Practial Magic: Family Legacy
Betyg 2
Svensk biopremiär 11 september 2026
Regi Susanne Bier
Manus Akiva Goldsman, Georgia Pritchett och Kelly Marcel, baserat på Alice Hoffmans roman The Book of Magic
En sötsliskig och alldeles för gulle-pluttig berättelse med så genom-sminkade Sandra Bullock och Nicole Kidman att filmen blir löjlig. Det är svårt att förstå varför denna uppföljare alls gjorts. Sandra Bullock och Nicole Kidman spelar de två systrarna Sally och Gillian Owens som tillhör en släkt där ingen av kvinnorna kan ha ett lyckligt förhållande med en man. En anmoder har lagt en förbannelse som gör att alla män som blir förälskade i någon av dem dör en hemsk död.
Sandra Bullock och Nicole Kidman ser för övrigt ut likadant som i filmen som gjordes för trettio år sedan. Fast Sallays döttrar nu blivit vuxna. Det blir förljuget och inte det minsta trovärdigt. Bara fånigt. Och hallå, tänker kanske vän av ordning som har koll på den första filmen, Practical Magic (som på svenska fick titeln Magiska systrar) som kom 1998: Löste inte systrarna tillsammans med en massa kvinnor problemet och fick bort förbannelsen i slutet av förra filmen? Tja det bryr sig inte filmskaparna om utan nu är förbannelsen lika kraftig som alltid.
Böckerna och sedan filmerna om Harry Potter gjorde väl det populärt och ganska rumsrent med filmer om magi och skolor för utbildning i magi. Men uppföljarna når oftast inte upp i samma kvalitet som Harry Potter och det gjorde absolut inte den förra filmen Practical Magic. Uppföljaren nu är inte ett dugg bättre.
Det är inte nödvändigt att tro på att finns magi eller att det går att trolla eller skicka förbannelser, eller för den delen lyckosamma besvärjelsen för att kunna uppskatta filmer med detta tema. Allt beror på hur det görs, hur det berättas. Practical Magic är varken engagerande eller intressant eller fängslande eller spännande.
i bästa fall kan filmen ses som en berättelse om hur viktigt det är att inte förneka sig själv, att det alltid straffar sig i längden att försöka gömma sina förmågor och sin personlighet och karaktär i det som uppfattas som det ”normala”. Finns det alls något normalt eller medelmåttigt egentligen? Är inte alla individer unika?
Practical Magic som kom 1998 var ingen lyckad film och det är inte uppföljaren heller. Att låta månen lysa över ett mystiskt hus och har två huvudroller som ska se ut som tjugofem år fast de är i sextioårsåldern och ska gestalta två kvinnor i övre medelåldern blir som en förljugen YouTube-influencer som alltid ska måla upp sig själv som vacker. Vem går på det? Dessutom är handlingen i denna uppföljare hur förutsägbar som helst. Suck. Det var en plåga att se den. För att inte nämna dialogerna som är så platta. Susanne Bier är inte en helt oäven regissör men den här gången får hennes verk inget högt betyg. Det är nästan så att betyg 2 är för högt. Dessutom är filmen alldeles för lång: två timmar och tio minuter. Det hade räckt med en kortfilm för att få sagt det som skulle sägas.