Opinionsundersökning efter opinionsundersökning visar att väljare kommer att ge högerregeringen sparken. De rödgröna skulle om det vore val nu får en klar och tydlig egen majoritet.
Det är förstås inte något som högerregeringens megafon DN vill ta upp. Rubriksättarna på DN är nog rätt nöjda nu när det finns en annan undersökning som inte är lika positiv för de rödgröna.
Ur DN idag:
Väljarnas förtroende för Maria Wetterstrand skjuter i höjden och hon närmar sig nu Fredrik Reinfeldt. Men Mona Sahlin når en ny bottennotering, och hon förlorar mest bland sina egna väljare, enligt DN/Synovates mätning.
Fast trots att Sahlin noterar dåliga siffror skulle de rödgröna vinna ändå. Men det låtsas DN inte om, förstås.
Det är rätt trist när det på nyhetsplats så uppenbart inte är journalistiska bedömningar som styr utan framför allt ledarsidans politiska värderingar som har makten.
HBT-sossen tar med anledning av detta upp en önskan att valrörelsen borde handla om politik och inte om person.
Och så är det ju. Det politiken som avgör hur samhället blir, inte vem som sitter på toppen av organisationen.
Har vi förtroende för en högerregering som infört övervakning med FRA-lag och ipredlagen och en högerregering som tagit bort sjukpengen från de svårt långtidssjuka?
Kjellberg menar att de rödgröna borde fundera på vem som är statsministerkandidat:
De rödgröna har fortfarande ett övertag, men om man lyckas vinna makten i september så beror det knappast på Mona Sahlin utan snarare om Maria Wetterstrand som har den uppåtgående kurva som Mona Sahlin ligger och drömmer om. Istället kan just Wetterstrand och miljöpartiet, vid en rödgrön valseger, ha fått så höga siffror att de istället blir en mardröm i regeringsförhandlingarna.
Det har alltid funnits klyftor i Sverige, mellan de som har mer och de som har mindre. Det kommer aldrig att försvinna. Frågan är bara hur illa det som har det sämre har det. I en debattartikel i Aftonbladet säger LO att det är omöjligt för många att spara i klyftornas Sverige:
Var fjärde arbetare klarar inte en oförutsedd utgift.
När barnbidraget betalas ut i dag kommer det som en räddning för många familjer med små marginaler. Det är pengar som gör att man klarar matinköpen den sista veckan innan lönen kommer.
Det är detta valet handlar om: hur människor konkret har det i sin verklighet. Vem som sitter i ledningen för partierna har inte alls samma betydelse för människors vardag som den politik det parti för om/när det sitter i regeringen.
Ett förslag från de rödgröna som kom i dagarna är viktigt, ur Aftonbladet:
Oppositionen vill göra studentrummen billigare.
I stället för att varje studentrum – som i dag – har samma fastighetsskatt som en hyreslägenhet går de rödgröna på Boverkets förslag att en hel studentkorridor beskattas som en lägenhet.
Det skulle innebära sänkt hyra på upp emot tusen kronor per år för dem som bor i rummen, skriver Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets ledare på Dagens Nyheters debattsida.
Allt som underlätta för människor att studera vidare på högskolor och universitet är bra. Ska svensk välfärd och sysselsättning utvecklas måste vi ha fler utbildade människor som kan forska och bli entreprörer och innovatörer. För att kunna höja standarden är det bra om det finns något att dela på.
—
Bonustips 1:
Apropå det där med att ha en populär ledare har ju förtroendet för Maria Wetterstrand bara ökat och ökat. Tidningen Fokus har en djupintervju med Wetterstrand, en ovanligt bra artikel smed en politiker:
Hon har aldrig mött internt motstånd– ingen utmanade henne i ungdomsförbundet, i Göteborg förhandlade partiet fram en ordförandepost i konsumentnämnden särskilt för henne, till riksdagen kom hon som ersättare för Schlaug och hon hade ingen motkandidat när hon valdes till språkrör.
Men hon har heller aldrig tagit några strider. Första gången hon utmanade en kongress – när hon ville avskaffa kravet på utträde ur EU – hade hon varit språkrör i sex år. Hon har alltid varit pragmatisk; en riskminimerare som perfekt avläser var partimitten befinner sig. Och lägger sig där.Men det gör att inte ens erfarna partikamrater vet vad hon tycker. Vad hon anser vara riktigt viktigt. Hon är väl miljöpolitiker, är det mest konkreta de kan komma upp med.
Bonustips 2:
Victor Svedbergs tolkning av alliansen nya logga är en av de mer talande.
Relaterat: Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, DN Debatt och Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomar, opinionsundersökning, val2010, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand