Petter Stjernstedt

Var tog självkänslan vägen? Maia Hirasawa jobbar med sitt mindervärdeskomplex på nya plattan ”If This is the End It Sure is a Beautiful One”. I en exklusiv intervju med Kulturbloggen berättar hon om utbrändhet, karriären i Japan och om musiken som räddar liv.

Det är en kylig förmiddag i ett frostigt Aspudden när jag möter upp Maia utanför spärren till T-banan. Vi hälsar artigt och hittar snabbt en hemtrevlig pizzeria som utgångspunkt för vår intervju. Det var drygt två år sedan den svensk-japanska sångerskan och multiartisten Maia Hirasawa släppte “Bättre”, en skiva med utgångspunkt från artistens stundande 40-årskris. Kanske gjorde krisläget att Maia fick nya insikter. “If This is the End It Sure is a Beautiful One” handlar om bristande självkänsla och egenkärlek.

Det är bisarrt. Trots att Maia varit aktiv som artist under en längre tid och trots en självsäkerhet i hennes kapacitet som artist brister ofta självkänslan.
– Jag vet att folk lyssnar på mig och att det jag säger har viss tyngd hos andra. Som artist sätter jag enkelt upp gränser och leder andra i processen, men jag har svårt att se mitt egenvärde och mäter det utifrån de egna prestationerna. Det räcker inte att bara få vara jag.

När Maia är i studion eller står vid scengolvet känner hon sig självsäker, men så fort hon kommer hem bubblar de negativa tankar upp till ytan.
– Tankar som “ Jag är egentligen ingenting, min trummis tycker säkert jag är dum i huvudet” eller “Jag är egentligen inte så smart” framträder.

I processen med nya skivan förstod Maia att hon varit en för hård domare. För att förändra negativa tankemönster och orealistiska förväntningar började hon arbeta med acceptans.

– Förr i tiden försökte jag att trycka bort de jobbiga tankarna. Idag är strategin annorlunda. Jag hanterar känslorna genom att acceptera dem och jag säger snällt till mig själv, ”det är okej att känna så som jag gör. Det går över”.

En utveckling har skett och idag känner Maia en större trygghet i sig själv. Hon har förstått att hennes tankar inte är någon absolut sanning. Känslan av otillräcklighet återfinns på ”If This is the End It Sure is a Beautiful One”.
– Texterna handlar om att värdesätta dig själv och om att tro på att man är bra nog. “You should love your self first” sjunger jag i låten ”Okay”. Jag har länge trott att jag tyckt om mig själv, men innerst inne har det skavt.

Press och stress har varit bidragande faktorer till Maias välbefinnande. Som artist slog hon igenom 2007 med skivan “Though Im Just Me”. Sedan dess har det blivit sex album och en julskiva. Livet har rullat på, men utbrändhet och tuffa förväntningar gjorde till slut att Maia sökte sig vidare.
– Jag kände ingen glädje längre med att skapa och då var det lika bra att ta en paus från alltihop.  

Riktigt så blev det inte. Istället hittade Maia ett nytt hem för att fortsätta utmana musikens ramar. I och med pappan Suguru Hirasawas ursprung – Japan var tillflyktsorten given. Under drygt ett års tid, mellan 2010-2011, var Maia bosatt i Nintendos och Manga-seriernas förlovade land.
– Tanken var aldrig att jag skulle göra karriär I Japan, men oväntat nog blev jag en ännu större artist där än jag var i Sverige.

Till en början tog Maia det ”lugna gatan”. Hon höll sig flytande med olika gigg och små uppdrag tills en dag då ett större japanskt företag hörde av sig till henne om att göra musik till deras reklamfilm
– Plötsligt hörde fler och fler företag och filmbolag av sig. Alla ville de samverka med mig. Det sköna med ”Japan-tiden” var att det inte fanns någon press eller större förväntningar på mig. Istället kunde jag göra exakt det jag ville. Det var ett utmärkt sätt att hitta tillbaks till musiken. 

Japansk musikindustri beskriver Maia som mer tillåtande och kreativ. Där finns en uppsjö av subkulturer och här tillåts kommersiell musik att vara konstig och svår. Som artist kan man släppa en låt på fem minuter och trettio sekunder utan att få märkliga reaktioner tillbaka. För Maia var det en befrielse att befinna sig i detta sammanhang.
– I Sverige är allt så ängsligt. Man måste ställa upp på intervjuer för specifika tidningar och medverka i de TV-program som har den högsta status. I Japan kunde jag testa mig fram, pröva mina vingar och få kasta mig ut i ovishetens dimma. Det var för mig en nyttig erfarenhet och det gjorde att jag kunde släppa på ängsligheten.

I och med Japan-vistelsen blev Maias syfte med musiken allt tydligare. Succén kom i och med megahiten Boom, låten som fick Maia att inse musikens sprängkraft. År 2015 slog en jättetsunami ner över Japans kustremsa. Där och då kände Maia maktlöshet.
– Jag kunde inte kontakta mina vänner eller min familj. I och med låtens enorma framfart, med miljoner kommentarer och visningar på sociala medier, insåg jag hur musik kan påverka, hur den kan skänka hopp och ge styrka till människor i nöd.

I dagens skakiga omvärld ser kriserna ut att avlösa varandra. Efter pandemin kom kriget i Ukraina och sen Iran-protesterna. I svåra tider vill Maia ge oss en gnutta hopp.
– När jag såg hur människor gick samman och riskerade sina liv för något större än dem själv kände jag en hoppfullhet. Som artist vill jag bidra till den känslan, en känsla om att möjligheterna äro oändliga.

Albumets titel ”If This is the End It Sure is a Beautiful One” kom till i och med Maias reflektion över tillvaron.
– Jag tyckte den sammanfattade väl mitt och hela mänsklighetens nuvarande tillstånd och det stämningsläge som just nu råder. 

Musiken på skivan är mångfacetterad. Här finns så väl Annika Norlin-visa som Robyn-synthig popmusik. Texterna handlar om svek, kärlek och dålig självkänsla. Det mesta är självupplevt.

– Jag målar bilder därutifrån. Ibland har jag själv upplevt det beskrivna, andra gånger är det någon i min närhet som hamnat i liknande sits. Jag hämtar stoff från mitt eget liv.

Maia tycker plattan musikaliskt är mer spretig än tidigare alster, men det finns en charm i det.

– Den röda tråden är fortfarande jag. Det är min musik, mina erfarenheter, min röst.

Även om ängsligheten på senare tid släppt finns den kvar i Maia. Men det finns en plats där hon känner maximal trygghet , där hon kan slappna av och tillåts vara sig själv fullt ut.
– Det är när jag spelar live. I och med pandemin var det ett tag sedan nu så jag är riktigt pepp inför spelningarna i vår.

På scenen är Maia en kreativ själ som gör upptåg , improviserar och testar nytt.

–När publiken är med, när de klappar till takten och jublar är jag som gladast. Där och då är ängsligheten som bortblåst.

 ”If This is the End It Sure is a Beautiful One”  släpps den tredje februari.

 Turnédatum för Maias vårturné: 9/3 Jönköping, 10/3 Malmö, 11/3 Göteborg,12/3 Stockholm.

Petter Stjernstedt