“Tycker du det låter som visor”, säger Roger Karlsson och ser bekymrad ut. Vi sitter på Söder och pratar om hans nya CD “In i äventyrets vilda labyrint”.
Det var nog tänkt som lite bredare, men håller med om att det är svårt att bestämma janger. Vispop enas vi om efter en stund.
Det har tagit förhållandvis lång tid att göra den här CD, berättar Roger, närmare bestämt 1,5 år. Dessutom är den inspelad på klassikt studiovis. Lifeband i ena rummet och Roger sjungande i ett rum bredvid. Tanken var att ge skivan så mycket av lifespelning som var möjligt.
– För ofta finns det så stor skillnad mellan det du gör på skiva och det du spelar i verkligheten, att närvaron och det lilla extra försvinner. Vi pratade mycket i bandet om att det alltid låter så mycket bättre på konserter så det var värt att testa på den här skivan. Men det krävs att musikerna är bra, så att det inte blir några felspelningar.
Som så många ur hans generation finns rötterna i 1970-talets punkmusik.
Punken var bra, säger han och skrattar eftersom det tillät oss att spela fast vi egentligen inte kunde. Men punken hade också närvaro, var protesten mot det etablerade och bristen på att söka det galna i livet.
– Jag är ju framvuxen ur *Ultrahuset i Handen, punkens högborg, berättar han.
Jag infogar att det inte finns så mycket punk i Rogers nya musik, men han säger att det rebelliska och att gå mot strömmen finns i texterna, om än i högre kvalitet. Uttrycket lever kvar.Texterna är in te lika präglade av bara lusten att spela. Nu är kraven högre, att hitta texternas kärna.
Familjefar till två småbarn. Hus i Ågesta, arbete på heltid som fritidspedagog. Bla ansvarig för ett musikprojekt på Lågstadiet i skolan där han jobbar. Med andra ord full dag och lite till. När hinner du skriva musik, blir min fråga.
“Nätterna. När barnen lagt sig. Så barnen ser mig nog mer än min fru gör, säger han lite urskuldande.
Därtill kommer traditionen från Punktiden “musikerns GDS – Gör det själv”. Sätta upp affischer, boka spelningar. Det senare ett måste för Roger som liksom många andra av dagens musiker inte har produktionsbolag i ryggen, för det är på konserterna som skivorna säljs.
PS
* Kulturföreningen Ultra, höll till i Handen mellan 1980 och 1988, och var under några år en central punkt i det unga punk-Stockholm.
Ett år efter bildandet fick kulturföreningen tillgång ett av de många övergivna hus som fanns i Handen.
Huset på Källvägen 9 i Handens centrum blev nu ett aktivitetshus, det så kallade Ultrahuset. Det som gjort Ultrahuset vida känt var dock alla de konserter som arrangerades där på helger. Under de år som huset fanns gjordes tusentals spelningar med nästan lika många band. Ryktet om det lilla huset med den mycket lilla scenen i vardagsrummet, intill köket där det bakades bullar spreds. Det lockade folk från hela Stockholms län (eller ännu längre bort) att göra resan till Handen på helgerna. Publikrekordet på en spelning där sattes när Ebba Grön spelade där 1981, då det kom 200 personer till lokalen. Den mest välkände av föreningens eldsjälar var Tompa Eken.
Läs även andra bloggares åsikter om Roger Karlsson, visor, musik, intervju, pop