Till offer åt Molok av Åsa Larsson grep tag i mig och jag kunde inte sluta läsa

Till offer åt Molok
Författare: Åsa Larsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201203
ISBN10: 9100125318
ISBN13: 9789100125318

Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok om åklagaren Rebecka Martinsson. Berättelsen fångade in mig direkt, jag fastnade och läste och kunde inte slita mig, ville inte att boken skulle ta slut. Det händer ibland ett en bok tar greppet på mig på det sättet. Inte ofta, men ibland.

Åsa Larsson slog igenom stort med den första som också blev filmad. Jag gillade den och efterföljarna, men i och med den här femte boken tycks Åsa Larsson ha mognat som författare och tar klivet in bland de främsta inom spänningsromaner.

Handlingen utspelar sig i Norrland och börjar med att en björn anfaller en hund i byn Lainio. Männen kallar in den främsta björnjagaren och när han lyckats fälla björnen hittar de en tumme från en människa i björnmagen Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.

Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. Hon är ju rätt envis och börjar forska i mordet på kvinnan på egen hand. Hon anar ett samband med ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor.

Att handlingen är spännande väntade jag mig. Åsa Larsson är skicklig. Den största behållningen har ändå inte med spänningen att göra utan är beskrivningen av människor och deras beteenden. Åklagaren Von Post som drivs av sitt ego och vill göra karriär, helst på bekostnad av andra, är alltför vanlig i samhället. Vi har nog alla mött hans likar. Skickligt pendlar Åsa Larsson mellan nutid och 1900-talets början där de händelser utspelar sig som ekar fram till nutiden. Kvinnors situation under 1900-talets början berättas genom att vi får följa lärarinnan Elina som påverkad av Ellen Key trodde på kvinnans lika värde som mannen och vill tro på att fri kärlek är möjlig.

Kvinnorollen tas upp på flera sätt, som i skildringen av poliskvinnan Anna-Maria som är gift och har tre barn, en yrkeskvinna som ändå trycks ned av outtalade förväntningar på henne som kvinna. Exempelvis:
Alla hennes ärvda dukar låg ostrukna i något skåp därhemma och gav henne dåligt samvete, oklart för vad. På bordet i hennes kök låg en vaxduk som blivit gråaktig av trycksvärta från alla NSD och Annonsbladet.

Vilken yrkeskvinna har inte känna denna kluvenhet, mellan en gammal bild av kvinnors roll att sy gardiner och baka bullar. Vilken man i yrkeslivet har någonsin sådana förväntningar på sig?

Åsa Larsson har ett enastående bildspråk och målar upp miljöerna i det karga norrländska landskapet så det känns som att vi är där. Hon använder beskrivningarna också till att berätta något om människorna – vi upplever miljöer ur olika personers ögon och därmed fångar hon in deras karaktärer också.

Jag har fastnat för flera av birollerna också, som obducenten Pohjanen:
Känsla, tänkte han och sköt upp glasögonen i pannan och lät dem glida ner på näsan igen. Vi använder ordet slarvigt.
Mer än nittio procent av människans intelligens, kreativitet och analysförmåga fanns i det omedvetna. Och allt det där folk kallade magkänsla, intuition, var ofta resultatt av en intellektuell process som de inte hade den blekaste om att de genomfört.

I och med ”Till offer åt Molok” har Åsa Larsson tagit plats bland de främsta svenska deckarförfattarna, de som både behärskar att berätta en spännande historia men samtidigt berättar så mycket mer om människor och om samhället.

Fler recensioner av Till offer åt Molok:
Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, Åsa Larsson, spänningsroman, Norrland, bokrecension