig nån moral-predikan eka i bakgrunden. 

I sin allvarsamma tematik är Leo Grande en rolig film. Humorn används som ett sätt att berätta. Det är skickligt hur man lyckas gestalta i det lilla med två skådespelare och hotellrummet som enda spelplats. Det krävs ett skarpt manus för att få filmen att lyfta. Visst finns här förutsägbsra och schablonartade stunder och karaktärernani filmen kan uppfattas som tillyxade, kantiga.  Exempelvis har Leo Grande alla egenskaper en typisk homosexuell prostituerad man ska ha i en film. Men bristerna kompenseras upp av den oerhörda charm och humor Leo Grande bjuder på.

Good Luck To Your, Leo Grande är en stor film i det lilla, ett drama om det oerhörda i att våga närma sig en annan människa och att visa sig svag. Det är en skön och välbehövlig paus från uppsjön av deprimerande blytunga dramer på årets festival.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Mats i musiken – Musikpodden med fokus på det längre samtalet

30 oktober, 2022 by Petter Stjernstedt

”Mats i musiken” är Youtube-kanalen med fokus på fördjupande samtal kring musik och skapande. Programledare är Mats Björke, musikproducent och tidigare medlem i Mando Diao. I programmet talar han ut med artister om musikens betydelse.
— Det är ett annorlunda koncept, ett fördjupande samtal om musik med stort utrymme för eftertanke och reflektion. Förhoppningsvis blir det en ny plattform för artister att kunna nå ut, säger Mats Björke.

Medverkande artister är Avantgardet, Tusse, Baskery, I Am Kingfisher och Anja Bigrell. Med utgångspunkt från musiken får artisterna i lugn och ro berätta sin historia och kan lyfta detaljer kring ens musikerliv.
— I dagens informationssamhälle ska allt gå så fort. Då är det skönt med en musikpodd som låter saker och ting få ta tid. Det är ett fördjupande samtal vi sällan får  höra.

”Mats i musiken” vill bredda diskussionen kring musik och lyfter blicken bortom topplistornas värld.
— Det är mindre fokus på nya singeln, mindre inriktning på att sälja. Det handlar om artisten som människa, hens liv och artisteri. Det blir en djupare berättelse som stegvis får växa fram.

Med podden hoppas Mats att publiken ska lära sig något nytt om musik.
— Att man får höra något om artisten som man inte kände till sedan tidigare och att man lär sig något nytt kring skapandeprocesssen.

Som programledare tror Mats han kan tillföra ett lugn. ”Mats i musiken” ska vara en safe-zone där artister känner sig bekväma att öppna upp sig.
— En plats där du kan få vara dig själv. Jag tror ”Mats i musiken” är den arenan.

Som musiker har Mats länge varit aktiv. På senare tid har hans roll varit att producera andras verk. Men länge var han som bandmedlem en viktig del av popgruppen Mando Diao. För nio år sedan la han klaviaturen åt sidan. Med gedigen livserfarenhet som musiker tror Mats han får det enklare kan nå fram till gästerna.
— Jag delar liknande erfarenheter. Både när det kommer till turneliv, jobbiga journalister och möten mellan musiker har vi flera gemensamma nämnare.

Med sin musikerbakgrund kan Mats bättre förstå artisterna. I hans yrkesroll  som producent är målsättningen att lyfta artisten och skapa ett tryggare rum.
—
Jag är duktig på att lyssna på andra människor, att vara lyhörd och sätta mig in i deras situation och att förvalta det, plocka in det i processen. Det är egenskaper jag som programledare bär med mig.

Till sin hjälp har Mats en kollega med sig in i processsen. Doris Dahlin är terapeut och författare. Hon har skrivit ”Drunka inte i dina känslor”, en självhjälpsbok för högkänsliga.
—Doris är en nära vän. Hon har gett mig modet att våga stå upp för mig själv. Hon är med i programmet som ett bollplank. Hon coachar och hjälper mig att hitta riktning i samtalen.

För att vi ska få inblick i Mats process, med förberedelser och funderingar inför intervjuerna,  filmas mötena mellan Doris och Mats.
— Poängen är att ni ska få se alla delar av en intervju, även förberedelserna, hur jag arbetar som samtalsledare och hur jag hanterar känsliga frågor. Doris har värdefulla tips jag hoppas ska bli vägledande i min roll som samtalsledare.

Inför programmet får varje artist i uppgift att välja ut två låtar, en egen och en cover. Gästerna är en varierad grupp människor från den innovativa countryartisten I Am Kingfisher till Melodifestivalvinnaren Tusse. Det är personer som Mats länge velat lära känna och artister han tycker förtjänar en större publik.
— Det är en bra blandning av personligheter, med olika bakgrund och könstillhörighet. För mig är det  viktigt att det finns en bred så vi kan få ta del av en mängd levnadsöden.

De varierade perspektiven och uttryckssätten syns inte minst i musiken. Artisterna har olika ingångar och skiftande fokus i sin skapandeprocess.
— En jobbar med rösten. Någon annan börjar spela på ett instrument som för henne är ovant.  Ur detta föds något nytt. En tredje sätter sig och plöjer i en sångbok med svenska visor. Plötsligt vandrar hen iväg till en annan värld där den kan skapa något eget.

För Mats är processen viktig. Det tar och måste få ta tid att skapa sin musik.
— Med podden hoppas jag fler förstår processen, att musik inte görs i ett kick, utan att det är något som stegvis växer fram.

Som Youtube-användare är Mats ny på banan. Lätträknade är de gånger han slentrianmässigt scrollat runt i videoflödet. Att Youtube ändå blev utvald plattform har och göra med de större friheter plattformen erbjuder.
— Det finns inga direkta begränsningar för vad man kan producera. Det gör att du har friare tyglar att kunna utforma ett program såsom du önskar ha det.

På Youtube möter vi människor av varierad ålder och typ. Det är en arena med tittare från hela världen. ”Mats i musiken” är bland hundvideos och sminkfilmer en katt bland hermiliner. Det är inte minst ovanligt att se ett musikprogram på Youtube med så pass lång speltid, en halvtimme.
— Det finns influencer som bryter ner och talar teknisk kring musik, men vad jag vet finns det i Sverige ingen som gör något liknande som det jag gör i ”Mats i musiken”,

Enligt musikproducenten har podden stor potential att kunna nå bortom de  yngre grupperna som vanligtvis dominerar i Youtube-flödena.
— ”Mats i Musiken” har bredden och är ett musikprogram som har något för alla.

Första avsnittet av ”Mats i musiken” sänds torsdag, 3/11 med gästande artister Avantgardet.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Intervju, Toppnytt Taggad som: Mando Diao, Mats Björke

Teaterkritik: Mommy Issues – Klaustrofobiskt om trasiga relationer och utsatthet

29 oktober, 2022 by Petter Stjernstedt


Mommy Issues
Av: Dimen Abdulla
Regissör: Åsa Lindholm
Scenografi och kostym: Julia Herskovits
Komposition: Ella Blixt
Ljus: Maria Ros
Mask: Rebecca Afzelius
Medverkande:Ann-Sofie Rase,Julia Lyskova och Emil Hedayat
Teknisk ideutveckling: Erik Rosales

Närgånget och intimt. Ett udda formexperiment med otydlig inramning, ett skräckdrama som fastnar på hornhinnan.

Mommy Issues är resultatet av flera djupgående samtal mellan manusförfattare Dimen Abdulla och skådespelare Julia Lyskova. Slutbygget imponerar. Åsa Lindholms Mommy Issues är ett mor-och-dotter-drama med teman kring ensamhet, utsatthet och destruktiva relationer. Modern, skickligt spelad av Ann-Sofie Rase, kontrollerar minsta steg hennes dotter tar. Hon bestämmer vad hon får äta, när de ska vila, hur hon ska sitta på stolen och vem hon får träffa. Då moderns våta undgomsdröm var att få bli stor pianist tvingas dottern kväll ut och kväll in sitta framför pianot och träna. Det är knappt det finns utrymme för toalettpaus ens. Men en dag förändras allt, isoleringen bryts när dottern träffar grannpojken i trappuppgången. Mommy Issues är ett triangeldrama med tre egoistister, alla livrädda för att släppa in någon annan på bara skinnet.

Poddprofilen och skådespelaren Julia Lyskova gör en bra insats som dottern med momma issues även om hon i sin gestaltning är farligt nära det teatrala,forcerade. Ann-Sofie Rases gestaltning är ett skickligt bygge. Den barska modern har flera strängar på sin lyra. Hon kan både flippa ur och visa på sårbarhet för att sedan återgå till pekpinnarna. I en svårglömd scen står hon framför köksön och illustrerar hur hennes mamma lärde ut engelskakunskaper i samband med bakning. Varje köksredskap blir ett potentiellt vapen i hennes matlagningsvideo.

För varje sekund som går gräver vi oss djupare ner i graven. Här är ljuset i tunneln mil bort. Även grannpojken visar sig ha issues, med våldskapital och svårigheter med närhet. Karaktärerna målas upp som komplexa, mångfacetterade varelser där varje beteende förklaras och sätts i en större kontext. Pojken är ingen prins i skinande rustning men är en välbehövlig tillflyktsort för kvinnan vars varande allt mer omsluts av hopplöshet och mörker.

Regissör Åsa Lindholm har tidigare lekt med formen i K -inspirerad av Leila. Här utspelar sig allt mot en projicerad vägg. Inramningen förstärker känslorna i pjäsen. Sekvenserna filmas med mobilkamera, ibland så nära att porerna syns. Det skapar en klaustrofobisk känsla. Men formspråket är inte utan fläckar. Varför vissa scener spelas utanför skärm medan andra äger rum bakom publiken är för mig dolt i dunkel.

Det är ett experiment med form och uttryck som väcker intresse. Utsattheten är en tydligt tema men leken med formen kunde användts bättre för önskvärd effekt.
Samtidigt gör den närgångna kameran att vi känner mer för moder och dotter i dramat.

Med det sagt är Mommy Issues ett mångbottnat triangeldrama pepprat med spännade teman om rasism, utsatthet och medberoende. En om ni så vill Lilja Forever för teatervärlden. Och när beckmörkret sänkts sig över publiken finns fortfarande en uns hopp kvar. Det är detta, skildringen av misär som aldrig blir till pekoral och balansgången mellan kärlek och dödslängtan, som får Mommy Issues att sticka ut i mängden.


Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Skivrecension: The 1975 – Being Funny In A Foreign Language

15 oktober, 2022 by Petter Stjernstedt

The 1975
Being Funny In A Foregin Language
Betyg 4
Skivrelease 14 oktober

The 1975 är tillbaka. På sitt femte album Being Funny In A Foregin Language bjuder Brittpoparna på stabil electropop utan krusiduller. Och plötsligt är ställningen hos popundret Harry Styles hotad.

Om förra albumet Notes On A Conditional Form var en tripp ut i det okända är senaste alstret en tillbakagång till det gamla vanliga, ursprunget. De fyra popsnörena gitarristen och sångaren Matthew Healy, gitarristen Adam Hann, trummisen George Daniel och basisten Ross MacDonald har som band varit aktiva sedan 2013. De började som stabilt popband men har med tiden mer och mer gått ner sig i ett träsk av avantgardism och experiment, helt oproportionella pretentioner om du frågar mig. Notes On A Conditional Form var en mix av country, electro och punk-musik. Det var en förvisso lekfull men splittrad ljudbild där effekter från synten slog som spön i backen. Slutresultatet blev ett tungrott album som gick vilse i sin egna ambitioner.

Being Funny In A Foregin Language är en stramare och mindre lekfull skiva som levererar fullt ut. Rätt fokus har lagts på starka melodier och säkert låtbyggande. Här finns inga krusiduller utan det är straight on pop som träffar i både hjärta och hjärna. Inledningsspåret, den självbetitlade The 1975, är en låt som tagen ur queerpoparen Perfume Genius musikkatalog med ett frenetiskt pianoplinkande där Healy trycker på tangenterna tills fingrarna blöder. Han sjunger ”It’s cynical, Young folks drinking Aperol”. Det är en cynisk och träffsäker illustration av den alienerade generation-X.

Happiness är lycklig , sommarig popmusik i funkig kostym. Looking For Somebody To Love är kärlekskrank ballad om längtan efter någon att få älska. Part Of The Band är ett kraftfullare parti som får vardagsrumsgolvet att vibrera med dramatiska stråkar, falsettsång och textrader om falska drömmar och cigarettrökande ungdomar. I O Caroline gifter sig Perfume Genius med slynglarna i Vampire Weekend. Höjdpunkten på albumet är Im In Love With You som redan kan tituleras storhit i paritet med Harry Styles As It Was. Och vi avrundar med Human Too och About You som är skön findfulness för både själ och öra. Både modern pop och Bruce Springsteen gör sig synlig i Manchester-bandets absolut finaste stunder.

Being Funny In A Foregin Language är ett självsäkrare, mer målinriktat The 1975. Och plötsligt har Harry Styles fått en värdig motståndare. Må bästa Brittpopare vinna.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner, Toppnytt

Filmrecension: Born To Fly – Bångstyrig dokumentär om pojken som nådde oanade höjder

1 oktober, 2022 by Petter Stjernstedt

Born to fly
Betyg 3
Svensk biopremiär 30 september 2022
Regi: Brennan Robideaux

Born to Fly är berättelsen om pojken som aldrig gav upp, som ständigt pushade sig själv och till slut vann guld och gröna skogar. Vi har hört den förut, men det hindrar inte regissör Brennan Robideaux från att beröra.

Armand Duplantis har väl knappast gått någon sportintresserad förbi. Han är stavhopparen från Louisiana som sedan barnsben lagt all vaken tid på sporten. En engagerad pappa gjorde allt för sin son, tränade honom och byggde i trädgården en enkel konstruktion med ribba med två stolpar emellan. Det blev Mondos huvudsäte för att kunna utveckla sina kunskaper inom stavhoppandets ädla konst. Han excellerade och snart blir istället de stora arenorna hans hemort.

Med en mamma från Sverige var det svenska traditionerna nära förbundet med familjens seder och värderingar. Därför var steget inte långt att välja Sverige före USA som värdland. En blott sjuttonårig Mondo kommer till Sverige och inser först inte den extrema konkurrensen som råder på den elitnivå där han befinner sig. Nerver och omognad blir hinder på vägen att nå de riktigt stora pokalerna. För Mondo finns bara ett mål. Världsrekordet på 6.16 meter har varit i sikte enda sedan han började tävla som fyraåring hemma i trädgården.

Brennan har gjort en berörande men ofokuserad film om stavhoppslegenden Armand Duplantis där familjen är kitet – ankare som får honom att flyta trots upprepade motgångar. Dynamiken pappan och sonen emellan är stark.  Oftast är den varm och kärleksfull men ibland skärv och hård. Engagerade föräldrar pushar honom till oanade höjder.

Effektivt illustrerar Born To fly hur tufft det kan vara som elitidrottare, vad som krävs för att nå sina mål och hur en världsrekordhållare också ibland kan tappa det. Även om Mondo är fascinerande sammanbiten.

Trots att Born To Fly har hjärtat på rätt ställe är det en ojämn film med ett spretigt manus, som att regissören inte vet vad han vill säga. Är det den klassiska berättelsen om hur allt är möjligt bara man ger sig fan på det? Eller handlar det om att konkurrensen där uppe bland höjdare är stenhård eller att familjen är allt för att man ska lyckas här i världen? Det är oklart vad fokus ligger om inte på Armand.

Han är en udda fågel som oväntat drar mattan över fötterna på giganterna. Stavhopparen Hendricks beskriver Mondo som en idrottare som inte fyller något klassisk manus för hur en stavhoppare ska vara. Det är fräsch oväntad vinkel att få höra de andra idrottarnas perspektiv med avundsjuka och frustration som naturliga ingredienser. Born To Fly är  enkelspårig och redovisade utifrån mall 1A. Det är en bångstyrig dokumentär som kunde varit så mycket mera om man bara vågat välja väg.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 57
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Klimatet i terapi Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Adam Forkelid Dreams 4 Inspalad … Läs mer om Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

7/11 2025 Råda Rum i … Läs mer om Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Eriks och Elisabeths semester Manus och … Läs mer om Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Teaterkritik: Orosdanser – nutida koreografi över vår kollektiva oro

Orosdanser Manus och regi Ada … Läs mer om Teaterkritik: Orosdanser – nutida koreografi över vår kollektiva oro

Berörande och bildande med komisk knorr – Musikalisk presentation av två visböcker, Lunchteater med Martin Bagge & David Anthin

v 45 4-7/11 2025 Lunchteatern … Läs mer om Berörande och bildande med komisk knorr – Musikalisk presentation av två visböcker, Lunchteater med Martin Bagge & David Anthin

Filmrecension: Nord – vackert och magiskt

Nord Betyg 4 Svensk biopremiär 7 … Läs mer om Filmrecension: Nord – vackert och magiskt

Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Johan Gry i monologen Abrahams barn. … Läs mer om Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Bugonia Betyg 5 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Göteborg Jazz Orchestra och Nils … Läs mer om Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

5/10 2025 Valand i Göteborg … Läs mer om Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Titel: En bok om hösten Text, bild … Läs mer om En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in