Södermalm Poetry slam – kval 2
Tisdagen den 9 april 2013
Så vi är tillbaka på Stampen, tomten är på plats på sin piedestal, det är smockat med folk och kreativitet blandas med nervositet. Det är den andra kvalkvällen i uttagningen till Södermalm Poetry slam, 9 poeter ska tävla om de 2 platserna till finalen och en eventuell plats i SPS laget som kommer representera Stockholm i SM i maj. MC Lola Bonk tolkar Karin Boye på scen med orden ”det gör så ont när kroppar brister”, hennes fästman visar upp hur han friat till henne genom att tatuera in ”vill du gifta dig med mig” på revbenen och jag har precis fått se lite naken hud på toaletten. Det är med andra ord smutsigt, skitit och översvallande kärleksfullt. Det är Poetry slam i sitt esse.
Poeten Malin Jakobsson äntrar scenen och kalibrerar jurygrupperna med sin hyllningsdikt ”Till mitt barn jag aldrig fått och förmodligen aldrig kommer få” och sedan är tävlingen igång. Karin Liv läser om hur det fattades bröst, hur mannen som ville kyssa henne hade skägg och hur ovan hon var vid skägg, Teyo Tenio ber om ”absoluta möjliga lyssnad”, Anna Bock ”kommer inte ihåg när det började frasa i kanterna” och Louise Sildemark läser ”som den svenska tigern – tiger vi tillsammans”. Och jag är så tacksam över att få dela och vara en del av dessa upplevelser.
Jag plockar med mig några av poeterna in ett hörn och frågar hur det kommer sig att man skriver poesi och hur en skapandeprocess ser ut. Teyo Tenio svarar att måla med orden ger honom sinnesfrid. Att många människor tappar bort sig inom de ramar för livet som finns och att han därigenom vill bygga en egen grund att stå på – en grund där man kan undersöka och kanske till och med vidga världen genom det man skriver. Per Butenas förklarar att ”språk är det coolaste som finns” och att han finner ett syfte för sig själv i sina texter. Vi pratar om badboyssyndrom och om att skriva i hemlighet och att inte vilja komma ut ur tangentbordet men ändå göra det. Louise Sildemark berättar om hur nära språket alltid legat henne som uttrycksform och hur det är att undersöka vad man egentligen känner samtidigt som man skriver. Om orden som bearbetning och som verktyg för att räta ut världen.
Innan jag går hem för kvällen frågar jag pappa Södermalm, arrangören Johan Wretman, varför vi älskar Poetry slam. Han svarar med att det är blandningen av publikdeltagande och det väldigt demokratiska i att alla får ställa upp på scen. Att det är ett tacksamt sätt att presentera poesi – att få texter levererade direkt från scen och att göra det tillgängligt för alla. Och jag kan bara hålla med.
Så himla fin kväll. Tack alla, vi ses nästa tisdag!
Vidare till finalen är: Louise Sildemark och Per Butenas
Kvällens tävlande poeter var:
Simone Månstråle Kennerfalk
Anna Bock
Anders Pettersson
Karin Liv
Louise Sildemark
Teyo Tenio
Maria Garfjell
Magnus Franzén
Per Butenas
Bilder: Johan Wretman, Louise Sildemark. Foto: Carina Cefa-Öhrlund
Text: Anna Turell