Pamina

Pamina
Av Emma Sandanam och Mette Herlitz
Scenografi och kostym Annsofi Nyberg
Mask Frida Ullander
Musikarrangemang Marika Willstedt och Fredrik Meyer
Ljus Albin Flinkas
Koreografi Anna Ståhl
Premiär på Klara Soppteater 15 september 2017

En av de roligaste versionerna eller snarare vidareutvecklingar av Mozarts Trollflöjten jag sett på scen. Som alltid på soppteatern är föreställning runt en timme – en timme som går väldigt snabbt och är så fullmatad av bra musik och en skickligt sammanvävt team på scen. Trots att det var premiär satt föreställningen så bra, som om laget på scen gjort föreställningen många gånger tidigare.

Berättelsen cirklar kring Pamina, som är dotter till den oansvarige och ofta otrogne kung Sarastro och den bittra Nattens drottning. När föräldrarna skiljs får pappa Sarastro inte träffa sin dotter och en dag får han nog och när Pamina fyllt 17 år kidnappar han henne och håller henne fången.

Föräldrarna bråkar om det mesta och framför allt om Pamina. Både mamman och pappan anser sig äga henne. Som så ofta är det barnen som kommer i kläm när vuxna bråkar.

Det är klart att om jag ska gnälla över något i föreställningen så är det väl att denna delen av berättelsen skildras smått enkelspårigt ytligt. Men det gör inget. Föreställningen handlar minst lika mycket om att översätta en gammal berättelse till vår tid och ge den liv igen. Och det lyckas ensemblen så underbart bra med. Där är många roliga skämt kring själva framträdandet, det blir metateater: teater om teater eller teater om opera och/eller musikal och/eller teater och scenkonst. Sådant kan lätt bli överdrivet och klichéartat. Men här fungerar skämten och komedin perfekt. Det beror både på manus och på de enastående artisterna. Albin Flinkas som Tamino vill jag gärna se om igen. Hans samspel med Papageno (Nils Bergstrand) är som gjutet.

Jag är lika imponerad av Pamina, Nattens drottning och Sarastro: Anna Sise, Marika Willstedt och Fredrik Meyer är strålande på scen, både som musiker, dansare och skådespelare.

Scenografin var en av de mer påkostade jag sett på Soppteatern med tre stora speglar i centrum där olika bilder applicerades. Musiken genomarbetad och hade både toner från Mozats opera och modernare musik. Allt så väl sammansatt.

Pamina är något av de bästa jag sett på en soppteater på länge. Det märks att Klara soppteaters popularitet vuxit. Kön till föreställningen gick lång utanför salongen före insläpp och platserna var utbyggda med flera nya rader av bord för den soppätande publiken. Pamina kommer säkert att dra stor publik i höst,

Pamina är skriven av kompositörteamet Emma Sandanam och Mette Herlitz, som även ligger bakom soppteatersuccéerna Den allvarsamma leken samt Orfeus & Eurydike.

Medverkande
Anna Sise
Marika Willstedt
Albin Flinkas
Fredrik Meyer
Nils Bergstrand