Nils Frahm på Stockholm Music and Arts, stora scenen
1 augusti 2015
Betyg 5
Att boka en västtysk konsertpianist på stora scenen på lördagseftermiddagen känns som en konstig bokning. Borde inte en sådan pianist spela inomhus, i Eric Ericsonhallen? Så fel jag tänkte. Nils Frahm fyllde ut och fångade in hela festivalområdets åhörare och publik.
Nils Frahm är en helt fantastisk pianomästare. På scenen är han mest tiden vänd med ryggen mot publiken, koncentrerad på att hantera sin flygel och snyt – och tonerna är helt underbar. Första halvan av konserttimmen var som att uppleva en yngre Michael Jarre. Det var syntiga toner som fick mig att uppleva inre äventyr. Den andra halvan av konserten innehåll mer av traditionell klassisk pianomusik, fast med en rejäl stämpel av nutid och avantgarde. Det är konstmusik som möter popmusik som möter framtidens musik som möter världens musikhistoria.
Inför spelningen på Stockholm Music and Arts var Nils Frahm ett av de i förväg mest hajpade namnet, med mycket surr om att han nu ska slå igenom ordentligt i Sverige. Ja det tror jag han gör.
2011 släppte han albumet Felt och med det albumet fick pianot en välförtjänt renässans i spellistorna. I senaste albumet, ”Spaces”, laborerar han med vardagsljud som när de tag vägen genom Nils Frahms fingrar blir musik. Han gav ett exempel i avslutningslåten på konserten där han med knackningar på flygellocket både skapade rytmik och nivåer på toner.
Nils Frahms konsert var värd hela festivalbesöket. Att bara sitta ned, blunda och låta tonerna föra mig iväg på inre resor och äventyr – det var helt enkelt fantastiskt. Hans musik är filmmusik, klassisk musik, popmusik och konstmusik i en osedvanligt lyckad blandning.
