Thomas Johansson

Avantgardet
I en maskinhall på Robertsson Blommor och bär
Betyg: 5

Ta ett band från Nybro, och sätt dom i en maskinhall på en bondgård på Öland, och du har receptet för årets roligaste konsert. Det är Avantgardet som tackar för lånet av lada till inspelningen av den fjärde skivan. Uppmaningen innan konserten var, alla är välkomna. Alla får plats. Ingen åldersgräns. Scenen består av ett antal lastpallar, stöttade på en plywoodskiva. Min bil kom från Stockholm. Jag pratade med folk från Halmstad, västkusten och Malmö. Dessutom många ölandsbor som fick ett ovanligt inslag i skördehelgen som pågick samtidigt.

När basen börjar rulla, så kliver bandet in efter varandra, och sist kommer sångaren Rasmus. Han börjar med sin vanliga kramrunda till de som står längst fram. Det är en början på en över två timmar lång konsert, detta trots att man skippar den sista låten som stod på setlisten. Det blev ingen Napoleon som sista låt, men kanske lika bra, för jag är inte säker på att varken Rasmus eller publiken har orkat med den. Avantgardet har ryktet om sig att vara ett av Sveriges bästa liveband, och detta trots att många av låtarna handlar om missbruk och ångest. Ändå finns det en kärlek och livsglädje i låtarna. Att även en missbrukare är människa.

En spelning med Avantgardet ska upplevas. Känslan där är svår att beskriva i ord. Det är eufori, tårar, skratt och en jäkla massa sång. Rasmus Arvidsson är den som leder hela showen. När han ligger på golvet framför scenen, är det helt självklart att det är så det ska vara. En show med Avantgardet är inte ett band som uppträder framför en publik. Det är en gemensam sak vi gör och energin studsar mellan scenen och publiken. Det känns helt naturligt att publiken vägrar att sluta sjunga på horsepundarpop. Det är lika många låtar denna kväll, som senast på trädgården i Stockholm, men det tog 15 minuter längre tid att spela dom.  Det är rock and roll. Det är skitigt, vackert och helt enkelt underbart. Det går helt enkelt inte ha roligare när du inte druckit något starkare än en apelsinläsk.

Känslan som sitter kvar i kroppen efter att musiken tystnat är fantastik. Jag går runt och sjunger, ”ja,ja,ja,nej,nej,nej, vi får se”. Rasmus går en sväng till runt bland publiken och tackar för att vi kommit.

Se hela kvällen på youtube.