Tjechovensemblen spelar Anton Tjechovs Ivanov på Nytorget från den 28 juli till och med 6 augusti därefter i Fatbursparken den 11 augusti till 21 augusti.
Berättelsen om Ivanovs dilemma, hans ekonomiska problem och hans kärleksproblem pendlar från svart komedi till tragedi.
Han har gift sig med Anna som lämnar sin judiska tro och konverterar till kristendomen för hans skull. Hennes föräldrar förskjuter henne och han får aldrig hemgiften han räknat med. När vi får träffa paret är hon sjuk i turberkulos. Hennes läkare uppmanar honom att skicka henne till ett, varmare torrare klimat. Han hänvisar till sina ekonomiska bekymmer och säger nej.
Runtomkring paret spelas ett drama upp och vi ställs hela tiden inför om aktörerna drivs av girighet, egennytta eller kärlek och lojalitet. Vi får inga givna svar utan får själva ställning. Det är karaktäristiskt för Tjechov att inte ge oss någon hjälp med detta. Han ansåg att det var författarens uppgift att ställa läsaren inför ett dilemma, inte lösa det.
Pjäsen vi fick se var en och en halv timme lång, utan paus, och gick i ett fantastiskt tempo. Det unika med den här tolkningen (i regi av Ulf Pilov) är att skådespelarna stundtals levererar repliker på sitt eget språk, vi får höra norska, danska, tyska, engelska, spanska med flera språk. Detta ger en känsla av att karaktärerna gestaltar sin inre dialog i samtalet, vi hamnar lite utanför men inte så att vi tappar bort oss. Huvuddialogen förs på svenska.
En inspirerande föreställning och jag kan inte låta bli att kasta mig över skådespelarna och regissören efter pjäsen.
Jag frågar vad pjäsen betyder för dem.
Språket, säger flera av skådespelarna. Att få tala sitt eget språk med medspelarna. Maria Kanninen (Anna, Ivanovs hustru) tycker också att Tjechov är lika aktuell idag som på 1800-talet. Människor är som dom var då, kämpar med samma dilemma.
Ulf Pilov får frågan om varför han fastnat för Tjechov. Svaret blev att ”…han beskriver människors komplexitet”. Ulf menar att människan kan vara god och ond, klok och dum samtidigt. Det beskriver Tjechov, motsägelsefullheten hos oss människor.
Här är teatermagasinets recension.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Tjechov, teater, Tjechovensembeln, recension, scen