Artist: Hello Saferide
Titel: The Fox, The Hunter and Hello Saferide
Betyg: 4
Annika Norlin är en av landets främsta textförfattare, och framgångarna på såväl svenska med Säkert! och på engelska med Hello Saferide är lätta att förstå. Låtarna är ofta eftertänksamma, vemodiga och angelägna. Alla som på en festivalspelning tillsammans med tusentals andra vrålat ”Dom jävlarna ska skjutas” vet vad jag menar. När texterna dessutom kombineras med melodier och körer som förstärker blir det riktiga poppärlor. Norlin är upphovskvinna till flera av de senaste årens främsta svenska poplåtar.
Tyvärr finns det inte riktigt någon sådan låt på den nya skivan The Fox, The Hunter and Hello Saferide. Inte för att det är en dålig skiva, absolut inte. Nej, men här är musiken mer nedtonad, mindre bombastisk och ”hittig” än tidigare. Attacken är mindre än i succén More Modern Short Stories… från 2008 som var Norlins senaste släpp under namnet Hello Saferide. Undantaget är kanske första singeln I Was Jesus där Norlin kommer tillbaka till jorden som Jesus, Martin Luther King och Gandhi som kvinnor
Soundet är annorlunda än tidigare med mer trummaskiner och synthar. Själv säger hon att det är för att hon blivit säkrare som artist och lyssnat mer på musik från andra genrer än poppen. Ibland funkar det utmärkt och lyfter fram Norlins utmärkta popröst och förstärker de klassiska handklappen och aaah-körerna. Men ibland blir det lite tunt och platt som i Last Night Bus.
Men det är omöjligt att ta ifrån Annika Norlin hennes närmast unika förmåga att berätta historier och skriva geniala popmelodier. Skivan avslutas med This Body som har årets hittills snyggast uppbyggda crescendo och en text en vill lyssna på igen och igen. För att känna igen, reflektera och förstå. Jag hummar förmodligen fortfarande körernas ”aaaah-aaaah-aaaah” när du läser den här texten.
Text: Jens Lundberg