Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Thomas Johansson

U2 spelar Joshua Tree i Dublin – magiskt

by

U2 spelar Joshua Tree live
Dublin 22 juli 2017

U2, 30 år efter det stora genombrottet. Det var Joshua Tree, som gjorde att U2 gick från rockstjärnor, till megastjärnor. I år är det 30 år sen skivan släpptes, och det firar U2 genom att spela hela skivan live. Turnén är för U2-mått ganska måttlig med 51 shower. Det finns ingen show i norden, så när vi ville se dom live måste vi åka till någon show, och ska man åka, så är väl Dublin det bästa valet. Nu är vi här, på Croke Stadium. När ljuset släcka i arenan, så börjar deras 28 show på denna turné. Eller ljusen släcks inte riktigt för det är fortfarande en ganska ljus sommarkväll i Dublin.

Larry Mullen Jr kliver ensam ner längs den utskjutande scen-delen, formad som ett träd. Kliver längst fram och börjar trumma igång ”Sunday Bloody Sunday”. Låten om den blodiga söndagen på Nordirland, då 14 obeväpnade män och pojkar dödades av brittiska militärer. Samtidigt är den idag ett upprop och önskan om en fredligare värld. No more-delen finns kvar här på Irland, Bono säger att det aldrig får hända igen. Detta är fortfarande U2 mest politiska låt Den följs av ”New Year’s Day”, ”Bad” och ”Pride (In the Name of Love)”. Nu är intron av konserten över, och nu smyger ”Where the Streets Have No Name igång.” Nu tänds den enorma skärmen. Innan de byter till själva Joshua tree-skivan, så hade vi svårt att se vad som händer. Vi har råkat få tag i platser ganska långt från scenen. Den enorma skärmen är vackert röd och U2 ställer upp sig för att skapa snygga skuggor mot det röda. Det här är bandet där det är viktigt att det grafiskt ska vara snyggt.

När publiken skrålar som mest i Where the Streets Have No Name, så flyger fyra plan över arenen i en formation. Tre av planen släpper ut färg, självklart är färgerna densamma som i Irlands flagga. Det här är hjältarna som är hemma, men känslan är att väldigt många av Dublinborna tar detta som en möjlighet att tjäna pengar. Den roligaste var tjejen som erbjöd att man skulle få låna deras toa för en euro på väg ut från arenan. Det säljs vatten, flaggor och mat. Ofta blir folk inte profeter i sin egen stad. Vår taxichaufför hade förklaringen, avundsjuka.

ndå är det här en väldigt rolig kväll, då det är en publik som kan sin U2. Det sjöngs med, och stämningen är magisk.

Feberhet Miss Li väcker ett bakrusigt Bråvalla

by


Miss Lis rafflande röda och randlösa ridå väcker Bråvalla ur sin bakfylla. Den prickiga scenen matchar artisten själv, iklädd dagens röda prickkreation. Hon inleder med ett glatt rop av ”Jag har 40 graders feber, så ni får vara snälla mot mig!”, ett uppmanade som publiken tar på största möjliga allvar. Trots sjukdom och den arla festivaltimmen (13:00) levererar Miss Li en av helgens höjdpunkter. Hennes röst var raspig och hennes energi skulle kunna liknas med orkan – den drog in oss alla och när vi kom ut på andra sidan visste vi inte riktigt vad som hade hänt, men vi visste att någonting hade förändrats.

Att många av våra större artister hade en minst sagt intressant start på sin karriär kommer inte som en överraskning, men att Miss Li började lägga upp sin egen musik på MySpace i 2006 känns lite otippat. Den föredetta Borlängebon har gjort allt från att skriva musik med Lars Winnerbäck till att vara med i Så Mycket Bättre. Efter tre års paus är hon nu tillbaka för framträda på Panoramascenen på Bråvalla.

”Jag skulle kunna krama er alla!” utbrister hon några låtar in, och i slutet av dagens framträdande hoppar hon ner och gör just det.

Arkiverad under: Scen

Silvana Imam, otroligt tråkigt att vi inte fick se hela den tänkta showen på Bråvalla

by

Silvana Imam levererade Bråvallas mest politiska show, men hade tänkt att det skulle vara så mycket mer.

Det hon han visa på Panorama-scenen var det mest politiska och tyngsta samhällsinlägget under hela Bråvallas femåriga historia, men Silvana hade tänkt sig att det ändå skulle vara mycket mer. Showen startade femton minuter sent, och detta på grund av strul med led-skärmen som inte var inkopplad på rätt sätt.

– Lyssna, företaget vi hyrde med feta ledskärm från, fuckade upp min spelning. 2 Lata killar som hade glömt(!) sätta på strömmen i skärmarna, skriver Silvana Imam på Twitter som kommentar till sin spelning.

Silvana verkligen rasar på Twitter, och är starkt kritisk till hur det funkat med tekniken.
– Jag tar det här fett seriöst, det finns ingen plats för lallare här. Respekt till personalen på Bråvalla + mitt team som gjorde allt för att få skärmarna att funka även fast det inte var deras jobb. Vi hade fucking material från dokumentären om mig som gjort som har biopremiär i september. Så jävla arg och ledsen för att ni inte fick se det… Jag jobbar på en hög nivå, för mig är det orlimligt att kräva det från folk man hyr in. Sköt ditt jobb eller get sued. Vi ses i rätten. skriver Silvana Imam på Twitter.

Samtidigt lovar hon att detta kanske inte var den enda spelningen i år,

– Till alla mina tunga som var där, förvänta er att vi gör om exakt den här showen, med extra allt.

Silvana Imam går från klarhet till klarhet, och kulturbloggen lovar att stå längst fram den dagen hon visar hela sin show. Vi väntar och längtar.