• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Oslo

Terje Stensvold – den flygande holländaren går i land

18 maj, 2014 by Redaktionen

flyvendehollender

Terje Stenswold som Holländaren

Premiär på Den flygande holländaren på Den Norske Opera & Balett 16.5.2014

Musik och libretto: Richard Wagner

Den flygande holländaren tillhör en av mina absoluta favoritoperor alla kategorier. Det är ett verk som jag känner väl genom att om och om igen har lyssnat på olika cd-inspelningar.

Under de sista åren arbetade jag i Helsingborg , men bodde kvar i Malmö, eftersom planeringen var att här skulle vi bo efter min pensionering. Det tog ett par timmar att pendla varje dag och under åtskilliga av dessa reser lyssnade jag på en speciell uppsättning från Bayreuther Festspiele.

Det var helt perfekt för mig då jag kunde lyssna på första akten på väg till jobbet och resten på hemresan, vilket innebar att jag alltid var på gott humör när jag anlände till jobbet och på lika fint humör när jag kom hem.

Musik har bl a den effekten att den gör mig glad och lätt till sinnet. Kanske har mitt val om favoritmusik också att göra med att jag tidigare har varit sjöman för det går ju inte att förneka att Wagners musik har en mycket tydlig marin anknytning?

Det är dock ingen s k repertoaropera åtminstone inte som jag känner till, men jag har åtminstone upplevt en uppsättning på Malmö Opera för ett tiotal år sedan. Utöver denna uppsättning känner jag endast till att GöteborgsOperan har gjort en konsert version för några år sedan.

I samband med och efter Wagner-jubileet har jag dock sett Den flygande holländaren ytterligare några gånger på Staatsoper i Berlin och på Operaen i Köpenhamn.

Uppsättningen i Berlin, men Emma Vetter, som Senta var en av de märkligaste operauppsättningar som jag har upplevat och där jag fick det bestämda intrycket att Senta var huvudpersonen i stället för Holländaren.

På Operaen i Köpenhamn fick jag det bestämda intrycket att det var förhållandet mellan Daland och Senta som barn utgjorde tyngdpunkten.
Scenografiskt diskutabla uppsättningar, men med utmärkta insatser i övrigt från både orkester, kör och solister.

Denna produktion är ett samarbetsprojekt mellan Opernhaus i Zürich och Teatro alla Scala i Milano och hade ursprungligen premiär på Opernhaus Zürich i december 2012.

Terje Stensvold, som tillhörde solistensemblen på DNO mellan 1972- 1995 och har sedan dess sjungit som frilansare sedan dess bl a annat som Wotan i Kungliga Operans uppsättning av Nibelungens ring, men också som Riddar Blåskägg i Bartoks enaktsopera med samma namn ger med denna uppsättning sin avskedsföreställning i sitt hemland. Operakarriären avslutar han senare under året i samma uppsättning, för att i stället bli morfar på heltid.

Handlingen är förlagd till ett rederi-kontor mellan 1900-1920-talet och det fungerar i stort sett alldeles utmärkt, men det finns en scen som jag finner helt onödigt och som jag faktiskt upplever som helt irrelevant i sammanhanget:

På väggen hänger en Afrikakarta, som sätts i brand och i samma scen förvandlas Dalands tjänare till en spjutförsedd afrikansk krigare och vad det direkt eller indirekt har med Den flygande holländare, som opera att göra. övergår mitt förnuft.

Trots denna anmärkning var det en alldeles utmärkt uppsättning där framförallt sånginsatserna imponerade. Det började som sig bör med uvertyren, i ett maffigt framförande under ledning av DNO:s dynamiske dirigent John Helmer Fiore och direkt efter inledningen fortsatte Operakören med en koreografisk och sånglig höjdarupplevelse.

Det sjöngs i övrigt mycket bra och särskilt bra med tanke på att fyra av sångare sjöng sina partier för första gången. Bland dessa så utmärkte sig särskilt Daland, Erik och Styrmannen dvs Henrik Engelsviken, Magne Fremmerlid och Marius Roth Christensen.

Huvudpartierna sjöngs av två gäster Erika Sunnergårdh sjöng Sentas parti och Terje Stensvold kreerade Holländarens parti. Det gjorde de mycket bra och det är frapperande att konstatera hur bra deras röster passade i hop tillsammans.

Sceniskt fungerade det också mycket väl och detta omdöme gäller alla medverkande som helhet.

Sammanfattningsvis var det en alldeles utmärkt operaupplevelse som ytterligare understryker att Den Norske Opera tillhör de ledande operahusen i Skandinavien.Sista föreställningen ges den 22 juni.

 

Läs mer om uppsättningen på Den Norske Opera hemsida

Läs mer om Terje Stensvold här

Här kan du läsa mer om Erika Sunnergårdh

Vill du läsa mer om opera besök min blogg Operalogg

Produktionsteam

Musikalisk ledning: John Helmer Fiore

Regi: Andreas Homoki

Scenografi och kostymer: Wolfgang Gussmann

Dramaturg: Werner Hintze

Ljusdesign: Franck Evin

Medverkande

Holländaren: Terje Stensvold

Senta: Erika Sunnergårdh

Erik: Henrik Engelsviken

Daland: Magne Fremmerlid

Mary: Tone Kummervold

Styrmannen: Marius Roth Christensen

Arkiverad under: Scen Taggad som: Den flygande holländaren på Den Norske Opera & Ballett, Oslo

Den stora makabern på Nasjonaloperaen i Oslo kan upplevas som en modern Figaros bröllop

22 september, 2013 by Redaktionen

 

legrandmacabreoslo

Opera Le Grand Macabre på Nasjonaloperaen i Oslo 20/9 2013mellan Théatre Royale de la Monnaie i Bryssel

Musik: György Ligeti: Libretto av kompositören och Michael Meschke

Samproduktion  med Théatre Royale de la Monnaie i Bryssel m fl och Ultimafestivalen.

Den nye operachefen i Oslo , Per Boye Hansen öppnar säsongen med´Györgis Lligetis enda och första opera  Den stora makabern eller som den heter här Le Grand Macabre. Den stora makabern hade urpremiär på Kungliga Operan 1978. Efter detta har det gjorts en omarbetad version som presenterades på  Salzburg-festivalen i början på 1990-talet.

Denna version hade ursprungligen premiär på La Monnaie i Bryssel 2009 och för versionen svarar gruppen  La fura dels Bau med regissören Àlex Ollé som är kon .stnärlig ledare för gruppen och Valentina Carrasco. För den fantastiska scenografin, en gigantisk kvinna  som nästan fyller upp hela scenbilden är signerad Alfons Flores och Lluc Castella svarar för kostymdesignen. De nödvändiga videoinstallationerna ansvarar Franc Aleu för.

Hela det konstnärliga teamet dvs gruppen La fura dels Bau är helt okända för mig och jag kan helt ärligt konstatera att jag inte har hört talas om denna grupp överhuvudtaget, men de är ändå ansvariga för en mycket stor operaupplevelse om inte den allra största under detta år.

Operachefen konstaterar inledningsvis i programhäftet att han ser uppsättningen av Le grand Macabre, som ett mycket viktigare bidrag än någon uppsättning för att fira en eller båda av årets jubilanter, Richard Wagner eller Giuseppe Verdi och i detta kan jag bara helt instämma i. Detta till trots att en stor grupp besökare inte återkom till sina platser efter pausen.

Det är ju självfallet deras eget val, men det känns helt rätt att konstatera att de därmed också gick miste om en stor operaupplevelse. Nu var jag kanske inte så imponerad av första akten, för den stora operaupplevelsen kommer direkt i andra akten På dessa rader kom jag inte att närmare beskriva handlingen eller några scener och detta för att du som skall se föreställningen skall få njuta av denna mycket speciella upplevelse på ort och ställe.

Musiken var absolut helt fantastisk och jag upplevde inga som helst problem att ta till mig musiken och särskilt inte som både den sceniska och sångliga prestationerna var mycket goda . Min vana trogen brukar jag alltid rekommendera mina läsare att åtminstone lyssna in musiken i förväg, men det kommer jag inte att göra denna gång. Min mycket bestämda uppfattning är att musiken skall upplevas tillsammans med det sceniska förloppet samtidigt, Självfallet gör du själv som vanligt, men jag rekommenderar dig i alla fall att läsa in synopsis/handlingen innan du sätter dig i salongen. Du hittar synopsis på mina operasidor och jag läger till länken längre ner i inlägget.

Den konstnärliga består som tidigare nämnt av gruppen La fura dels Bau vilka kommer från olika delar av världen, men sångarlaget består, tror jag, helt av husets egna sångare och detta faktum flyttar fram Nasjonaloperaen till en av de främsta operahusen åtminstone inom mitt bevakningsområde . de skandinaviska operahusen.

En del av sångarna känner jag igen sedan tidigare dels från andra uppsättningar i huset dels från Malmö Opera till exempel Thor Inge Falch som sjöng i Schnittke´s Livet med en idiot, för några år sedan.Eir Enderhaug aftonens stora sopran och Ketil Hugaas har jag ju upplevt både på GöteborgsOperan och den sistnämnde som baron Ochs  på Kungliga operan i Stockholm. Båda svarade för mycket fina sångprestationer och David Hansen´s rolldebut, som Prince Go-Go tillhör föreställningens höjdpunkter, men också White Minister och Black Ministers som sjöngs av Marius Roth Christensen respektive Ole Jörgen Kristiansen gjorde mycket fina rolldebuter.

Operakören gjorde också en stark insats, men den största insatsen svarade Operaorkestern under ledning av John Helmer Fiore för och känns det särskilt angeläget att framhålla slagverksavdelningen, En musikalisk uppvisning som vi i salongen njöt av medan de som lämnade salongen i pausen blev utan.

Ett besök på Nasjonaloperaen i Oslo kan alltid rekommenderas och det gäller i synnerhet Den Stora Makabern eller Le Grand Macabre, ett verk som för övrigt sjunges på engelska vilket förmodligen innebär att det inte blir något bekymmer med språkförståelsen.

Produktionsteam

Musikalisk ledelse: John Helmer Fiore

Koncept: Alex Ollé och Valentina Carrasco

Regi: Alex Ollé (La fura dels Baus) i samarbete med Valentina Carrasco

Scenografi: Alfons Flores

Kostymer: Lluc Castells.

Ljusdesign: Peter van Praet

Video: Franc Aleu

Medverkande

Piet The Pot: Thor Inge Falch

Amando: Tone Kummervold

Amanda: Amelie Aldenheim

Nekrotzar: Ketil Hugaas

Astradamors: Frode Olsen

Mescalina/Venus: Hege Höissaeter

Gepopo: Eir Inderhaug

Prince Go-Go: David Hansen

White Minister:  Marius Roth Christensen

Black Minister: Ole Jörgen Kristiansen

Ruffiack: Florin Demit

Schobiak: Per Andreas Tönder

Schabemack: Jacob Zethner

Statister

Operakören

Operaorkestern

Arkiverad under: Recension Taggad som: Le Grand Macabre från Nasjonaloperaen, Oslo

Dinosaur Jr kommer till Stockholm och spelar Bug i sin helhet

29 april, 2011 by Redaktionen


8 juli – Stockholm, Göta Källare
9 juli – Oslo, Rockefeller
Två datum att lägga på minnet för fans till Dinosaur JR, då spelar de i Stockholm och i Oslo.

Här är pressmeddelandet om de unika spelningarna:

Sedan länge ett av världens etablerade underverk. Konsensus. När ett vilt gitarr-wunderkind blev besatt av punken och Neil Young bildades Dinosaur (som senare fick suffixet ”jr” eftersom en lastgammal supergrupp ville hävda sig), en grupp som i ett virrvarr av influenser skapade sig en egen plats i åttiotalets indiefauna. Och de regerade i mångas sinne.

J Mascis, Lou Barlow och Emmett Jefferson Murphy III (eller Murph) drog med sin självbetitlade debut ”Dinosaur” fram twangy country, noisig punk och fröet till det som blev lo-fi. Ett stycke på vägen till perfektion gjordes med albumet som dök upp runt hörnet, ”You’re Living All Over Me” men det var med ”Bug” (1988) som de klev in i fin/fulrummet på riktigt. ”Freak Scene”, de första tre minuterna och trettiosex sekunderna som mynnar ut ur högtalarna, är värda all kredd de någonsin fått. En orgie i allt som är bra med musik. ”No Bones” är kaos kontrollerad i sirapsfart men ljuvligare än ljuvt. Albumets nummer tre, ”They Always Come”, är som taggtrådsklädda tops införda långt förbi båggångarna i örat. Och så fortsätter det i ytterligare sju dissonanta symfonier.

Så varför orera så hejvilt om ”Bug”, en platta som dök upp för över tjugo år sedan? Det har sin naturliga förklaring i att J, Lou och Murph tänker uppföra verket i sin helhet på en scen i Stockholm och Oslo. Längst fram, utan öronpluggar. Vi ses!

v

Arkiverad under: Musik Taggad som: Dinosaur Jr, Göta Källare, Konserter, Musik, Oslo, Stockholm

Wolf Parade till Skandinavien

26 april, 2010 by Redaktionen


Sköna kanadensiska indiebandet Wolf Parade kommer till Skandinavien.
Ett pressmeddelande:

28 september – Oslo, Parkteatret
29 september – Stockholm, Debaser Medis

I en smältdegel som fångat ett popkostymerat Devo och Pixies på vift har Wolf Parade hittat sin kulturella och musikaliska nisch. Surrande syntar, klankande pianon och gitarrer och trummor som på ett avslappnat sätt går i motsatt riktning mot den trendiga minimalism som vi finner så stort nöje i här i Norden. Melodier staplas på lager utan att sätta krokben varandra och låtarna som sitter smack klistrade på frontalloben (eller vilket ställe det än är som registrerar jovialiska nöjen).

Med en utsträckt hand från Isaac Brook (Modest Mouse), som producerade deras självbetitlade EP 2005, gjorde de succé. Som indiemanna från himmeln kom deras albumdebut ”Apologies to the Queen Mary” och radade upp ovationer och hyllningar till höger och vänster. Om två månader, ge och ta en dag eller sjutton (beroende på när du läser detta), så släpps album nummer tre ”Expo 86”. Vi är djupt lyckliga redan.

Norge och Sverige föräras tacksamt av besök av kunglig kaliber i September (28:e och 29:e). Svenskar ska bege sig till Debaser Medis i hufvudstaden och norrmännen kan med fördel ta första bussen till Parkteatret i Oslo. Markera med rött i kalendern boys and girls!

Läs även andra bloggares åsikter om Debaser, indie, konserter, musik, Stockholm, Oslo, Wolf Parade

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser, indie, Konserter, Musik, Oslo, Stockholm

Dinosaur Jr. och Built To Spill till Stockholm, Hässleholm och Oslo

24 februari, 2010 by Redaktionen

dinobuilt_lug
Dinosaur Jr. och Built To Spill . På samma ställe. Samma jävla kväll!
För stora delar av en förpestad värld betyder det inte ett skit. Men för dig och mig är det en jävla sensation! De senaste decenniernas två stora gitarr-indie-ikoner, dom som mejslat fram dom där sinnessjukt sugande melodierna som gör att man kan skita i prick allting.

När gitarrsolot exploderar två och en halv minut in i Raisans så blir det väldigt tydligt att dom inte sa hela sanningen på musikskolan. Instinktivt så fattar man exakt vad en elgitarr ska användas till egentligen. You´re living all over me borde vara mer obligatorisk än ett köksbord i varje hem. Sen kom Bug och blåste allt motstånd av banan. Freak Scene och Let It Ride blev två förlamande bitterljuva anledningar till att skita i skolan eller jobbet. Numera går dom lika bra att fejk-vabba eller skita i ett föräldramöte till.
Trots originaltrions uppbrott fortsatte J Mascis att leverera glödande album med nästan samma sprängkraft. Men nånstans i skiten var vi nog ett gäng som lite smått gick och hoppades att de skulle hitta tillbaka till varandra.
Huruvida allt gammalt groll är glömt får vara osagt, men när Dinosaur Jr samlade ihop förstakedjan igen härom året och levererade fantastiska Beyond kändes det som att man blev beväpnad igen. Med nya argument och anledningar att vara obstinat.

När Built To Spill debuterade med The Ultimate Alternative Wavers så var det ingen omedelbar succé. Såhär i efterhand känns det modigt att börja med trassliga 7-minuters låtar. Med tiden har skivan funnit sin plats och är numera en självklar del av en lång röd tråd.
Så kom 2:an, den fenomenala pop-plattan There is nothing wrong with Love. Så otroligt välsnickrad och snygg, men ändå enkel, charmig och lo-fi. Vid det här laget tyckte man Phil Ek var typ ett roligt namn. Nu vet man bättre.
På Perfect from Now On gick BTS tillbaka till det långa låtformatet och hade vid det här laget utvecklat en helt eget sätt att låta melankoliska melodier äta sig in i märgen. Perfect From Now On visade sig vara ett chockerande bra tidlöst mästerverk. På den här tiden ansågs Doug Martsch tämligen kufig och rätt många trodde nog att det inte skulle bli några fler BTS skivor.
Glädjande nog hade vi fel, och Doug Martsch & co bygger konstant vidare på ett imponerande pärlband

Tillsammans har Dinosaur Jr och Built To Spill influerat och inspirerat ett par generationer av nya fantastiska band. Men trots att de varit så extremt betydelsefulla så är plagiatörerna få. Det kan mycket väl handla om ren respekt.

26/5 Stockholm, Tyrol
27/5 Hässleholm, Siesta
28/5 Oslo, Sentrum Scene

enbart Dinosaur Jr.:
29/5 Bergen, Peer Gynt
30/5 Helsingfors, Tavastia

Läs även andra bloggares åsikter om musik, konserter, Oslo, Dinosaur JR, indie

Arkiverad under: Musik Taggad som: Konserter, Musik, Oslo

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Challenger Gästspel på … Läs mer om Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in