Rut och Ragnar
Manus Kristina Lugn
Regi Carl Otto Evers
Scenografi Clive Leaver
Kostym Susan Salomonsson
Regiassistent: Isabell Evers
Sufflös/regiassistent: Petra Wik
Ljus Anders Johansson
Ljud Karin Bloch-Jörgensen
Mask Elisabeth Wigander
Dramaturg Sisela Lindblom
Göteborgs stadsteater
Premiär 20 oktober 2012
Det är en rolig skilsmässopjäs (1 tim 10 min) även om det blir sorgligt på slutet.
Ragnar och Rut drar flera skrattsalvor under föreställningen. De gör upp sitt trettiotreåriga äktenskap, delar upp sina ägodelar, pratar om vad de är skyldiga varandra – 64 samlag är Ragnar skyldig Rut, till slut bestämmer sig Ragnar för att Rut inte skall få hans mammas axelremsväska och göken i gökklockan – när Rut inte ser – tar han tillbaka dem. De är dessutom arbetskamrater, han studierektor, hon slöjdlärarinna. Undrar om Vera och Ragnar kommer att hångla i lärarrummet – frågeställningen uppstår. De skiljs, de avger löften om att avstå från varandra och lämna varandra i fred. De har sammanträde och Ragnar är ordföranden och allt går rätt och riktigt till.
Skilsmässa är ett känsligt ämne. Det är många äktenskap som kraschar i dagens Sverige. Rut och Ragnar ska ha en riktig skilsmässa med en skilsmässoceremoni liknande bröllopsceremonin. De ska ha en svekmånad i stället för smekmånad. De ska göra upp lista på gemensamma vänner. De får mig och publiken att skratta och det är befriande skratt. Ett relationsdrama, ett socialt drama, ett jämlikhetsdrama.
Kring sig har de en ställning för kläder, en byrå, ett köksbord som Ragnar börjar såga i, två fåtöljer. Rut har på sig sin bröllopsklänning. De verkar vara så naturliga med varandra. En gång i tiden, 60 år tillbaka i tiden, gick de i samma klass på Göteborgs stadsteaters scenskola. Folkkära är bara förnamnet.
Jag älskade Gerd Hegnell i rollen som bordellmamma i TV-filmen Rika barn leka bäst av Carin Mannheimer. Sven Wollter har impnerat genom året i roller i Raskens, Hemsöborna, Mannen på Taket – Hemsöborna gjorde han 1966.
De är så fina tillsammans, ger mersmak (jag kan tänka mig se pjäsen igen för att de är det de är). Gud signe er. är mästerligt, liksom föreställningsfotona av Ola Kjelbye.
– Vet du vad – jag tror att själva förutsättningen för att ett äktenskap skall hålla så länge som vårt är att minst en av de inblandade glömmer att varje människa föds som ett underverk av möjligheter, säger Rut.
– När alla sammanträdesprotokoll är justerade. När jag har genomdrivit mitt förslag om fasadbelysning av det lilla stationshuset i nattens utkanter. Då ska du komma till mig över ängarna, säger Ragnar.
Text: Katarina Bredberg
I rollerna Gerd Hegnell, Sven Wollter
Foto: Ola Kjelbye
