Dansbandsveckan
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 juni 2025
Regi Matz Eklund
Det spritter i benen när jag ser filmen. Jag vill jag på mig och börja dansa. Dansbandsveckan är en hyllning till dansfestivalen i Malung. Som hyllning är den gedigen och välgjord. Men … Det finns ett men: denna dokumentär känns som om den vore skapad för marknadsföring. Det finns inte en enda negativt ord om Dansbandsveckan i hela filmen. Alla är vänner, alla jobbar hårt och alla är glada och varenda person som uttalar sig har bara beröm och positiva erfarenheter och tankar att förmedla. Dessutom är det några positiva omdömen som upprepas som mantran och sägs av fler olika intervjuade personer, både besökare och artister och arrangörer, om och om igen.
Det påpekas flera gånger att Dansbandsveckan drivs av volontärer. Nja? Det är en sanning med modifikation. Många runt om i samhället, exempelvis alla som hyr ut rum under veckan eller campingen eller de som arrangerar kurser lär väl ändå ta viss ersättning för detta? Att veckan drivs ideellt innebär att vinsten ges till idrottsrörelsen. Huruvida den innersta kretsen i ledningen får någon lön för sitt arbete och all den tid de lägger ned, det berättas det inget om. Kanske har personerna i ledningen sådana förhållanden i livet att de kan jobba helt ideellt så många timmar. Men det spelar ingen roll för mig som ser filmen. Jag konstaterar att veckan får in intäkter som ges till idrottsklubbar i bygden vilket är mycket bra.
Dokumentären sänder ut en enorm positiv känsla av glädje från alla som är med: både arrangörer, boende i Malung och alla besökare. Jag tror att alla som älskar dansbandsmusik och de som brukar åka dit kommer att älska denna film. Den är absolut intressant och inspirerande. Men som film är den ändå lite för ensidigt hyllande. Jag skulle vilja se och höra något annat också. Det måste finnas saker som inte enbart är positiva som har med Dansbandsveckan att göra.
I marknadsföringen av denna dokumentär står att besökarna berättar sina historier om varför de vallfärdar till Malung och dansbanorna i Orrskogen år ut och år in. Nja, det är just det jag tycker saknas. Jag tycker inget berättas på djupet, ingen person skildras så att den blir trovärdig eller intressant. Det är därför denna dokumentär är godkänd men inte som film något mästerverk. I marknadsföringen för filmen står ”EN FOLKFEST DÄR KÄRLEK UPPSTÅR”. Det saknar jag i skildring. Det nämns lite i förbifarten men jag skulle gärna vilja se det fördjupat genom att följa några olika personer.
Dansbandsveckan i Malung är Sveriges största festival i sin genre och den har i sin nuvarande form arrangeras sedan mitten av 1980-talet. Det är intressant att se och möta flera av de olika personer och grupper som kommet dit, som musiker, musikälskare, dansare och danslärare. Under festivalen arrangeras många sidoprojekt som till exempel danskurser.
Regissören Matz Eklund har tidigare skildrat dansbandskulturen i Vill du dansa?, om och med bandet Larz Kristerz. Han har också gjort filmen Dansbandstjejer som porträtterar sångerskorna Sandra Estberg (Martinez), Erica Sjöström (Drifters) och Carolina Skaarup Lagerborg (Callinaz).
Under dessa år, 2019-2022, började Migrationsverket att strama åt och skära ned på uppehållstillstånd. En kvinna som är engagerad för att stödja asylsökande kritiserar Migrationsverkets hårdare, nya restriktivare linje. Det gör att dessa människor som nekas asyl söker vidare i land efter land i Europa. Det är konstigt eftersom det finns en överenskommelse mellan EU-länderna att alla som söker asyl ska göra det i det första landet de kommer till och inte ska kunna söka i land efter land. Det är flera sådana saker som inte tas upp ur olika aspekter. Jag kan sakna det. Men samtidigt gör det att alla som ser filmen tillsammans med någon eller några kan prata om de olika frågorna efteråt – och det är viktiga frågor som tas upp, mycket viktiga.