Besvikelsen. Besvikelsen hos två skivnördar som vid intervjuns slut ställer sig upp, rycker åt sig sina jackor och är på språng mot sin favoritskivaffär. Bara för att sekunden senare bli påminda om att de har en intervju kvar att göra först. Mayer Hawthorne och Jake One kallar sig Tuxedo, och deras uppdrag är att få folk att dansa och ha kul med hjälp av funk, disco och boogie stöpt i det tidiga 80-talet, inspirerade av akter som Zapp, Kool & The Gang och Gap Band. Häromveckan besökte de Stockholm för en DJ-spelning på Strandvägen 1. Eventuellt också sin favoritskivaffär.
Varför har ni valt att marknadsföra albumet med en DJ-turné?
Jake: Bandet är ganska otympligt, det består av sju personer.
Mayer: Så vi hoppas att den här introduktionen kommer att göra folk tillräckligt intresserade för att kunna ta med hela bandet och göra riktiga spelningar.
Jake: DJ-spelningarna är roligt på ett annat sätt.
Mayer: Jag tror inte många egentligen vet att vi båda är riktigt bra DJ:s. Du vet, vi var DJ:s först, jag var DJ i tio år innan jag ens plockade upp en mikrofon, och jag tror många blir chockade över att vi faktiskt är DJ:s när de kommer för att se oss. Så för oss är det jättekul, vi får göra det vi från början älskade att göra.
När tror ni att ni kan ta med er hela bandet på turné?
Mayer: Vi utannonserade nyss vår första livespelning med band i Los Angeles, och den blev slutsåld riktigt snabbt, så det är ett bra tecken.
Jake: Vi håller på och repeterar för den, och troligen gör vi några livespelningar under SXSW också. Det kommer att florera klipp av oss.
Mayer: Nyss gjorde vi en video där hela bandet framträdde, vilket är kul.
Var samma musiker med under inspelningarna av albumet också?
Mayer: Ja, några var det, men det är mest Jake och jag själv på albumet.
Vem gjorde vad?
Mayer: Jake gjorde de flesta grundarrangemangen, och jag gjorde melodierna.
Jake: Sedan kom han in och arrangerade om vissa saker för att passa in i låtarna. Han spelade också en del gitarr.
Det låter som att det är en del riktiga instrument, inte bara maskiner?
Mayer: Nästan allt är riktiga instrument, det stämmer.
Jake, var trummorna dina? De låter väldigt likt riktiga trummor.
Jake: Jag programmerade all trummor, men tanken var att de skulle låta naturliga. Vi försökte undvika… [gör ”unz-unz” ljud].
Mayer: Jake är trummästaren, det är därför alla köper Snare Jordan. Alla vill ha hans trumljud.
Ja, du har ju sålt en hel del såna. Tycker du inte att det på ett sätt är lite kontraproduktivt att sälja färdiga ljud?
Jake: Faktum är att det tog ett tag innan jag kände mig komfortabel med att göra det, för jag tänkte att om jag släpper ut mina trummor så kommer alla att låta som jag. Men jag tror att första gången jag gjorde det så liksom tvingade jag mig själv att gå vidare med något annat. Så det var så det började, antar jag. Ofta hör jag folk säga att det inte överhuvudtaget låter som jag, lustigt nog. Kanske är det bara hur jag hör saker i mina öron.
Jag antar att det fungerar som inspiration för personer som vill jobba med music på samma sätt som du?
Jake: Ja, jag har hört hur ljuden har poppat upp på en del olika projekt, vilket känns som att de marknadsför mig! Det visar att gör-det-själv-producenter, som jag själv var en gång, tar Jake Ones ljud och använder dem på t.ex. ett J. Cole-album eller någon annans album, och det är meningen. Det känns bra.
Normalt när ni gör ett album antar jag att ni mest av allt vill låta som något annat. Men här är det tvärtom, ni försöker verkligen låta som någonting specifikt. Är det svårare att göra det på det sättet?
Jake: Vi använde nog referenserna som riktlinjer och försökte göra det på vårt sätt. När jag gjorde en rytm till det här albumet tänkte jag för mig själv ”hade Tha Dogg Pound rappat på den här och hade Nate Dogg sjungit på den?”, det var egentligen min huvudsakliga riktlinje för flera av låtarna.
Mayer: Haha, det var kriterierna!
Jake: Vi gjorde andra låtar som inte träffade lika rätt, och dem slopade vi.
Mayer: Ja, vi spelade in en massa låtar som inte kom med på skivan.
Kommer ni att göra dem tillgängliga på Soundcloud eller något framöver?
Mayer: Kanske. Det fanns en anledning till att varför de inte kom med, de var inte lika bra som de vi ger ut. Vi prioriterar kvalitet framför kvantitet.
Jake: Ja, vi släpper nog inte dem. Det kommer inte att bli ett nytt Tuxedo-släpp i veckan, det kommer inte att hända.
Jag förmodar att ni föredrar att jobba med nya grejer istället?
Mayer: Ja, vi jobbar redan med nästa album.
Jobbar ni med annat också?
Jake: Under tiden med det här albumet arbetade jag på andra projekt, och han gav ut tre album!
Mayer: Tuxedo-albumet är mitt tredje på ett år.
Jake: En del av det vi gjort med Tuxedo har hamnat på hans andra grejer.
Mayer: Designer Drug var ursprungligen en Tuxedo-låt som jag till slut använde själv.
Ofta gästsjunger du på andras låtar. En av mina favoritlåtar från förra året är Never Take It Away, låten du gjorde med The Aston Shuffle. Hur kom det sig?
Mayer: Jag gästsjunger en hel del, det är sant. Jag försöker att jobba med olika personer, med såna som jag tycker verkar coola. De skickade en riktigt bra låt till mig som jag tyckte var skitbra. De hörde av sig, och även om jag inte hade hört talas om dem tyckte jag låten var kanon, så jag sa ”visst, vi kör”.
Nyss sade ni att ni har varit DJ:s en hel del. Är ni dedikerade ”cratediggers”?
Jake: Där har du en grej till vi försöker göra här i stan, vi försöker komma iväg till Record Mania så fort vi kan! Jag har köpt skivor från dem hela mitt liv, så jag är exalterad över att äntligen få se butiken.
Mayer: Det var anledningen till att vi blev vänner överhuvudtaget.
Jake: Det är galet, jag har köpt skivor i över tjugo år nu, och när man kommer till en viss punkt blir det svårt att hitta saker du inte redan har. Men det är fortfarande roligt.
Samlar ni på särskilda artister eller skivbolag som Stax, eller jagar ni nya samplingar?
Jake: Jag köper av olika anledningar, som unika skivor jag kan sätta upp på väggen eller till min samling, men sedan köper jag gärna sådant jag hör som jag kan sampla också.
Mayer: Jag gör inga samplingar, så för mig handlar det enbart om att hitta skivor jag tycker är fantastiska att lyssna på. Grejer som är inspirerande, som är unika helt enkelt.
Enligt er, vilken är tidernas bästa sampling, förutom era egna förstås…?
Jake: Tidernas bästa sampling…? Shit…
Mayer: Wow, det var en riktigt bra fråga.
Jake: Jag skulle säga…
Mayer: Förutom Pitbulls sampling av oss? Hahaha!
Jake: Den är helt jävla fantastisk!
Ni kan välja det om ni vill…
Jake: Jag tror att man som samlare efter ett tag hänger upp sig på att jaga något unikt, och det första som kom på vinyl är fortfarande bäst. Jag skulle gå tillbaka till de första åren när jag hörde A Tribe Called Quest sampla Ronnie Foster i Electric Relaxation.
Mayer: Ja, det är skitbra! (Börjar nynna basgången) Jag vet inte varför, men ett som jag alltid kommer att tänka på är Ronnie Laws…
Jake: Pressure-samplingen?
Mayer: Precis, Pressure-samplingen. Det är en helt otrolig loop i Black Moons Who Got Da Props. Da Beatminerz hade några av de bästa. Lika så The Beatnuts… Vet du vad jag diggade stenhårt häromdagen? Big Sur Suite av Johnny Hammond [Börjar nynna blåsintrot].
Jake: Ååh, den ja!
Blir ni alltför snobbiga ibland?
Jake: Jag tror att jag redan har lämnat det stadiet, jag har återgått till att bara lyssna på Donald Byrd hela tiden.
Mayer: Alla skivor vi just nämnde är sånt man hittar på loppis. Grejen är att det finns en anledning till varför de skivorna hamnar i reabackarna. Det är därför folk älskade dem så mycket och att så många exemplar såldes av dem. De skivorna är ta mig fan fantastiska.
Afroamerikansk musik under sextio- och sjuttiotalen, men även senare, var ofta väldigt politisk. Däremot var det inte lika mycket så under den period ni riktat in er på, det handlade mer om partaj och sex.
Jake: Det var en period när folk i vårt land helt enkelt bara vill glömma sina problem, tror jag.
Är det därför ni valt att fokusera på den?
Jake: Nej, lustigt nog lyssnar jag inte ens längre på sångtexter, bara på att det är ett skönt groove. Om jag gillar det ger jag blanka fan i vad de snackar om.
Mayer: Det handlar definitivt bara om melodin, den och groovet är allt. Jag menar, jag ser folk citera mina texter på Twitter hela tiden, och de lyckas inte ens få orden rätt, de har ingen aning om vad jag säger! Men det gör inget, det handlar bara om melodin och känslan.
Men A Long Time var lite politisk?
Mayer: Ja, den var lite politisk. Om du söker efter det finns det självklart ett budskap. Men jag vet inte, en del av det roliga med Tuxedo var att låtarna var mindre allegoriska, inte så djupa. Det var mycket ytligare. Glöm dina sorger och dansa. Albumet handlar om att dansa. Varenda låt handlar om att dansa och ha kul. Det var målet, tanken var att göra en skiva som du egentligen inte behövde tänka så mycket över.
En av mina favoritlåtar från den här tidsperioden är Joystick av Dazz Band.
Mayer: Ja, för fan.
Den låten handlar inte ett skvatt om att spela TV-spel. Finns det några låtar på ert album med dubbla innebörder som jag inte har lyckats upptäcka?
Mayer: Vi gör sånt hela tiden, Watch U Dance handlar inte om vad man kan tro…
Men ni gjorde inget i stil med att spela TV-spel?
Mayer: Nej… En sådan, däremot är…vad heter den nu igen…? [Börjar sjunga i falsett] “Playing video gaaames…”
Jake: C Brand.
Mayer: Ja, C Brand. Den måste du kolla in. Wired For Games. Ruskigt bra boogie.
Jake: Den måste vi spela ikväll! Den kanske handlar om att spela TV-spel, ändå.
Mayer: Jag vet inte, “you don’t need a quarter, I’m already turned on”, det är lite… Det handlar inte om några riktiga TV-spel, det kan man vara säker på.
Jake: Där ser du, jag lyssnar inte på sångtexter.
Ni har hållit på i ett antal år nu, och Tuxedo känns inte som ett jättekliv bort från det ni normalt sysslar med. Men när Daft Punk kom ut med Get Lucky förra året, kändes det som att ni blev bestulna på er idé?
Mayer: Det blev mer som en spark i arslet på oss.
Jake: Jag tänkte mer att, fan också, det här får inte se ut som att vi hörde dem och hittade på allt det här.
Mayer: Vi ville inte att alla skulle tro att vi hoppade på det tåget, för vi hade jobbat med våra låtar så länge, men det bekräftade att världen var redo för oss.
Jake: Vi gav ut Do It och sedan var jag ute på en klubb när discjockeyn satte igång den, och folk fortsatte dansa, de gick inte därifrån.
Mayer: “De gick inte därifrån”. Haha, det är ju alltid uppmuntrande!
Jake: Hörru, du har varit på ställen där fel låt har gått igång, och folk har gått därifrån.
Mayer: Ja, det gör de. De är ombytliga.
Låttitlarna på albumet, med ord stavade som en bokstav, är det en referens till Prince?
Jake: Jag tror att det var mer undermedvetet, typ som folk skriver i sociala medier.
Mayer: Däremot är det definitivt en funkgrej.
Men Prince gjorde så på det mesta han gett ut, och ert sound är relaterat, speciellt till hans tidigaste skivor.
Mayer: Definitivt. Jag tror inte att det var något vi ens var medvetna om när vi gjorde det, men…
Jake: Lustigt.
Mayer: Allt det där är helt enkelt inpräntat i våra hjärnor.
Funklåtar handlar i allmänhet om att försöka få igång ett groove och är ofta ganska långa, men era verkar vara mer radioanpassade versioner?
Jake: Vet du, jag tror bara att folks koncentrationsförmåga i allmänhet är så kort. Vår egen koncentrationsförmåga är kort.
Mayer: Dagens ungdom är sådan. Vi ville göra en skiva som kändes ny, och jag minns att vi var tvunga att argumentera mycket med John Morales som mixade albumet. Han ville verkligen göra tiominutersmixar av varje låt, och vi var tvungna att käbbla en hel del om det tills han gav med sig.
Jake: Samtidigt kändes man också att “wow, han gillar verkligen det här!”.
Tror ni att lyssnarna kommer att ta till sig albumet när det kommit ut? Vad har ni fått för reaktioner så här långt?
Mayer: Svårt att säga, så här långt har reaktionerna varit riktigt bra.
Jake: Grejen med radio och den typen av framgång är så himla beroende av att folk betalar för att lyssna, och vi är helt enkelt inte i den sitsen. Vi gjorde heller inga ansträngningar för att anpassa allt till radio, det var inte riktigt vi.
Mayer: Vi kunde ha gjort det, men det var inte intentionen när vi gjorde skivan. Om vi får den responsen är det bara en bonus.
Jake: Målet var aldrig att få radio att spela den. Jag lyssnar inte ens på radio längre.
