Svenska hårdrockarna Hammerfall är aktuella med sitt åttonde studioalbum som bär titeln Infected. Kulturbloggen passade på att möta upp Oscar Dronjak, bandets gitarrist och låtskrivare, inför deras spelning på Debaser Slussen den artonde maj.
Skiljer sig er nya skiva från det ni gjort tidigare?
Den skiljer sig väl åt en aning men det är ingen kovändning direkt. Tidigare blev det omedvetet en vana att återvända till samma ljudbild så vi försökte skaka om lite i produktionen och låttänket den här gången.
Hur brukar det gå till när ni skriver låtar?
I åtta fall av tio börjar det med att jag sitter vid datorn och spelar in gitarr över ett förprogrammerat trumkomp. Ibland har jag ett riff och ibland har jag en idé till en refräng som jag gillar. När jag är nöjd, vilket kan ta rätt så lång tid, skickar jag en demo till Joacim som skriver text och sångmelodi.
Kan du beskriva arbetet med den nya skivan?
Vi började skriva låtarna i början av 2010 men tog ett uppehåll under sommaren då vi spelade på festivaler. I november började vi spela in instrumenten och sedan åkte vi till Nashville i fem veckor för att spela in Jockes sång.
Varför valde ni att spela in just i Nashville?
Producenten James Michael som Joacim ville jobba med hade sin studio där – hade han haft sin studio i Kurdistan hade vi åkt dit och spelat in istället. Det var rätt så kallt i Nashville och det snöade till och med. Det roligaste var deras ineffektiva sätt att salta vägarna, en snubbe satt längst bak i en van och klippte påsar, de är nog inte så vana med snö där.
Ni har ju deltagit i en del tv-program – tror du att det ökat er popularitet och är det något ni kan tänka er att göra igen i framtiden?
Joacim var visserligen med i Körslaget i egenskap av sångare i Hammerfall men det var ju inte hela bandet som deltog då. Det ledde inte till heller till något noterbart uppsving av fans men medvetenheten ökade nog i landet. Vi väljer bara att vara med i program vi själva tycker verkar kul, som Fortet och Wipeout, och om det är ett musikprogram är det viktigt för oss att vi får spela vår egen musik – inga kompromisser.
Nu var det visserligen ett tag sedan men minns du vilka ambitioner ni hade när ni bildade bandet?
Jag tror vi startade som en reaktion mot grungen som var stor på 90-talet. Grungen stod för allt som var negativt och deppigt och vi ville göra något med kraft och melodier. Vår ambition då var, och är fortfarande, att göra den bästa heavy metal-skivan någonsin. När vi började ansågs hårdrock vara något fjantigt och var inte alls lika inpräglat i den svenska kulturen som den är idag men vi har alltid haft en stark vision och kört på i vår egen stil – den som inte gillade oss behövde ju inte lyssna.
Hade ni några influenser?
Så in i helvete många, i huvudsak tysk hårdrock från 80-talet, men jag spelade även i ett death metal-band i sex år vilket börjat avspeglas i vår musik. Spektrumet är brett men jag gillar inte allt. System of a Down kommer jag aldrig att förstå mig på fast flera andra i bandet avgudar dem.
För att återknyta till er nya skiva, skulle du säga att den har något koncept?
Inget koncept, låtarna är relativt annorlunda från varandra, men jag skulle säga att det går någon form av zombie-tema genom flera av låtarna – Patient Zero handlar till exempel om den första personen som blir infekterad och sedan sprider smittan vidare. Sedan handlar skivan om allt möjligt, en låt som heter B.Y.H handlar om när vi för första gången upptäckte hårdrocken och kände att det var något som vi ville hålla på med.
Här kan du se musikvideon till One More Time som är den första singeln från deras senaste skiva: