• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Tankar om Kriget mot Väst av Douglas Murray – en av vårt tids viktigaste böcker

29 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Kriget mot Väst
Författare Douglas Murray
Utgivningsdatum 2023-12-20
Förlag Nopolar Publishing
Översättare Öyvind Vågen
Originaltitel War On the West
ISBN 9789198788105

Omskakande och oerhört ärlig, denna essä-fyllda bok är en ögonöppnare och får mig att inse saker jag redan insett, egentligen. Den lyfter tankar som är viktiga och måste få tänkas och få pratas om. Den är fylld av sanningar, fakta och beskrivningar av vad som händer i vår omvärld och vårt samhälle som knappt går att säga utan att bli beskylld för allt möjligt men icke desto mindre är sant.

En grund jag står på i livet är övertygelsen om att det är människor som startar och driver krig och gör dåliga handlingar. Dessa människor kan vara av vilken hudfärg som helst, komma från vilken kulturell bakgrund som helst. Och ingen är dålig enbart på grund av sin bakgrund. Ändå får västvärlden skulden för allt som händer. Det finns statistik och fakta som visar att under en tid då en del västländer som USA och England hade slavar var det ännu fler slavar som fördes från Afrika till muslimska länder. Det talas det aldrig om. De muslimska länder som tog slavar steriliserade och kastrerade slavarna, så det finns inte efterlevande efter dem på samma sätt som i USA, till exempel.

En del västländer var imperialistiska och hade kolonier. Den som kan världens historia vet att imperialistiska nationer har funnits tidigare också, tänk bara på mongolerna och Djingis Khan.

Douglas Murray visar i Kriget mot Väst hur hela den västerländska kulturen undermineras när den utsätts för en massiv kritik inifrån. Delar av kritiken är förstås berättigad, men sammantaget förkastas allt vad den västerländska civilisationen har åstadkommit samtidigt som andra kulturer i stället oreserverat hyllas. Det är där faran sitter. Sverige kritiseras för att en eller två personer fått bränna koranen medan Kina förtrycker en hel region i sitt land där muslimer lever och där muslimer tvångs-steriliseras.

Black Lives Matter-rörelsen satte full fart då vita amerikanska poliser grymt dödade den svarte mannen George Floyd. Douglas Murray tar upp statistik som visar att många fler amerikanska poliser blir skadade eller dödade av svarta män än svarta män som blir dödade av amerikansk polis. Det är självklart inget försvar för att polis ska döda men det visar att det finns problem i botten. I svallvågorna av Black Lives Matter har flera citykärnor i USA blivit helt förstörda. Också svarta butiksägare har fått sina butiker förstörda och då har motiveringen varit att genom att de har en butik är de inte äkta svarta. Jag blir rädd när jag hör hur också rörelsen Black Lives Matter och dess efterföljare också delar in människor efter hudfärg.

Murray lyfter fram aktuella händelser och diskussioner om historia, kultur, religion och etnicitet och visar hur ofta välmenande debattörer och människor låtit sig luras av en hycklande och inkonsekvent antivästerländsk retorik. Och att det inte bara är ohederliga akademiker som dragit nytta av detta intellektuella bedrägeri utan även andra fientligt inställda nationer, vars egna brott mot mänskligheten hamnar i skymundan.

Ett hårresande exempel är när FN kritiserade rätten att kritisera islam i Sverige genom att bränna en koran. Vilka var de länder som stod bakom denna kritik av Sverige? Ja en lång rad länder som är mer eller mindre diktaturer och där ingen religionsfrihet alls råd. Länder där det till och med kan vara dödsstraff på att inte vara muslim. Det land som avrättade flest människor var Kina, men landet släpper inga officiella siffror på hur många som dömts till döden. Efter Kina avrättade Iran, Saudiarabien och Irak flest människor 2019. Samtliga dessa länder kritiserar Sverige för att vår yttrandefrihet tillåter att bränna koranen. Sedan kan man förstås diskutera hur meningslöst det är att bränna en bok om man vill få fram en debatt och diskussion om vad den boken lär ut. Men att länder inte ens tillåter religionsfrihet och samtidigt kritiserar yttrandefriheten och med stöd av FN, det är skrämmande. Det är ett exempel på hur Murray sätter fingret på ett stort problem i världen idag. Jag kan så tydligt sätta in massor av det som Douglas Murray tar i dagens Sverige. För ett tag sedan skrev jag om boken Hedersförtryck där kvinnor berättar hur de förtrycks och inte har samma rättigheter eller frihet som pojkar eller män i Sverige. Ofta är det i muslimska sammanhang och där religionens frihet att förtrycka kvinnor helt klart tycks stå över den lagstadgade rätten till jämställdhet i Sverige.

Väst har tillfört och tillför världen mycket av värde. Att det har utfört övergrepp och dåliga saker från västländer är sant men det är inte den enda sanningen. Bokförlaget skriver om Kriget mot Väst av Douglas Murray:
Om Väst ska överleva måste även dess kulturella framsteg framhållas och försvaras. Kriget mot Väst är inte bara en bok där dåraktiga argument bemöts utan också ett obevekligt stöd för hela den mänskliga civilisationens utveckling. Detta är en vår tids viktigaste böcker.

Ska världen kunna bli bra måste vi se förbi hudfärg och kulturell bakgrund. Vi måste se människor som människor.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Douglas Murray, Kriget mot Väst

Filmrecension: Düsseldorf, Skåne – motsvarade inte mina förväntningar

29 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Düsseldorf, Skåne
Betyg 3
Visas på Göteborg Filmfestival
Svensk biopremiär 9 februari 2024
Manus, regi och originalmusik Patrik Blomberg Book
I rollerna Erik Svedberg-Zelman, Rebecca Plymholt, Anna Blomberg, Magnus Schmitz, Karin Lithman, Daniel Gustavsson med flera

En Coming to age-film som utspelas i synthmiljö på skånska landsbygden under 1980-talet. Jag hade höga förväntningar på den här filmen. Jag minns så väl den tiden. Det var viktigt att ta ställning: synth eller hårdrock. Mina förväntningar blev inte infriade. Det är dumt att ha förväntningar, egentligen. I förhandssnacket har det sagts flera gånger att det här ska vara världens, eller åtminstone Sveriges, första synthfilm. Om det är den Fförsta kan jag inte avgöra men jag är tveksam till att definiera den som en synthfilm. Det är synthmusik med i filmen och huvudpersonerna gillar den musiken och klär sig som synthare och har dessa friserna, men jag saknar musik. Jag hade hoppats på en kavalkad av synthfavoriter. Jag tänker att det förmodligen hade kostat för mycket att betala för rätten att använda musiken i filmen.

Filmen handlar om kraften i kreativitet för att ta sig igenom svåra utmaningar i livet. Nu råkarhuvudpersonen Fredrik (spelas av Erik Svedberg-Zelman) syssla med synthmusik men berättelsen skulle kunna handla om hårdrockare eller dansbandsmusiker eller om någon som drömmer om att skriva. Det är en skildring av en ung, fattig tonåringskille som har stora drömmar och riktigt usla hemförhållanden. Han bor med sin ensamstående mamma i ett ruckel till hus och mamman tillbringar dagarna med att dricka vin eller annat ännu starkare, sova och läsa veckotidningar och Fredrik är också arbetslös. Hans pappa bor inte så långt därifrån och det enda pappan äter är korv.

Då blir Fredriks situation ännu värre. Hans flickvän Nina är duktig på att fotografera och har sökt till en fotohögskola i Stockholm. Fredrik upplever det som en katastrof om hon skulle flytta.

Fredriks sysselsättning är musiken och nu närmar sig dagen då han och hans två kompisar i ortens lokala synthband ska ge sin första konsert i ortens medborgarhus.

Jag är rätt kluven till denna film. Kläder, hårstil med mera är konsekvent genomfört liksom interiör från tåget. Minnen från 1980-talet sätter fart inom mig. Erik Svedberg-Zelman som är 28 år är dock för gammal för att vara trovärdig som en tonårskille. Obs det sägs aldrig i filmen vilken ålder som Fredrik eller Nina ska ha, vi får bara reda på att de gått i skolan samtidigt när hon flyttade dit från Stockholm. Det är min tolkning att de är i övre tonåren. Men då Nina sökt till högskolan är det rätt naturligt att se dem som tonåringar eller närmare tjugo år. Det blir så konstigt om en man på nästan trettio år lever som Fredrik gör. Det blir en olika berättelser om det är en kille i övre tonåren eller om det är en man som snart är trettio. Jag tror att om filmen haft en skådespelare som var yngre i den rollen hade jag mer fastnat för filmen. Erik Svedberg-Zelman är absolut inte dålig, det skriver jag inte. Han är duktig skådespelare men som för mig är lite för gammal för den rollen.

Det är väldigt sorgligt att se vilket liv Fredrik har. Klasskillnaderna mellan hans liv och flickvännens Nina är gigantiska. Nina bor med sin mamma, pappa och syster i ett fint hus, föräldrarna jobbar inom kultur eller media och har intressanta samtal kring middagsbordet. Föräldrarna är kloka och förstående och Nina och hennes syster kan prata med dem om det mesta. Den delen av filmen är mycket välgjord och säger mycket om olika förutsättningar i livet.

Filmen är absolut sevärd även om den inte riktigt motsvarade mina förväntningar. Själva grundhistorien om fattigdomen och hur Fredriks föräldrar ljuger för sig själva har skildrats många gånger tidigare och ger inga nya insikter. Det är bara sorgligt att livet kunde vara så då på 1980-talet och fortfarande kan vara så, fast i andra miljöer. Idag finns väl inte samma slags synthare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Synthmusik

Teaterkritik: Ett drömspel – en uppsättning Strindberg skulle ge stående ovationer

28 januari, 2024 by Rosemari Södergren


Foto: Charlie DecaVita

Ett drömspel
Av August Strindberg
Regi och bearbetning Franciska Löfgren
Koreografi Jenny Nilson
Kostym Tina Rydergård
Ljus Nelson Lima
Ljud och musik Hugo Therkelson
Regiassistent Hugo B Hjelm
Medverkande på scen Sylvia Rauan, Tobias Ulfvebrand, Janna Granström och Jenny Nilson
Premiär på Fri Scen/Kilen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 27 januari 2024

Jag älskar Ett drömspel. August Strindberg skrev Ett Drömspel för mer än hundratjugo år sedan. Den är en av de tre pjäser jag kan se om och om igen, i olika versioner. Det handlar om det eviga frågorna och talar till oss på flera nivåer. Den är som en dröm och väver samman ironi och realism och humor och sorg. I regi Franciska Löfgren och Kkoreografi Jenny Nilson och med en fantastisk ensemble får den fram precis det som denna vidunderliga pjäs förmedlar och ändå är den bara runt en timme lång. De flesta uppsättningar är på mer än två timmar och jag har sett flera som varit på två och en halv timme och varit helt fantastiska. Men denna en-timmes-version fungerar perfekt, också.

”Det är synd om människorna”, säger Anges, guden Indras dotter som kliver ner på jorden för att leva bland människorna en tid. Hon möter olika människor och ingen kan leva i nuet och vara lycklig. Den som länge längtar efter något och sedan får de blir besviken, för den där saken var inte som han eller hon tänkt sig. Och hur hade de tänkt sig? Ja det går inte att förklara. Den där ständiga besvikelsen var utbredd på Strindbergs tid och är lika utbredd än idag. Alla jämför sig med de lyckliga influensers som har hundra tusentals följare på TikTok eller Youtube. Men dessa influensers är ofta inte heller lyckliga i nuet.

De fyra skådespelarna/dansarna växlar mellan olika roller och har lediga kläder så de smidigt kan växla mellan att vara en man eller kvinna. Scenen är enkel och har nästan ingen scenografi, i stort sett bara en liten barnvagn i en liten scen en stund. Men ensemblen tillsammans med ljus och ljud kan förmedla förflyttning av tid och rum helt suveränt.

Denna version är på sitt sätt en uppdaterad version men samtidigt har den kvar de centrala karaktärerna och de viktiga dialogerna. Det blir till och med ännu mer drömlikt när skådespelarna flyter mellan olika karaktärer. Nyskriven musik och modern dans som vävts ihop med Strindbergs drömlika scener – jag är säker på att Strindberg skulle ge denna uppsättning stående ovationer. Flera scener är absurt roliga som skolpojken som kan fly från skolsalen medan Kristin som klistrar och klistrar ger samma klaustrofobiska känsla som den scenen alltid gör. Den sorgliga kavaljeren som väntar år ut och år in på sin Victoria.

Jag hoppas att högstadier och gymnasier tar sig dit och ser den. Ensemblen och produktionen har skapat en version som både har djup och är lätt att ta till sig och förstå och kunna fundera kring och prata om. En klassiker som står sig till vår tid och som är en bra introduktion till teater och dess möjlighet att förmedla något om livets villkor. Som kan få oss både att skratta och se på oss själva och andra med både värme, sorg och glädje. Det är drastiskt och komiskt men också väldigt träffande.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Ett drömspel, Strindberg

Filmrecension: Animal – en stor besvikelse

28 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Animal
Betyg 1
Visas på Göteborg filmfestival
Regi Sofia Exarchou

En av de största film-besvikelserna på länga. Kalia är dansare på ett all-inclusive-hotell på den grekiska solkusten. Och enligt beskrivningen filmen ska den skildra livet för säsongarbetande underhållare inom den grekiska turistindustrin. Nej, det gör den knappt alls. Filmen är en nästan två timmar lång skildring av säsongsarbetare som dansar, dricker, har sex och dansar. Om och om igen. Vi får aldrig träffa cheferna, vi får aldrig se något om deras anställningsvillkor.

Det är bara en tröttsam skildring av fest. Ingen dramatik. Ingen karaktär man får lära känna riktigt. Allt är bara så ytligt skildrat.

Beskrivningen av filmen låter väldigt intressant:
Drömmen om att bli en ny Madonna fick Kalia (Dimitra Vlagopoulou, bästa skådespelare i Locarno) att som ung fly hemifrån för extraknäck som underhållare i turistindustrin. Nu, tio år senare, är hon fast i säsongandets ekorrhjul, desillusionerad och utan drömmar. Animal är en subtil men skarp kritik mot det socio-ekonomiska systemet och dess usla arbetsvillkor.

Ja den kritiken mot det socio-ekonomiska systemet är mer osynlig än subtil. Det är trist och en stor besvikelse. Det är ju så mycket som skulle kunna tas upp med tanke på hur detta hotell har anställda från massor av olika länder. Det skulle kunna vara så intressant. Men nu blir det bara en långtråkig sörja av dans, alkohol och festande. Inget går på djupet och ingen lär vi egentligen känna. Alla bara flyr från sina känslor.

Att människor flyr från sina känslor kan bli bra film. Men regissören lyckas inte fånga intresset, allt är för likadant och stumt filmen igenom.

Arkiverad under: Scen

Teaterkritik: Sakarias spyor – hela ensemblen är värd de stående ovationerna

27 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Sakarias spyor
Av Hampus Nessvold, Sofie Forsman och Tove Forsman
Regi Helena Bergström
Scenografi och ljus Josefin Hinders
Ljud och video Simon Mårtensson
Kostym Gorjan Lauseger
Mask Rebecca Afzelius
Koreografi Fredrik Benke Rydman
Sakarias spelas av Hampus Nessvold
Skådespelarröster som förekommer i pjäsen görs av Gerhard Hoberstorfer, Isabelle Kyed och Kajsa Reingardt
Premiär på Kulturhuset Stadsteaterns Lilla scen i Stockholm 26 januari 2024

Äntligen är Sakarias där, på toppen av sin karriär. Inte ens trettio år fyllda och har nått ett jobb där han tjänar mångdubbelt mer än mobbarna och de övriga skolkamraten i bonniga Vetlanda. Men bakom den glittriga ytan mår Sakarias inte så bra. Fast det inser han inte ens själv. Oftast inte i alla fall. Sakarias spyor är en stark föreställning, skriven av Hampus Nessvold tillsammans med manusförfattarduon Sofie Forsman och Tove Forsman, som berättar om en ung framgångsrik man med ätstörningar. Han tvingas gå ut med kollegor och kunder och äta på fina och dyra, trendiga restauranger men efteråt smyger han in på en toalett för att kunna kräkas upp alla kalorier.

Den är skickligt skriven och framförd, med Hampus Nessvold som Sakarias. Den balanserar mästerligt mellan komedi, smärta och realism. Det är en balans som inte är så lätt att upprätthålla. Ämnet är allvarligt och att närma sig det med humor gör det lättare att ta till sig ämnet och samtidigt skulle det kännas fel om detta allvarliga gömdes för mycket genom skratt. Föreställningen lyckas hålla denna hårfina balans mellan humor och allvar.

I premiärpubliken fanns många unga som skrattade och applåderade och gav stående ovationer. Denna föreställning berättar något som angår många och handlar om betydligt mer än ätstörningar. Det handlar om mentala problem och om de verkliga bekymren som ofta, ofta finns bakom den glamorösa ytan som många visar upp i både sociala medier som TikTok och Instagram och i verkligheten. Det krävs en del för att våga se sig själv och att våga prata om det.

Sakarias Wargentin är en toppmäklare som försöker kräkas ut sin ångest. Han har lyckats klättra på karriärstegen och fått jobb på en mäklarbyrå som säljer topp-projekt världen över. Han hanterar och säljer fastigheter och bostäder för många miljoner. Han vet precis hur han ska få en kund att köpa. Sakarias är också skicklig på allt annat som hör till. Han vet hur han ska klä sig, vad som är trendigt och vad som är ute, han vet vilka tv-serier han ska ha se och kunna prata om, han vet exakt hur han ska bete sig och uppföra sig i alla situationer.

Föreställningen är på cirka en timme och tjugo minuter. Det är imponerande hur mycket som tas upp på denna tid och frågor som teman som tas upp både seriöst och på djupet. Det är en snygg och stilren koreografi. Det är ett skickligt team som står bakom föreställningen tillsammans med Hampus Nessvold med Helena Bergström som regissör och koreografin av Fredrik Benke Rydman. Kostymer, ljus, video, mask – allt samverkar och är väl genomtänkt. Hela ensemblen är värda den stående ovation som premiären fick.

Ett svårt och tungt ämne tas upp på ett sätt som öppnar upp för att prata vidare. Jag tror att många från de yngre generationerna kommer att gå på den. Självklart vänder sig föreställningen inte bara till tjugo-trettio-åringar. Alla kan säkert känna igen saker som tas upp och också få en större förmåga att sätta sig in i både Sakarias situation och alla Sakarias som finns omkring, både män, kvinnor och transpersoner. Och alla är väl bekanta med fenomenet som är så spritt i dagens samhälle, där en framgångsrik yta alltid ska visas upp i alla sammanhang.

Fakta om de medverkande:
Hampus Nessvold
Hampus Nessvold, skådespelare och manusförfattare, slog igenom stort i humorserien Trevlig helg på SVT i karaktärer som Präst-Björn, Gunnar och inte minst ”Terese”, den Kristallen-nominerade kassörskan i humorserien, som nu även fått en egen serie i SVT. Mellan 2019–2020 åkte han på en rikstäckande turné med enmansföreställningen Ta det som en man. Hampus har även gästat Allsång på Skansen flera gånger, gjort humor på tv-galan Världens Barn, tolvslaget på Skansen, firat Tomas Ledin inför en fullsatt Avicii Arena och spelat rollen som ”Max” i humorshowen Peter Pan går åt helvete på Sverigeturné. I höst är han aktuell i tv-serierna Terese i kassan och Trevlig jul-helg på SVT, samt arenaföreställningen Just idag mår vi bra.

Helena Bergström, regissören
Under sin fyrtioåriga karriär som skådespelare och regissör har Helena Bergström bland annat medverkat i filmer som Änglagård, Sprängaren och Tårtgeneralen samt tv-serier som Bröllop, begravning och dop och Bäckström. Hon har regisserat flertalet filmer bl.a. Dancing Queens, En underbar jävla jul och Se upp för dårarna. På Stockholms Stadsteater har hon gjort ett stort antal roller däribland Hamlet, Blanche Dubois i Linje Lusta, Sally Bowles i Cabaret och Nora i Ett dockhem. Helena Bergström har även regisserat för scenen såsom Fröken Julie på Stockholms Stadsteater, arenaföreställningen No more fucks to give och nu senast thrillern 2:22 A Ghost Story story på Intiman.

Författarduon Forsman
Tove Forsman och Sofie Forsman är systrar och manusförfattare. Som duo har de varit med och skrivit ett flertal stora tv-serier, såsom Young Royals (2021-2024), The Playlist (2022) och Barracuda Queens (2023). De är också manusförfattare till publikfavoriterna Nelly Rapp – Monsteragent (2020), uppföljaren Nelly Rapp – Dödens spegel (2023) och komedin One more time (2023). Deras produktioner har vunnit flera priser – bland annat Kristallen för årets program och årets unga dramaserie, samt för bästa film och barnfilm på internationella filmfestivaler.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Ätsstörningar, Hampus Nessvold, Helena Bergström, Kulturhuset stadsteatern, Stående ovationer, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Sida 75
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1197
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Passenger Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in