Poetry slam

Södermalm Poetry slam – kval 3
Tisdagen den 16 april

Tomten är som vanligt plats på scenen, MC Lola Bonk är het som gröt i urtjusiga tights när hon drar igenom reglerna och när hon säger att hon ”älskar oskulder på det här stället”, Stampen vibrerar och vi dricker öl och känner peppen. Det är med andra ord kvalkväll 3 i uttagningen till Södermalm Poetry slam, 8 poeter ska tävla om de 2 platserna till finalen och en eventuell plats i SPS laget som kommer representera Stockholm i SM i maj.

Mannen vi nog alla har varit kära i minst en gång i livet, kvällens kalibreringspoet, Kung Henry (Henry Bowers) sätter ribban när han får 9.99 poäng av en av jurygrupperna och äggstockarna river till när han sjunger sin ”De stora godisbergen”, hans egen version av signaturmelodin till filmen ”O brother, where art thou” och sedan är tävlingen igång. Som gammal slammare själv är jag rysligt glad över det inte är jag som ska tävla, nivån är helt sjukligt hög.

Poeten Ulf Hasselbäck vill prata om en viss sorts fildelning, Martin Bejarano Wahlgren lyfter viktiga ämnen om acceptans, Mikael Burlin läser om att vara mentalt flådd, ”om så lite som man förstår och så lite man förstått” och Felicia Högnelid skulle kunna få mig precis när hon vill med sitt fantastiska kroppsspråk och orden ”Let us all unite”.

Jag hinner prata en stund med en av kvällens vinnare, Martin Bejarano Wahlgren innan han drar vidare i natten. Vi pratar om debatten om vem som är svensk och hur det varit för honom att vara till hälften Colombian när han ser typiskt skandinavisk ut. Vi pratar om att ”självkänsla kan vara en enorm osjälvkänsla”, om humor som fåraskinn med dess beskaffenhet och förmåga att belysa problem och att säga sådant som är väldigt allvarligt och svårberört. Vi pratar om att samla på metaforer, om att det är omöjligt att hitta bra poesi om man inte ser det live under kvällar som denna, om poesin som en quick fix och om intryck som blir uttryck och vidare för att bli ett intryck igen.

Johan Wretman, för tredje veckan i rad har du lyckats igen. Fylld av kärlek konstaterar jag att poesi är verkligen är en quick fix och drar sedan hem för att hångla med en vacker man. Nästa vecka är det sista kvalomgången innan finalen, missar ni det får ni leva med det i resten av era liv.

Vidare till finalen är: Martin Bejarano Wahlgren och Felicia Högnelid

Kvällens tävlande poeter var:

Mikael Burlin
Orlando Bohm
Livija Ginters
Martin Bejarano Wahlgren
Felicia Högnelid
Hugo Scherwin
Thorbjörn Andersson
Ulf Hasselbäck

Bilder: MC Lola Bonk och Felicia Högnelid. Foto: Stina Ahlman

/Anna Turell

Södermalm Poetry slam – kval 2
Tisdagen den 9 april 2013

Så vi är tillbaka på Stampen, tomten är på plats på sin piedestal, det är smockat med folk och kreativitet blandas med nervositet. Det är den andra kvalkvällen i uttagningen till Södermalm Poetry slam, 9 poeter ska tävla om de 2 platserna till finalen och en eventuell plats i SPS laget som kommer representera Stockholm i SM i maj. MC Lola Bonk tolkar Karin Boye på scen med orden ”det gör så ont när kroppar brister”, hennes fästman visar upp hur han friat till henne genom att tatuera in ”vill du gifta dig med mig” på revbenen och jag har precis fått se lite naken hud på toaletten. Det är med andra ord smutsigt, skitit och översvallande kärleksfullt. Det är Poetry slam i sitt esse.

Poeten Malin Jakobsson äntrar scenen och kalibrerar jurygrupperna med sin hyllningsdikt ”Till mitt barn jag aldrig fått och förmodligen aldrig kommer få” och sedan är tävlingen igång. Karin Liv läser om hur det fattades bröst, hur mannen som ville kyssa henne hade skägg och hur ovan hon var vid skägg, Teyo Tenio ber om ”absoluta möjliga lyssnad”, Anna Bock ”kommer inte ihåg när det började frasa i kanterna” och Louise Sildemark läser ”som den svenska tigern – tiger vi tillsammans”. Och jag är så tacksam över att få dela och vara en del av dessa upplevelser.

Jag plockar med mig några av poeterna in ett hörn och frågar hur det kommer sig att man skriver poesi och hur en skapandeprocess ser ut. Teyo Tenio svarar att måla med orden ger honom sinnesfrid. Att många människor tappar bort sig inom de ramar för livet som finns och att han därigenom vill bygga en egen grund att stå på – en grund där man kan undersöka och kanske till och med vidga världen genom det man skriver. Per Butenas förklarar att ”språk är det coolaste som finns” och att han finner ett syfte för sig själv i sina texter. Vi pratar om badboyssyndrom och om att skriva i hemlighet och att inte vilja komma ut ur tangentbordet men ändå göra det. Louise Sildemark berättar om hur nära språket alltid legat henne som uttrycksform och hur det är att undersöka vad man egentligen känner samtidigt som man skriver. Om orden som bearbetning och som verktyg för att räta ut världen.

Innan jag går hem för kvällen frågar jag pappa Södermalm, arrangören Johan Wretman, varför vi älskar Poetry slam. Han svarar med att det är blandningen av publikdeltagande och det väldigt demokratiska i att alla får ställa upp på scen. Att det är ett tacksamt sätt att presentera poesi – att få texter levererade direkt från scen och att göra det tillgängligt för alla. Och jag kan bara hålla med.

Så himla fin kväll. Tack alla, vi ses nästa tisdag!

Vidare till finalen är: Louise Sildemark och Per Butenas

Kvällens tävlande poeter var:

Simone Månstråle Kennerfalk
Anna Bock
Anders Pettersson
Karin Liv
Louise Sildemark
Teyo Tenio
Maria Garfjell
Magnus Franzén
Per Butenas

Bilder: Johan Wretman, Louise Sildemark. Foto: Carina Cefa-Öhrlund

Text: Anna Turell

Södermalm Poetry slam – kval 1
Tisdagen den 2 april 2013

Tomten är på plats på sin piedestal, MC Lola Bonk rekar jurygrupper, Stampens väggar andas 1700 tal, stämningen är kärleksfull bland öldrickande poesilovers och vi viskar ”poängen är inte poängen, poängen är poesin”.

Det är alltså kvalkväll 1 för Södermalm Poetry Slam där uttagningen sker till vilka som ska få representera Södermalm i Svenska mästerskapen i Malmö i maj. 8 poeter tävlar, 2 från varje kval går vidare till finalen där fyra vinnare kommer koras och bilda laget. Lolas ”Be the change” tatuering lyser starkt när hon äntrar scenen och hon frågar publiken om det kan vara så att SPS två år långa frånvaro kan vara anledningen till att jordens påbörjade undergång. Och har hon inte rätt? Dennis Renfors, kvällens ”sacrificial poet” (kalibreringspoet), svarar med att inleda tävlingen med sin dikt ”Zombiewalk”.

Arrangören Johan Wretman har gjort ett hundjobb med att fixa allt, nu andas han ut och känner peppen och vi tackar för att han sprider kärleken och gör poesi tillgängligt för alla. Poeten Johannes Holmgren får mig att tappa luften när han läser: ”Har jag inte förbrukat mina ensamma andetag – när jag låtsas att det är dina händer”. Umed Ahamad Sejadi får mina ögon att tåras med orden ”Du lärde mig att vara tacksam, även om tältet blåste bort på nätterna”. Anna Wallde förklararför mig i ett av Stampens alla mörka hörn hur de allra största känslorna måste få författas i poesi, sitt sökande efter de perfekta orden och suget efter att få skriva. Ruth Alice berättar om ”kicken” (den där kicken vi alla letar efter), att leka med orden, kärleken såklart och att skapa gemenskap genom meningar.

Vidare till finalen efter en rafflande sammanräkning där två fick samma poäng (!) är: Anna Wallde, Daniel Skarehag och Ruth Alice.

Tack Johan, tack allihopa. Vi ses nästa tisdag!

Kvällens tävlande poeter var:

Henrik Conradi
Anna Wallde
Johannes Holmgren
Umed Ahamad Sejadi
Daniel Skarehag
Mikael Burlin
Ruth Alice
Lea Pålsson

Foto: Carina Cefa-Öhrlund

Text: Anna Turell