Jonatan Södergren

Debuten med Omniana, som släpptes via Kning Disk förra året, bestod av Maja Gödickes samlade inspelningar från det senaste decenniet. Nu tar den Göteborgsbaserade artisten ett avbrott från arbetet med uppföljaren för att släppa en speciell singel, Blå, den här gången via Woah Dad i samarbete med färgföretaget Beckers.

Din nya singel Blå känns betydligt mer direkt än albumet du släppte förra året. Vad beror det på?

– Jag har inte skrivit den, det är två låtskrivare som heter Anton Axélo och Dennis Galvén som har skrivit låten och jag har fått vara med i slutprocessen. Göra den till min. Men temat var klart sedan innan i och med att det är en del av en kampanj som handlar om livet som förändras och vilken roll målarfärg spelar. Det är ett nytt sätt att jobba för mig, en ny typ av process. Anledningen till att det låter på ett annat sätt är väl för att det är andra människor som har varit inblandade i processen.

Vad tycker du om det här sättet att jobba?

– Jag är öppen för nya sätt att jobba på. Det är lärorikt, om inte annat för att öppna upp sitt eget rum där man sitter och jobbar med sina influenser och sina egna impulsiva beslut som hela tiden färgar det man gör. Jag ser det som ett välkommet avbrott från det jag gör och kommer fortsätta göra.

Vilken touch tycker du att du har satt på låten?

– Jag skrev en lista med saker jag ville vrida på. Jag förhandlade ner den i tempo, jag ville ha den lite lägre men fick två bpm till godo. Sedan har jag försökt bearbeta textmassan, det är svårt för mig att låta bli, så vissa formuleringar fick strykas. I övrigt tycker jag storyn i sig var något jag kunde relatera rätt hårt till i och med att jag gjort ungefär samma resa; alla stora förändringar som kan hända har hänt i mitt eget liv. Det var fint att göra någon slags förenklad, rapp sammanfattning även om det inte handlar om mig. Om det var självbiografiskt skulle jag behövt fem låtar för att försöka förklara alla förändringar. Jag skulle ha försökt problematisera det mer. Nu är det en långtradare som kör igenom en storyline. Det var befriande för jag tror inte jag hade kunnat skriva den så direkt.

Det är även på gång med en video som kommer sändas i TV, kan du berätta om det?

– Det var färgföretaget Beckers som kom på detta. De ville att artister skulle gestalta den här grejen att folk målar om när stora förändringar händer i livet. Det här är den första av flera olika samarbeten de kommer köra.

– En av anledningarna till att jag tackade ja var att Filip Nilsson och Thomas Skoging från Acne Films skulle göra den här filmen. Efter ett möte med dem kände jag wow. Fin vision, fina referenser. Lite Michel Gondry. Du vet, han som gjorde Eternal Sunshine on the Spotless Mind. Jag blev peppad och det kändes som att de hade medel att göra någonting väldigt fint. Jag blev intresserad av den visuella biten, den dramatiska biten. Det ska bli spännande att se hur det blir. Det var intensiva dagar, fullt team på trettio personer och entourage. Så det var som att kliva in i en stor cirkus. Aldrig varit med om något liknande.

Vilka associationer har du själv till färgen blå?

– När jag satte låttiteln tänkte jag att blå är en ganska tvetydig färg. Symboliken kan variera från det där klassiskt blåa du kan känna – blues typ – till en väldig lätthet. Jag tycker ofta de två känslorna kan gå hand i hand. Man känner sig sorgsen men hoppfull på samma gång. Det finns en lätt melankoli i det som är trevlig. Så jag ville döpa låten till det eftersom det känns som en bra sammanfattning av den här resan som personen i fråga påbörjar i början av låten och slutar fyra minuter senare.

Vilken är din favoritfärg?

– Hm, någon slags blå som drar mot grön. Smaragdgrön. Ljusblå med lite värme i.

Vad händer när det här projektet är avklarat?

– Jag kommer återgå till min label Kning Disk och så fort jag kan släppa en singel som blev framflyttad på grund av att det här projektet skulle sjösättas så snabbt. Så jag släpper singeln Rokoko i början av juni. Det är en helt egenproducerad låt. Det blir spännande att sätta dem bredvid varandra och se vad de får för olika mottagande.

Är Rokoko mer likt ditt album?

– Det är nog likt mitt framtida album som jag sitter och jobbar på just nu. Det är också ganska högt tempo. Men där är jag ansvarig för alla delar så det har mer släktskap med Omniana såklart. En pianoslinga är väldigt framträdande. Ossian Melin har gjort videon så det blir ett helt annat uttryck genom det. Det är ett väldigt omaka fast maka syskonpar av låtar.

Vad har du fler för idéer till ditt kommande album?

– Jag håller på att lägga grunden idémässigt. Jag har lyssnat rätt mycket på Arthur Russell, men han är en så begåvad instrumentalist och det är ju inte jag. Mitt blir nog långt mer lo-fi och endimensionellt men det finns vissa disco-tendenser. Jag jobbar med rätt få komponenter för att skapa catchy och djupa ljudbilder. Rokokos omslag är en parafras på ett album av John Cale som jag skapade på något undermedvetet sätt. Vintage Violence när han har en plastmask för ansiktet. Så det kommer förmodligen finnas influenser från hans grejer också.

Tänker du mycket på hur din musik ska resonera med en publik eller skapar du främst för din egen skull?

– Det är någonting alla kreatörer måste ta ställning till på något sätt. Hur kan det här potentiellt mottas? Sedan tycker jag det är intressant att göra en låt som Blå, som får en väldigt stark maskin runt sig. Sedan vet jag att jag i fortsättningen förmodligen kommer hålla det lite mer lågmält. Men det är klart jag alltid funderar över om någon jävel kommer tycka om det här. Annars hade jag inte släppt någonting. Då hade jag bara kunnat sitta och göra det själv, det hade varit härligt det också, men jag tror alla som släpper musik känner sig lite ensamma och vill ha lyssnare. Det är mitt sätt att kommunicera med människor, mitt sätt att känna mig som en människa själv. Men storleken på min lyssnarskara spelar mindre roll i längden. Sedan är det självklart kul om det här får lite snurr, den här är ju bredare, mer tillgänglig för många. Jag är inte per se emot kommersiell musik, men det finns ingen given koppling mellan kvalitet och kvantitet.