Artist: Julia Holter
Titel: Loud City Song
Betyg: 4
Samtliga album den tjugoåttaårige Los Angeles-bon Julia Holter släppt ifrån sig hittills i sin treåriga karriär har kretsat kring en utpräglad tematik. Tragedy, hennes debut från 2011, byggde på den grekiska tragediförfattaren Euripidus och hans verk Hippolytus medan förra årets kritikerrosade Ekstasis åtminstone delvis hämtade inspiration från den franska new wave-filmen Last Year at Marienbad.
– Jag antar att jag vanligtvis hittar inspiration i icke-musikrelaterade saker, som scener i filmer eller ögonblick i böcker. Jag vet inte varför det är så, men jag vet att jag aldrig inspireras direkt av saker och ting som händer i mitt liv; indirekt, ja, men vanligtvis ligger det intressanta i det som väcks av fantasin. Sedan är känslorna i mina låtar naturligtvis känslor jag kan relatera till som person, berättade hon när jag intervjuade henne inför albumsläppet.
På Loud City Song, hennes första album att spelas in i en professionell studio, använder hon den franska författaren Colettes kortroman Gigi från 1940-talet som en slags lins genom vilken hon tar upp framför allt två trådar: livet i storstaden och dagens kändisfixerade paparazzi-kultur.
Musikaliskt är det visuellt. Abstrakt, men känslosamt. Redan på albumets andra spår Maxim’s I målar hon upp en scen ur just Gigi då huvudkaraktären går in i en restaurang för att mötas av blickar och skvallrande viskningar. Ljudbilden är kuslig, men på Maxim’s II tar hon ut ännu mer på svängarna innan hon låter det mynna ut i ett ödesmättat saxofonsolo.
Arbetet med Loud City Song ska ha överlappat det med Ekstasis, men då Ekstasis kretsade kring någon slags synthpopig ljudbild har trummaskinerna och looparna nu bytts ut mot något mer organiskt – fast melodierna är fortfarande lika stämningsfulla. Det känns filmiskt och bortsett från den lekfulla pratsången i In the Green Wild är Loud City Song inte ett album som nödvändigtvis stryker lyssnaren medhårs, men det öppnar upp en fängslande och emotionell värld.
Med till synes små penseldrag målar Julia Holter med stor detaljrikedom upp dramatiska känslor – från sparsmakade öppningen med World, då allt utan Holters röst ebbas ut innan hon med en känsla av hopplöshet frågar ”how can I escape you?”, till avslutande City Appearing då det i outrot, likt en Polanski-film, närmast känns som att hon slukas upp av staden. Ofta får jag bildliga associationer till musiken.
Men bland de mer ödesmättade spåren finns även några låtar som sticker ut; lekfulla In the Green Wild och den meditativa, ljuvligt David Lynch-osande covern på Barbara Lewis doo woop-klassiker Hello Stranger från 1963. Loud City Song känns med sin konstpop-ådra som en naturlig fortsättning på hennes tidigare album, samtidigt som det med sin produktion och tydliga tematik sticker ut – en å ena sidan oberoende enhet som ändå innehåller alla de komponenter vi lärt oss att förknippa med hennes musik med andra ord.
Bästa spår: In the Green Wild, Hello Stranger, Maxim’s II