Min vackra stjärna
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 december
Regissör Hirokazu Kore-eda
Medverkande: Ji-Eun Lee, Lee Joo-young, Bae Doona, Gang Dong-won, Song Kang-ho
Kore-eda är tillbaks! Efter guldpalm-belönade Shoplifter har förväntningarna trissats upp rejält på den upphaussade sydkoreanske filmregissören Hirokazu Kore-eda. Och Min vackra stjärna lever upp till förväntningarna. I alla fall nästan.
I Baby boxen kan ensamstående mödrar anonymt lämna in sina nyfödda barn utan att behöva registrera eller ta något eget ansvar för barnet. Koreanska ogifta kvinnor diskrimineras ofta på grund av rådande patriarkala normer. Det kan låta sympatiskt att dessa mödrar som inte har råd att försörja sitt barn kan få lämna in sitt barn i ett så kallat ”hål i väggen”. De slipper stigmatiseras och pastorn, som ofta driver verksamheten på andra sidan väggen, kan ta hand om babyn och se till att att hen hittar ett nytt hem. Men enligt FN bryter Baby boxen mot barnkonventionen då alla barn har rätt att veta vilka deras biologiska föräldrar är och i den mån det går ha möjlighet att få växa upp med dem. Dessutom har pastorn inga krav på sig att dokumentera något rörande barnet. Korea är det land som överlägset adopterat bort flest barn till västvärlden. Det är ett problem då barnen kan sakna både personnummer och ha oklar bakgrund.
I Min vackra stjärna finner de två vännerna Dong-soo och Sang-hyeon ett övergivet barn utanför en baby box. De bestämmer sig för att sälja hen på svarta marknaden. Kvällen efter ångrar sig mamman men hon hittar inte barnet. De två vännerna får skuldkänslor och förklarar för modern om deras plan att hitta ett bättre hem åt barnet. Hur svårsmält det än låter går hon med på att följa med dem i jakten efter en ny familj. Med tiden utvecklas relationen och en slags ömsesidighet växer successivt fram. Samtidigt är polisen dem hack i häl.
Min vackra stjärna tematiserar det utbredda fenomenet med att föräldralösa barn säljs på den svarta marknaden. Vi följer fem olika personligheter, två poliser, två säljare och en moder. Alla involveras de på olika vis i barnets liv.
Omsorgsfullt med stor empati skildrar Kore-eda sina huvudpersoner. Ingen i Kore-edas universum tillåts vara banal eller platt. Utan alla är komplexa individer vars motivation och bakgrund redovisas. Dong-soo arbetar som volontär i kyrkans lokaler. Han blev själv som barn bortlämnad och rättfärdigar därmed sina handlingar med att han faktiskt ger det här barnet en ny familj, även om han tjänar miljoner på kuppen. Mamman So-Youngs enkla förklaringsmodell stavas bristen på pengar och det fakto att hon vill slippa samhälleliga reprimander av att vara ogift moder. Även poliserna har skrupler och går långt utanför sitt reglementet för att sätta dit barnsmugglarna.
Inget är enkelspårigt i Kore-edas värld. Och med humorn som hjälp blir det enklare att ta in det oerhörda. Med ett viktigt ämne, hanterat med silkesvantar, ett skådespel av rang och en komplexitet i skeenden och karaktärsbeskrivningar ror Kore-eda i land sitt projekt även denna gång. Och det återkommande temat om alternativa familjer finns där men denna gång är symbiosen mellan So young, Ding-Soo och Sang-hyeon en omöjlighet då det finns förväntningar och barriärer som klass och kön som gör konstellationen omöjlig. Sällan har familjebildning skildrats på så kreativt vis som när Kore-edas står bakom kameran. Han lyckas med det omöjliga att skapa sympati för de långt ifrån felfria karaktärerna. Det är i de komplexa karaktärsbyggen och i den humoristiska genreöverskridande berättelsen som styrkan ligger hos Min vackra stjärna. För varje barn förtjänar att få känna närhet och någon att hålla i handen, men så gör även de vuxna.
Petter Stjernstedt