• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Drömmen lever vidare – en varm film som ger hopp

14 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Drömmen lever vidare
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 maj 2024
Regi Robert Guédiguian

En hyllning till livserfarenhet och en tribut till alla som kämpar för att förbättra livet och världen och som gör det utan stora åthävor, utan att sätta sig själva i centrum och inte söker beröm. En enkel film om kärlek, politik och att vara en hygglig människa, att göra så gott man kan.

Det är så befriande med en film där karaktärerna varken snortar kokain eller skjuter ihjäl varandra utan beter sig som människor gör mest. Inte ens haschrökning skildras som fullt normal i denna film. Livet och vardagen kan vara stor och fylld av äventyr och utmaningar utan droger och våld.

Robert Guédiguian som regissör är en mästare på att visa hur politik är en del i vår vardag, att det politik handlar om är det som påverkar våra liv. Han gör det ofta, som i denna film, utan stora gester, utan att peka finger utan bara i all enkelhet lyfta fram människor i sin vardag.

Vi får följa människor som lever i Marseille, en stad som drabbades av en katastrof 5 november då bostadshus som var slarvigt byggda rasade och flera hyresgäster dog. Handlingen kretsar kring Rosa och hennes familj som bor i Marseilles arbetarområden. Rosa är sjuksköterska och ska snart gå i pension. Hon är aktiv i lokalpolitiken i De gröna. Hon har två vuxna söner och två barnbarn. Hennes man dog när barnen var små, så hon är ensamstående men både familjen och områdets matriark som alla vänder sig till för att få goda råd.

Vi får följa hennes liv och hennes söners liv och deras relationer med utmaningar och sammanhållning.

Inför lokalvalet har är Rosa representant för De gröna i möten med andra partier som tillsammans vill utmana de borgerliga. Men det verkar omöjligt att samla de olika inriktningarna och Rosa känner sig mer och mer desillusionerad och trött på politiken. Då dyker Henri, hennes yngste sons flickväns pappa upp, helt underbart spelad av den fantastiska franska skådespelaren Jean-Pierre Daroussin. Henri och Rosa äter middag ihop och samtalar och pratar och kommer nära varandra. Det är så fint skildrat. Henri är mer en drömmare som läser mycket och gärna citerar ur böcker och Rosa är den praktiska som får saker gjorda.

Går det att ha ett kärleksförhållande och samtidigt vara politiskt aktiv? Det är en fråga som Robert Guédiguian utvecklar på ett varmt sätt.

Mitt i sin enkelhet är det en praktfull film med miljöer från Marseille. Jag får sådan längtan att komma dit. En varm film som skänker hopp.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Marseille

Sju starka filmer på Cinema Made in Italy

10 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Inget är nytt under solen. Genom historien kan vi lära oss om själva. Det visar den italienska mini-filmfestivalen Cinema Made in Italy som äger rum 12-15 maj 2024 på biograf Capitol i Stockholm.
Ur programmet:
Årets filmer har nästan allihop gemensamt att de ser tillbaka på historien med nya ögon, från invigningsfilmen Kidnapped som skildrar hur en ung judisk pojke förs bort av katolska kyrkan på 1850-talet, via The Beautiful Summer – en romantisk queer coming of age som utspelar sig 1938 i Turin – till Comendante, ett verklighetsbaserat andra världskrigsdrama om den italienska ubåten som trotsade order för att rädda fienden som höll på att drunkna.

Festivalen visar sju starka filmer som hänger kvar inom mig länge. Jag har fått möjligheten att se filmerna före festivalen och rekommenderar festivalens samtliga filmer.

Kidnapped
Öppningsfilm på Cinema Made in Italy 12 maj 2024
Regi Marco Bellocchio

Invigningsfilmen Kidnapped är en fantastisk film och jag hoppas att den går upp på svenska biografer framöver.
Filmens handling börjar 1858, i de judiska kvarteren i Bologna. Soldater utsända av påven trängde in i den judiska familjen Mortaras hem för att hämta deras sjuårige son Edgardo.
Edgardo hade döpts i hemlighet av sin barnsköterska som spädbarn vilket gör att han räknas som katolik och kristen. Som kristen måste pojken få en katolsk kristen utbildning för att hans själ ska räddas, menar katolikerna.
Edgardos föräldrar är förstås upprörda och gör allt de kan för att få tillbaka sin son, förutom det enda som skulle göra att de finns tillbaka honom: avsäga sig sin judiska religion och konvertera till katolicismen.
Med stöd av den allmänna opinionen och det internationella judiska samfundet får Mortaras kamp snabbt en politisk dimension. Men kyrkan och påven vägrar att lämna tillbaka pojken.
Filmen bygger på verkliga händelser.
Filmen är ett mästerverk som visar djupet i de existentiella frågorna. För en genom-sekulariserad svensk publik kan det vara svårt att förstå den katolska kyrkans inställning. Med den senaste tidens händelser i Mellanöstern och Hamas terrorattack mot en musikfestival i Israel där mer än 1.200 människor dödades och Israels kamp för att få bort Hamas får filmen ytterligare en nutida dimension. Tankeväckande, skrämmande och oroande.
Filmen är en av förra årets mest uppmärksammade italienska filmer, den hade världspremiär i huvudtävlan på Cannes filmfestival, var nominerad till elva David di Donatello-priser och mottog sju priser, inklusive Bästa film och Bästa regi, på italienska filmkritikernas prisgala Nastro d’Argento.

Lubo, festivalen avslutningsfilm.
Lubo är en skarp och tragisk berättelse om en tidsperiod då myndigheter i Schweiz omhändertog barn från resandefolk som romer och andra grupper vid tiden före och under andra världskriget. Myndigheterna ansåg att dessa folk och deras kultur som kringresande inte passade i ett modernt samhälle där människor är bofasta. Genom att ta barnen från dessa resandefolk och placerade barnen i schweiziska fosterhem skulle barn lära sig ett liv utan att vara nomad.
Franz Rogowski är en enastående skådespelare som här har rollen som Lubo, en trę barns-pappa från det jeniska resandefolket.
Från Wikipeda Jeniska resande, tyska Jenisch, är ett resandefolk i Västeuropa. De anser sig härstamma från kelterna.
Lubo blir tvingad att bli soldat i schweiziska armén 1939. Schweiz lyckades förbli neutralt under andra världskriget men efter att de tyska nazisterna ockuperat Österrike mobiliserades den schweiziska armén för försvar. Medan Lubo var soldat passade myndigheterna på att ta hans barn och föra bort dem till institutioner för att sedan ta dem till fosterhem. Då barnen togs försökte Lubos fru, barnens mamma, hindra barnen att bli bortforslade och blev då knuffad så hon avled. När Lubo får veta vad som hänt deserterade han från armén och bytte identitet. Han gjorde till sin livsuppgift att hitta sina barn och få tillbaka dem.
Att som desertör strida mot myndigheter samtidigt som omgivningen i Europa är i krig är ingen lätt uppgift. Lubo försöker på många olika sätt få fram var barnen är. Det är en tragisk berättelse om en mörk tid i Europa. Men välgjord och med fantastiska insatser av skådespelarna. En film man inte glömmer i första taget.

The Beautiful Summer
En vacker och tillbakalutad filosofisk skildring av 17-åriga Ginia (Yile Yara Vianello) möter Amelia (Deva Casell) 1938 i Turin. Trots att det är en tid av växande fascism i Italien är det politiska bara med i bakgrunden. De unga lever sina liv och är inte engagerade i politiken.
Ginia bor tillsammans med sin bror. Hon arbetar som sömmerska för att kunna betala för och försörja broderns studier. Deras föräldrar bor på landsbygden och de drömmer om att kunna skapa en bättre framtid än som slitet på landet.
På en fest dyker Amelia upp. Amelia lever ett helt annat liv än Ginia och hennes bror. Amelia försörjer sig som modell för konstnärer. Ginia och Amelia är väldigt olika personer. Ginia är skötsam och duktig på sitt jobb och röker inte. Av någon anledning dras Amelia till Ginia och de börjar umgås vilket förändra Ginia. Det blir alkohol, fester och sex och i botten finns också en stark dragning mellan de två unga kvinnorna.
Filmen beskrivs ofta som en coming to age-film om lesbisk kärlek. Det är ett spår men filmen drivs också framåt av temat om klass-samhället, om en arbetarflicka som möter personer från den välbärgade samhällsklassen som inte behöver försörja sig utan kan vara konstnärer och modeller utan att förlora allt.

Chimären
En burlesk skröna som utspelar sig på 1980-talet men samtidigt är magisk och mystisk.ice
En helt klart Fellini-inspirerad burlesk historia av regissören Alice Rohrwacher som också själv spelar en av birollerna. Handlingen utspelas i ett Italien i en tid före Internet, mobiltelefoner och sociala medier. Huvudkaraktären är Arthur (som spelas av Josh O’Connor som spelade prins Charles i tv-serien The Crown. Arthur är en engelsman som hamnat i Italien och lever tillsammans med ett slags rövarband som bor i husvagnar ovh små krypin de byggt av pappkartonger och liknande. Arthur och rövarna försörjer sig på att plundra gravar.
Gravarna de plundrar är mer än tusen år gamla etruskiska gravar. Många av dessa gravar innehåller saker som de döda fick med sig in i graven då de anhöriga tänkte att de skulle ha användning för dem i nästa liv. Vissa av gravarna är från enkla människor och där finns inte så värdefulla saker men ibland hittar gänget gravar från rikare etrusker och där kan de få tag på dyrbara föremål.
Filmen går också upp på svenska biografer utanför festivalen.
Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Chimären.

Comandante
Historiskt drama om Slaget om Atlanten, där befälhavaren för den italienska ubåten Comandante valde att trotsa order för att ge sig ut och rädda besättningen från ett belgiskt skepp han just sänkt.
Slaget om Atlanten var en av de värsta konfrontationerna mellan Tyskland och Storbritannien under andra världskriget. Slaget innebar stora förluster för de allierade och det var nära att de tyska ubåtarna skar av Storbritanniens livsnerv. Under andra världskriget bildade Tyskland, Italien och Japan en allians som kallades för axelmakterna.
Wikipedia: Efter att Hitlers plan att invadera Storbritannien misslyckats beslöt sig tyskarna för att inleda det totala kriget till sjöss. Målet var att svälta britterna till nederlag och därför sänktes alla fartyg som var på väg eller misstänktes vara på väg till Storbritannien. Detta gick givetvis ut över även vanliga passagerarfartyg (och även en del svenska fartyg). Tyskarna gynnades av att man kontrollerade hela Atlantkusten från Nordnorge till Sydfrankrike. Därifrån kunde ubåtarna gå ut till havs och utan förvarning attackera alla fartyg som tillhörde de allierade.

Nowhere
En unik animerad berättelse där Simone Massi gör nedslag hos tre barn i olika tider: 1918, 1943 och 1978, och låter barnens blick bli utgångspunkten för en skildring av en plats om omintetgjorts av historiens skeenden.
Den är vacker och mycket speciell men också skapad med en metod som gör att bilderna fladdrar en hel del. Absolut en film för den som är intresserad av animerad film och dess många möjligheter.

Den enda av festivalens filmer som inte utspelas i det förflutna är
An endless Sunday
Tre ungdomar från en håla utanför Rom turistar i sin huvudstad.
Brenda är gravid, Alex har just fyllt 19 och ska bli pappa. Kevin sätter sitt namn på hela stan.

Festivalen äger rum 12-15 maj på biograf Capitol
Här kan du läsa om filmerna och om programmet.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Cinema Made in Italy, Italiensk filmfestival

Filmrecension: Arthur the King – en film som värmer hjärtat

7 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Arthur the King
Betyg 4
Svensk biopremiär 10 maj 2024
Regi Simon Cellan Jones
I rollerna Mark Wahlberg, Nathalie Emmanuel, Simu Liu, Ali Suliman, Juliet Rylance mfl.

Den som kan se denna berättelse utan att bli berörd måste ha ett hjärta av sten. Filmen bygger på verkliga händelser som multi-sportaren Mikael Lindnord berättat om i boken ”Arthur – Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem”. Filmen ställer frågan: Vad är det allra viktigaste i livet? I filmen får vi följa hur en extremt tävlingsinriktad man hittar den allra bästa vännen i en gatuhund. Det är en underbar historia om en vänskap som börjar med att Mikael ger en gatuhund en svensk köttbulle och därefter vek hunden inte från Mikaels sida. Det är omöjligt att inte bli förälskad i denna charmiga lurviga vovve.

Den sjuårige gatuhunden Arthur blev världskändis när han hängde med det svenska multisportlaget Peak Performance på strapatsrik tävlingsrunda genom Ecuadors djungel. Lagkaptenen Mikael Lindnord fick så tät relation med Arthur att han tog med vovven hem till Sverige. I filmen spelas rollen som Mikael av Mark Wahlberg, en av Hollywoods mest vältränade skådespelare vilket passar bra i denna roll. I filmen utspelas berättelsen i Dominikanska republiken och Mikael bor i USA och hans team är inte heller svenskar, som i verkligheten.

Den amerikanska filmindustrin har satt sin typiska ton på filmen på flera sätt och satt en Rocky-prägel på berättelsen. Regissören har valt att göra laget till ett lag med fyra deltagare där var och en är extremt sugen på att vinna tävlingen, där det handlar om revansch för var och en. För den kvinnliga lagmedlemmen handlar det som att hennes pappa varit en framstående multisportare och nu är han döende i cancer och dottern vill vinna för att ge honom glädjen över att hon också lyckats.

Första delen av filmen är fokuserad en hel del på själva tävlingen och där finns några mycket spännande moment. I andra halvan av filmen skiftar fokus över mer och mer på Arthur och relationen mellan honom och laget.

Jag tror att filmen har en stor publik i Sverige, både för att Mikael är från Sverige och för att det finns stort hundintresse i Sverige. Många hundägare i Sverige har tagit hand om hemlösa hundar från andra länder. Det är en varm film om den fantastiska vänskap och lojalitet som kan finnas mellan en människa och en hund.

För den som är intresserad att veta mer om Arthur finns det en hel del nyhetsartiklar på webben och flera youtubeklipp på Arthur. Efter sex år i Sverige blev han svårt sjuk och gick ur tiden, men Arthur fick ändå många fina år med Mikael och hans familj. Det är en hjärtevärmande film med ett budskap om vad som är allra viktigast i livet, om vänskap och lojalitet. Ett budskap som behövs idag.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Gatuhund, Hund

Filmrecension: High & Low: John Galliano – en ärlig berättelse om högt och lågt, om att pendla mellan toppen och botten

6 maj, 2024 by Rosemari Södergren

High & Low: John Galliano
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 maj 2024
Regi Kevin Macdonald

En dokumentär där vi får möta John Galliano, en av världens mest hyllade modeskapare. Det känns som att vi får komma honom mycket nära, han vågar visa sina sämre sidor och sin svaghet. Berättelsen känns mycket ärlig.

Den som är modeintresserad får mycket spännande och fascinerade att se med många filmklipp från berömda modevisningar i Paris. Men filmens huvudtema är vidare och sträcker sig utanför mode-världen. Det handlar om att göra misstag och frågan om förlåtelse är möjlig. Kan den som dragit på sig världens ilska få en nystart? Kan den som blivit utskälld i internationella medier, som förföljts av mediedrev, få en ny chans?

John Galliano föddes i Gibraltar men är uppväxt i Storbritannien. Han kom in på den högt rankade konstutbildningen Central Saint Martins där hans examenskollektion gjorde honom känd och hyllad. Han är den första britt som blev modedesigner för ett franskt Couture-hus (Givenchy, 1995) och han är mest känd för sin position som chefsdesigner på Dior mellan åren 1996 och 2011. På toppen av sin karriär gick allt åt skogen. Han jobbade mycket, drack mängder av alkohol och knaprade piller av olika slag. Full och påtänd kom han i konflikt med människor på en bar och han gjorde antisemitiska uttalanden. Några av dessa utbrott filmades och spreds i media. Han blev dömd för sina uttalanden i domstol och han fick sparken från Dior. Hans partner och några vänner såg då till att han kom iväg på rehab.

Ämnet är påtagligt aktuellt i Sverige och i västvärlden idag då antisemitismen växer och tagit sig in i nya grupper. Det finns många rapporter om hot och hat mot judar i Sverige och rapporter om att många judiska familjer väljer att lämna Sverige har jag hört många gånger under senare åren.

John Galliano fick träffa en judisk rabbi och fick lära sig om förintelsen som det visade sig att han inte kände till så mycket om. Hur kom det sig att han just använde ordet ”jude” som ett nedvärderande uttryck? Det ges olika förklaringar till vad det kan bero på. Jag tänker att det är viktigt att ta sådana uttryck på allvar. Det får aldrig bli accepterat med nedvärderande uttryck om olika folkslag eller kulturer. John Galliano bad också flera personer om ursäkt och visade att han ångrar sitt beteende.

Att John Galliano kunde komma tillbaka till modebranschen beror nog på att alla som jobbat med honom och som känner honom tydligt säger att han absolut inte är någon rasist. Ett annat starkt skäl till att han kunde komma tillbaka är nog också att han sedan elva år är nykter och inte använder alkohol eller andra droger. Fast visst finns det någon i filmen som ger uttryck för tanken att det är lättare att komma tillbaka för honom som är en vit man. Jag vet inte. Filmen ger en del att fundera på. Det bör vara möjligt att kunna få förlåtelse, att kunna börja om. Men samtidigt måste det vara tydligt att det inte är accepterat att ge uttryck för antisemitism eller någon rasism. Och det är ett budskap som behövs idag där hat florerar mot många grupper. Ytterligare ett skäl till att han komma tillbaka till modebranschen är nog att han är oerhört skicklig, en begåvad modedesigner utan like.

Filmens titel, High & Low, är träffsäker på flera sätt. John Galliano är en mästare på att kunna förena finmode med gatumode, att förena förnäma tyger med trasiga kläder och kartong. Samtidigt var han hyllad, en stjärna högt upp i hierarkin och trillade långt, långt ner. En tredje betydelser ligger i High and Low, då han pendlade mellan att vara hög, påtänd och djupt deprimerad, låg. En suverän titel på en stark och berörande film som känns som en av de ärligaste dokumentärer jag sett på länge.

Fakta om John Galliano:
Han har fått utmärkelsen British designer of the year 1987, 1994, 1995 och 1997. Sedan 2015 är John Galliano chefsdesigner för Maison Margiela där hans senaste kollektion, som visades i Paris i januari 2024, hyllades unisont av pressen och beskrivs som hans definitiva comeback. Han bor i Paris tillsammans med sin partner Alexis Roche.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Antisemitism, Dior, High and Low, Mediedrev, Mode, Modefilm, Modehus

Filmrecension: Nattvakten – Demons are forever – olidligt spännande

5 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Nattvakten – Demons are forever
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 maj 2024
Regi Ole Bornedal

En pulshöjande, rafflande rysare med en lång rad lysande skådespelare. Garanterat spänningsfyllda och barnförbjudna 110 minuter.

Emma som studerar till läkare har fått växa upp med sin ensamma pappa, då hennes mamma begick självmord när Emma var liten. Hennes pappa, Martin (spelas så bra Nikolaj Coster-Waldau, Danmarks fantastiska Game of Thrones-skådespelare) var nära att bli mördad tillsammans med sin flickvän (Emmas mamma) när han som ung student arbetade extra som nattvakt på rättsmedicinska i Köpenhamn. Dessa hemska händelser satte sina spår i Martin och Emmas mamma klarade inte av att leva med dessa skrämmande minnen av upplevelsen.

Nattvakten – Demons are forever är en uppföljare till filmen Nattvakten som kom 1994 och som handlar om juriststudenten Martin, hans flickvän och hans vän Jens (spelas av enastående Kim Bodnia som är känd bland annat från första säsongerna av tv-serien Bron). I Nattvakten härjar en mördare som skalperar sina offer. Mördaren visar sig vara en poliskommissarie Wörmer. I denna uppföljare, trettio år senare, sitter Wörmer på en psykiatrisk klinik på S:t Hans.

Martin har blivit förstörd av händelserna som skildras i Nattvakten. Han har svårt att sköta något ordentligt och han dricker för mycket alkohol och tar piller. Sommarstugan där Emmas mamma hittades hängd har Martin gjort till en minnesplats dit han åker flera gånger i veckan. Hans dotter Emma försöker få honom att prata om händelserna men han vägrar prata. Emma tänker att de måste kunna prata för att kunna gå vidare i livet.

Emma blir nästintill desperat och bestämmer sig för att ta sig in på klinken där Wörmer förvaras. Emma pressar Wörmer som är blind och verkar vara ett vrak till människa och hon spelar in honom för att visa sin pappa. Hennes tanke är att hennes pappa då ska förstå att Wörmer inte längre än något hot.

Emma lyckas, förstås, inte så bra med sina planer. Hon blir upptäckt, inte är det värsta. Hennes agerande sätter fart på onda krafter, både i Wörmer och hans supportrar. Ja också massmördare och galningar kan ha efterföljare och copycats och lärjungar.

Denna Nattvakten 2 är en riktig skräck-rysare men jag måste vara för att emellanåt har den lite för mycket blod som sprutar och ett par riktigt äckliga scener. Den marknadsförs också med ordet ”splasher”, vilket stämmer bra. Den är olidligt spännande av men den har flera högst orealistiska inslag och musiken och ljuder är ibland fel. I en scen där en ung student som är ensam på natten på rättsmedicinska hör konstiga ljud får vi istället för smygande skrämmande ljud höra hiphop på hög volym. Det är dessutom extremt orealistiskt att en massmördare som Wörmer får sitta med helt olöst dörr och kan ta sig ut om han vill och för den delen att hans efterföljare på avdelningen kan gå fritt. Fast i genren skräck är förstås realism inte obligatoriskt. Rysligt spännande är den, en nagelbitare ibland.

Flera duktiga danska skådespelare är med i rollistan förutom Nikolaj Coster-Waldau och Kim Bodnia, bland annat Alex Høgh Andersen som spelade Ivar i Vikings men här har en mer sympatisk roll.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: rysare, Skräck

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1197
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Passenger Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Lunds universitet satsar på teater – nu … Läs mer om Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in