När regeringen satte igång en intensiv jakt på bidragsfuskare gjordes detta med stort buller och bång. Och ingen vågade kritisera det, för vem vill förknippas med bidragstagare? I synnerhet inte när de fuskar.
Bidragsbrottslagen tillkom 2007 efter att den så kallade FUT-delegationen hävdat att det varje år felaktigt betalades ut 10 miljarder kronor från socialförsäkringarna på grund av fusk. Dessa siffror är bluff. Det visar en rapport från Riksrevisionsverket.
Petter Larsson, journalist, och Björn Johnson, statsvetare och docent i socialt arbete vid Malmö högskola, berättar i en debattartikel i DN att arbetssättet om användes för att ta fram dessa siffror, som kallas ”expertmetoden” och kan användas då det råder stor osäkerhet inom ett område.
De skriver:
Men för att metoden ska ha något värde måste experterna ha ett bra underlag när de gör sina bedömningar. Det hade inte socialförsäkringsexperterna, de hade nästan ingenting att utgå från. I realiteten satte de sig alltså ned tillsammans – och gissade. De 20 miljarderna var genomsnittet av de olika gissningarna. På den skakiga grunden har regeringen sedan byggt sin fuskbekämpning.
I själva verket finns all anledning att rejält sänka dessa siffror. Endast 15 procent av återbetalningskraven polisanmäls av Försäkringskassan, påpekar debattörerna och av dessa polisanmälda fall läggs de flesta ned i brist på bevis
Drygt 5 procent, omkring 1.100, av de avslutade utredningarna ledde till polisanmälan. Men efter att dessa passerat polis och åklagares granskningar kommer man i slutändan bara att kunna knyta personer till brott i 200 ärenden, alltså en femtedel av de fall som polisanmälts, uppskattar Riksrevisionen.
Varför gör de en högerregeringen en sådan här insats, byggd på bluffsiffror? Är regeringens tjänstemän så okunniga att de tror på siffrorna? Det är i så fall oerhört allvarligt om vi har en regering med så okunniga politiker och tjänstemän. Eller gör de detta av politiskt strategiska skäl? Mycket talar för att det är precis så. Som debattartikelns författare skriver:
… kampen mot fusket är en bärande del i Moderaternas försök att hetsa medelklass och skötsam arbetarklass mot en vagt definierad underklass som simulerar, latar sig och fuskar.
Denna strategi, att få grupper i ett folk att vända sig emot varandra, är skrämmande och obehagligt.
Dessutom bygger den på en vanföreställning om andra människor. Det är inte många människor som frivilligt väljer att leva på bidrag. Ingen väljer att bli svårt sjuk frivilligt, till exempel. Ingen väljer frivilligt att bli bortsorterad på arbetsmarknaden.
Det skulle vara mycket, mycket bättre om de resurser som samhället använder för att jaga bidragsfuskare istället användes för att stödja alla som inte får jobb så de kan få jobb. Det skulle göra nytta för samhället.
Vill du läsa mer om detta?
Lasses blogg konstaterar: Lögnerna om fusket avslöjade – igen!
Petter Larsson skriver: … regeringen utgår från groteskt uppblåste fuskiffror i sin iver att jaga påstådda bidragsfuskare.
Svensson skriver:
Som ett led i propagandan för en privatisering, dvs i praktiken ett avskaffande, av den sociala tryggheten ingår att utmåla det svenska folket som fuskare. Men fusket är i allmänhet mycket litet och det myckna pratet från borgerliga debattörer och regeringsföreträdare överdriver ett ganska obetydligt problem. Fusket omfattar med all sannolikhet inte 10 miljarder som den så kallade FUT-delegationen påstod utan förmodligen mycket mindre, kanske endast ett par procent av den nämnda summan …
Tord Oscarsson har också bloggat om det och Stardust.
PS. Jag lider nu med alla anställda på Saab, de får ingen lön till midsommar och vem vet hur det går med företaget nu? Kanske hamnar många av de som jobbat på Saab i bidragskarusellen.
Frågan är: vill vi ha ett samhälle där människor blir rättslösa när de blir arbetslösa eller långtidssjuka?
Relaterat: Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, fuskarjakt, högerregeringen, bidragstagare, moderaterna, lögner, politik