Henrik Ibsens pjäs ”Hedda Gabler” väckte uppmärksamhet och kraftiga protester då de hade premiär 1891. Människor upprördes över att en kvinnlig huvudperson inte hade någon positiv känsla inför det barn hon bar och att hon var manipulativ och ville ha makt, var otrolig och elak.
Med Maria Bonnevie i huvudrollen och i regi av Eva Dahlman har dramat nu satts upp på Dramaten.
I dekor och kläder har den placerats i nutid. Dörrar öppnas med fjärrkontroll och där finns en enorm modern grill och hembiträdet i ursprungspjäsen har bytts ut mot en städerska.
Men håller dramat att spelas upp i nutid, har den något att säga människor idag? Dramaten hade bjudit in några proffstyckare till ett samtal om Hedda Gabler och ekonomifrågor efter föreställningen söndagen den 11 december.
– Kvinnor idag kan försörja sig själva, sade Anita Nyberg, professor i könsperspektiv på arbete och ekonomi, verksam vid Genusvetenskap på Stockholms universitet, som menade att hon ur genusperspektiv har svårt att se dramat som aktuellt idag.
– Men det finns många kvinnor idag som av ekonomiska skäl ändå står ut i sina äktenskap.
Livet som ensamstående är ekonomiskt tufft, påpekade dramaturgen Magnus Lindman.
Johan Ehrenberg, vd för ETC-tidningar, kom med vad jag känner är nyckeln till ett sätt att se föreställningen för nutida människor. Johan Erhenberg sade:
– Jag har mött flera Hedda Gabler. Människor som inte får utlopp för sin energi blir aggressiva, en aggression som de använder till att bli elaka, cyniska.
Regissören, Eva Dahlman, sade att Hedda Gabler vill en hel del men har inte förmågan att formulera det ens för sig själv och därför inte klarar att ta ett första steg för att börja genomföra något av det hon vill.
I mina ögon är Hedda Gabler en kvinna som vill ha status, vill var fin och ha makt. Annars hade hon inte gift sig med en man som hon tror ska ge henne status.
Ibsen låter Hedda Gabler vara manipulativ, elak och aggressiv: något som väckte ramaski på sin tid, men som fortfarande är rätt ovanligt och väcker känslor av obehag. Kvinnor får inte vara aggressiva. Vi vill att kvinnor ska vara jämställda med män men då menar vi förstås inte att kvinnor ska ta mäns dåliga sidor. Hos män kan viss aggressivitet betraktas som otålighet och energi. Hade general Gablers dotter varit en son hade hennes aggressivitet varit en bra egenskap i en militär karriär i faderns fotspår.
Det går att se Hedda Gabler som ett spel om en aristokrati som dör ut och ersätts av en klass av kapitalister. Det är en tolkning som görs ibland.
Å andra sidan är hon bortskämd lever under omständigheter som arbetarklassens och tjänstemännens kvinnor inte kan drömma om.
I de lågavlönade klassernas kvinnoliv finns inte tid att släppa ut den frustrationen. Den vänds i så fall inåt i dåligt självförtroende och i att inte våga förverkliga sina drömmar
Ja till bitterhet, elakhet och missunnsamhet.
Detta kan förstås också drabba män som inte vågar tro på eller har råd att tro på sig själva.
På så sätt är Ibsens drama i sitt manus i allra högsta grad ett drama om både klass och kön.
Regissören Eva Dahlman skriver i programmet till Hedda Gabler:
Hedda Gabler bär en vrede inom sig. En vrede som leder till våld. Hon väljer att vända våldet inom, mot sig själv. Det intressanta är valet. Vilka riktar våldet ut mot andra. Vilka riktar våldet inåt. Vem väljer vad.
Recensioner av Hedda Gabler:
Teatermagasinet och Kulturbloggen, Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om klass och kön, Hedda Gabler, Eva Dahlman, Johan Ehrenberg