Mai 1943 Stella lernt Rolf Isaakson kennen.
Stella Goldschlag (Paula Beer)
Stella
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 april 2024
Regi Kilian Riedhof
I rollerna Paula Beer, Jannis Niewöhner, Damian Hardung, Joel Basman, Maeve Metelka
Ibland är verkligheten hemskare och mer tragisk än det påhittade. Berättelsen om judinnan Stella Goldschlag är så ohygglig att jag inte kan skaka av mig den. Paula Beer gör rollen äkta och trovärdig och jag vill gråta när jag tänker på hennes liv och vad hon gjorde och vad hon utsattes för. Vad kan människor förmås att göra för att överleva?
Stella handlar om en ung tysk judinna som växte upp i Berlin. Hon var ung under andra världskriget och älskade musik och jazz i synnerhet. Hon var sångerska i ett svängigt jazzband där de andra musikerna liksom hon var judar. Vi får följa hennes utveckling från att knappt tro på vad nazisterna gjorde mot judar till att vilja fly och till att bli torterad och tvingad att förråda andra judar.
Det är lätt att sitta i trygghet och se en skildring av utsatta och jagade människor som flyr för sina liv och säga att man aldrig skulle förråda sina egna. Men vad händer när en pistol riktas mot ens huvud och det handlar om att ha någon chans att överleva.
Stella lyckades skaffa sig ett falsk id-papper och med det kunde hon ta sig runt i Berlin, gå på café och leva ganska normalt. Hon var ung, ville ha kul och var ganska oansvarig, som många unga kan vara. Eftersom hon var blond och hade blå ögon kunde hon tas för en tyska. Men en dag blev hon förråd av någon som kände henne och hon hon greps av Gestapo.
Hos Gestapo blev hon slagen och torterad. Gestapo hotade med att skicka hennes föräldrar till Auschwitz om hon inte gick med på att hjälpa Gestapo att hitta judar. Hon tvingades inte bara att ange judar utan hon skulle också leta upp dem på stan och på caféer. Från september 1943 till slutet av kriget skickade Stella Goldschlag hundratals andra judar till Gestapo.
Filmen skildrar inte bara Stellas tragiska liv utan också nazisternas fasansfulla behandling av judarna och vi får en inblick i hur hatet till judar kunde gödas och frodas – det har sorgligt nog en hel del likheter med de judehat som spruckit upp runt om i Sverige och i västvärlden under senare år. Det finns stora likheter med hur Israel beskrivs idag och hur judarna beskrevs då i Nazi-Tyskland. Jag får en stor klump i magen när jag tänker på att terrorgruppen Hamas dödade mer än tusen människor och tog både män, kvinnor och barn som gisslan. Detta hat som fortfarande florerar världen över mot judar, det är skrämmande. Ja frågan är mer komplicerad än så, förstås. Många som inte stöder Hamas har fått sina hem förstörda i Gaza. Också frågan om Stella och andra judar som förrådde sina egna är inte glasklara att ta ställning till. Situationer kan vara rätt komplicerade. Det är bra med filmer som denna, som kan lyfta fram frågor på djupet och inte beskriva allt förenklat i svart eller vitt.
Paula Beer i rollen som Stella är enastående. Hon ger liv och gestaltar den unga, levnadsglada, emellanåt ytliga Stella och sedan den erfarna kvinnan som sett livets mörkaste sidor. Ibland ljuger hon för sig själv, det är enda sättet för henne att överleva. Det är inte alltid lätt att manövrera med en moralisk kompass när liv och död står på spel. Stella var både en förövare och ett offer. Detta är en stark film och den går inte att glömma i första taget.
Det blir tydligt för de fyra självmordskandidaterna att den mystiska mannen inte är någon vanlig människa utan något annat och att han har magiska krafter. Det blir också tydligt att det han helst vill är att de ska upptäcka att de vill leva. Vad ger då en självmordskandidat lust att leva? Filmen tar upp detta på ett respektfullt sätt och utan klyschor. En sådan enkel som en god kopp kaffe som både ger en underbar doft och smakar ljuvligt kan vara något som ger en människa glädje i livet. Så små, enkla saker kan skänka livslusten.
Årets filmer ser på olika sätt tillbaka på historien med nya ögon från invigningsfilmen Kidnapped som utspelas kring 1850-talet till The Beautiful Summer – en romantisk queer coming of age som utspelar sig 1938 i Turin – till Comendante, ett verklighetsbaserat andra världskrigsdrama om den italienska ubåten som trotsade order för att rädda fienden som höll på att drunkna.
Huvudpersonen är elvaårige Tony som sedan födseln är speciell och skiljer sig från mängden. Han lyser nämligen, som om han vore en glödlampa Hans föräldrar vet att omvärlden kan vara grym så de skyddar honom, eller ja de är överbeskyddande. Han är fastbunden med en lång lina hemma så han inte kan gå ut från hyreshuset där familjen bor i en lägenhet. Han undervisas hemma och hela hans liv utspelas i hyreshuset.