Artist: Kurt Vile
Titel: Wakin on a Pretty Daze
Betyg: 4
Den Philadelphia-baserade låtskrivaren är tillbaka efter genombrottet med Smoke Ring for My Halo för två år sedan. Ett album som gavs ut via Matador och inte bara placerade honom bland vår tids mest intressanta singer/songwriters utan även introducerade honom för en bredare publik. Även om låtarna inte är lika direkta den här gången så håller jag Wakin on a Pretty Daze – hans hittills femte fullängdare – som ett minst lika bra album som någon av föregångarna.
Låtarna har blivit längre. Mer psykedeliska. Öppningsspåret Wakin on a Pretty Day är till exempel ett tio minuter långt tillstånd till låt. En varm, transcendental, nästintill narkotisk dimma som sakta rullar fram och säger allt och ingenting. Men om hans texter tidigare har kunnat uppfattas som aningen abstrakta, på gränsen till flummiga, så känns de nu mer personliga. Den här gången handlar de i stor utsträckning kring Kurt Viles relation till sin fru och sina två barn.
I albumets kanske bästa spår Snowflakes Are Dancing sjunger han med sin ständigt lika nasala röst textraden ”When I’m away out there I wanna go home / when I’m home my head stays out there” medan exempelvis Shame Chamber handlar om att inte kunna se sig själv i spegeln. När han är ute på turné känner han skuldkänslor för att han inte spenderar tillräckligt med tid hemma och när han är hemma drömmer han sig iväg till en plats bortom horisonten.
Någonstans mellan de akustiskt plockande och de elektriskt fuzziga gitarrerna utstrålar Kurt Vile så mycket livserfarenhet att det är svårt att förstå att han faktiskt är född på 80-talet. Wakin on a Pretty Daze är en mästerlig återkomst. Ett album som är skrämmande enkel att förälska sig i.
Bästa spår: Never Run Away, Too Hard, Snowflakes Are Dancing
