FHP:s digitala biografkedja

Julius Ceasar, opera från Metropolitan Opera på FHP:s digitala biografkedja

26 april, 2013 by Redaktionen

Kompositör och librettist

Musik: G.F Händel Text: Nicola Haym

Libretto

Här kan du hämta librettot till Julius Caesar på italienska eller ESPANOL

Du kan också lägga upp ett konto och registrera dig på Registrera dig! Gratis i en månad

Premiär

Uruppföranden London, Kings Theatré 20 februari 1724. Svensk premiär: Stockholm, Operan 23 februari 1985.

Produktionsteam

Operaroll, rösttyp och sångare

Roll	Rösttyp	Sångare
Giulio Cesare/Julius Caesar, Roms förste kejsare,	countertenor	David Daniels
Cleopatra/Kleopatra, Egyptens drottning,	sopran	Natalie Dessay
Cornelia Pompeos/Pompejus gemål,	alt	Patricia Bardon
Sesto/Sextus, son till Cornelia och Pompeo,	sopran	Alice Coote
Tolemeo/Ptolemaios, Egyptens kung, Kleopatras bror,	countertenor	Christophe Dumaix
Curio/Curius, romersk tribun,	bas	John Moore
Nireno/Nirenus, Kleopatras och Tolomeos förtrogne,	countertenor	Rachid Ben Abdeslam
Achilla/Aichilleus, Ptolemaios härförare och rådgivare,	baryton	Guido Loconsolo
Dansare
Christina Luzwick
Karla Dionne Victum
Justin Flores
Kei Tsuruharatani
Skådespelare
Brian Baldwin
Sean Chin
Matthew Cusick
Tony Guerrero
Arthur Lazalde
Shad Ramsey
Christian Rozakis
Sasha Semin
Collin Ware
Philip Willingham
Joshua Wynter
Christian Zaremba

Handlingen bygger på verkliga historiska händelser under det romerska inbördeskriget 48-47 f. Kr. Julius Caesar har besegrat sin rival Pompejus och förföljt honom till Egyptens huvudstad Alexandria. Det egyptiska kungadömet styrs av Kleopatra och hennes yngre bror Ptolemaios, de sista i dynastin som tillkom efter att landet erövrats av Alexander den store. Pompejus har sökt skydd och vapen hos Ptolemaios.

Akt I

Caesar (Cesare) och general Curius (Curio) anför armén som tågar in i Alexandria. De blir mötta av Pompejus’ hustru och son – Cornelia och Sextus (Sesto) – som vill mäkla fred. I samma stund som Caesar går med på att försonas med sin fiende tågar Ptolemaios’ (Tolomeo) general Achillas (Achilla) in med en hälsning och en gåva från kungen: Pompejus’ avhuggna huvud. Caesar fylls av avsmak och skickar tillbaka Achillas till Ptolemaius med ett hotfullt löfte om att de ska ses senare samma kväll i palatset. Cornelia sörjer sin förlust och Sextus svär att hämnas sin döde far.

Under tiden när Kleopatra ambitionen att bli ensam härskare på tronen. När hennes tjänare Nirenus (Nireno) berättar att Ptolemaios har förrått Pompejus bestämmer hon sig för att besöka Caesars läger och vinna över honom på sin sida. Hon grälar med Ptolemaius och smyger sedan iväg från palatset. Achillas berättar för Ptolemaios att Caesar blivit arg över gåvan och erbjuder sig att mörda honom om han kan få Cornelia som belöning. Ptolemaius har med fruktan sett romarrikets expansion under Caesar och samtycker.

I romarnas läger leder själve Caesar Pompejus’ begravningsritual. Kleopatra kommer fram och presenterar sig som ”Lydia”, tjänarinna i palatset. Hon säger sig vara av adlig börd och hävdar att hon berövats sin födslorätt av Ptolemaius. Caesar blir som förhäxad av hennes skönhet och lovar att hjälpa henne. Kleopatra och Nirenus bevittnar sedan Cornelias’ sista farväl av den döde maken och hör sedan hur Cornelia och Sextus smider planer på att döda Ptolemaius. ”Lydia” lovar dem stöd från Egyptens drottning och erbjuder dem Nirenus som vägvisare i palatset.

Caesar möter Ptolemaius i palatset; det hela blir en stel uppvisning i diplomati. Även om han känner sig olustig till mods så accepterar Caesar kungens inbjudan. Cornelia och Sextus repar mod och konfronterar Ptolemaios. Kungen blir andlös av Cornelias skönhet, men när Sextus öppet utmanar honom låter han spärra in bägge två. Achillas erbjuder Cornelia friheten åter om hon vill bli hans, men hon vägrar. Mor och son tar ett sorgesamt farväl innan vakterna särar på dem.

Akt II

Med hjälp av Nirenus har Kleopatra ordnat en furstlig underhållning i palatset. Hon hoppas kunna charma Caesar och han blir som förtrollad av hennes sång. Nirenus berättar för Caesar att ”Lydia” är förtjust i honom och vill att han ska komma till hennes rum samma natt.

Cornelia är nu Ptolemaius fånge och klagar över det grymma ödet. Än en gång avvisar hon Achillas, men finner då att självaste Ptolemaius gör närmanden. Hon bestämmer sig för att ta sitt liv men hejdas av Sextus, som fått hjälp av Nirenus att rymma från fängelset när han hörde att Cornelia skulle bli Ptolemaios’ konkubin. Nirenus har också erbjudit sig att smuggla in Sextus i haremet, där kungen är som mest sårbar.

Under tiden ligger Kleopatra i sitt rum och låtsas sova medan hon väntar på Caesar. Deras kärleksmöte avbryts av Curius, som har fått höra att Achillas mördare genomsöker palatset i jakt på Caesar. Först då avslöjar Kleopatra vem hon egentligen är och ber Caesar sätta sig i säkerhet. Han vägrar och går för att möta fienden. Kleopatra ber gudarna att beskydda den man hon håller kär.

Akt III

Ptolemaius känner sig säker i sitt harem och lägger ifrån sig vapnen. Han slänger en vit slöja till Cornelia, ett tecken på att han vill ha henne samma natt. Sextus smyger sig in och försöker döda Ptolemaius med hans eget svärd, men avväpnas av Achillas som sedan kallar kungen till krig. Caesar antas ha drunknat natten före, men Kleopatra har flytt till romarnas läger och marscherar nu mot palatset i spetsen för en armé. Ptolemaios gör sig redo för strid men förvägrar Achillas belöningen för Caesars huvud – han behåller Cornelia för sig själv. Achillas blir rasande och går över till Kleopatras sida.

Ptolemaios’ armé står som segrare och Kleopatra tas till fånga. Brodern hotar utkräva en gruvlig hämnd, men hon bereder sig att dö med värdighet. Samtidigt avslöjas att Caesar inte är död när allt kommer omkring. Han har spolats upp på en öde strand och ber vinden om hjälp. Till samma strand kommer Sextus och Nirenus för att hitta den döende Achillas. Achillas ger Sextus ett sigill som ger honom befälet över hans trupper. Caesar hör detta och kräver att få sigillet så att han kan storma palatset. Sextus repar nytt mod; snart ska hämnden bli hans!

I fängelset ska Kleopatra just till att ta sitt eget liv när Caesar kommer för att rädda henne. Han skickar henne till hamnen för att samla ihop fler soldater och ger sig av för att angripa Ptolemaius. Kleopatra jublar.

Ptolemaios tror sig ha vunnit och försöker än en gång närma sig Cornelia. Sextus ser då sin chans och dödar honom.

Striden är avgjord och Caesar kröner Kleopatra till drottning av Egypten. Hon svär i sin tur trohet till romarriket. Kärleksparet brister ut i sång och alla gläds åt att det nu är fred.

Turandot med världssopranen Nina Stemme – direktsänds på bio i Sverige

6 mars, 2013 by Redaktionen

Turandot direktsänds på FHP:s digitala biografkedja

Fredagen den 8 mars kl 19:00

Musik: Giacomo Puccini (fullbordad av Franco Alfani)
Libretto: Giuseppe Adami och Renato Simoni

Nu direktsänds Turandot med världssopranen Nina Stemme i titelrollen, en roll hon gör för första gången i sin karriär, på bio i hela Sverige. Alla föreställningar med Nina Stemme som Turandot är slutsålda på Kungliga Operan, så enda chansen för biljettlösa att uppleva den hyllade föreställningen är när den sänds live på bio, 8 mars kl 19.00.

Turandot var en av Birgit Nilsson absoluta paradroller. Nu gör alltså Nina Stemme den för första gången i Kungliga Operans uppsättning i regi, scenografi och ljusdesign av schweizaren Marco Arturo Marelli. Rollen som Prins Calàf, som bland annat sjunger ”Nessun dorma”, görs av italienske tenoren Riccardo Massi som liksom Stemme gör sin roll för första gången. Som Liù hörs ryska sopranen Yana Kleyn. Föreställningen dirigeras av Thomas Søndergård som kommer från Danmark.

Nina Stemme har två gånger, senast i höstas, valts till Årets sångerska av tyska tidskriften Opernwelt. Denna säsong sjunger hon även ledande Wagner-roller som Brünnhilde och Isolde på de stora operascenerna i Milano, Paris, München, och Wien. Så detta är alltså en unik möjlighet att höra henne sjunga från sin hemmascen.

Turandot är den sista stora italienska operan och samtidigt Puccinis modernaste verk, påverkat av avtantgarde, film och tolvtonsmusik. Puccini hann aldrig avsluta verket som skrevs på dödsbädden 1924 och fullbordades av Franco Alfano.

Handling i korthet: Den som vill gifta sig med prinsessan Turandot måste lösa tre gåtor. Fel svar bestraffas med halshuggning. Prins Calàf, som befinner sig i Peking, attraheras av den grymma prinsessans skönhet och beslutar sig för att vinna hennes hjärta. Hans gamle far Timur och slavinnan Liu, som sedan länge älskar Calàf, försöker med alla medel avråda honom från att anta utmaningen. Men Calàf är orubblig och kärleken segrar.

Produktionsteam
Dirigent: Thomas Søndergård
Regi, scenografi och ljus: Marco Arturo Marelli
Kostym: Dagmar Niefind Marelli
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör
Framförs på italienska med svensk översättning på textmaskin

Presscitat:
”Jag har inte utrymme för alla superlativer jag skulle vilja strö över den här formidabla föreställningen””Det enda man kan göra är att gratulera dem som faktiskt har lyckats boka en biljett” Expressen

”En föreställning av yppersta klass” ”Stemme en urstark Turandot”… publiken kippar efter andan” – Svenska Dagbladet

”Stemme gör en Turandot att dö för… man slutar andas” Dagens Nyheter

Här kan du läsa min recension

Du kan läsa handlingen på Mogens Operasidor

Turandot direktsänds till biografer på följande platser: Alingsås, Arvika, Bengtsfors, Berga, Borgholm, Borås, Boxholm, Båstad, Edsbyn, Eksjö, Emmaboda, Filipstad, Fröseke, Gusum, Gävle, Göteborg, Hallstavik, Hammarby Sjöstad, Helsingborg, Hudiksvall, Katrineholm, Kosta, Kumla, Kungsbacka, Kungälv, Laholm, Lidköping, Ljungby, Lomma, Lund, Malmö, Markaryd, Motala, Norrhult, Nynäshamn, Ronneby, Sigtuna, Simrishamn, Skelleftehamn, Skene, Skövde, Smålandsstenar, Sollefteå, Spånga, Strängnäs, Svenljunga, Säter, Söderhamn, Söråker, Tumba, Vaxholm, Västerås, Ystad, Åkersberga, Åmsele, Åmål, Åseda, Åsele, Åsensbruk.

Rigoletto i Las Vegas – ingen succé i min operavärld

21 februari, 2013 by Redaktionen

På grund av en resa till kungliga huvudstaden i samband med Kungliga Operans premiär på Giacomo Puccini´s ”Turandot” missade jag Rigoletto i Las Vegas, som visades samma kväll på FHP:s digitala biografkedja.

Det är ju egentligen inget större problem, eftersom det dels går att uppleva reprissändningen dagen efter dels kan man se föreställningen en vecka senare på Kino i Lund, som dessutom också ger en föreställning andra måndagen efter första visningen.

Vanligtvis sitter det endast en handfull av operaälskare i reprissändningen, men denna gång var det bara tomt i salongens tre första rader, vilket ju är ytterst glädjande. Det borde utgöra någon sorts garanti för att reprissändningarna fortsätter.

”Rigoletto” tillhör förmodligen en av Giuseppe Verdi´s populäraste operor såväl i min som i andras operavärld. Den tillhör hans produktiva s k mellanperiod där även ”La Traviata” och ”Trubaduren” ingår.

New York tidningarna höjde uppsättningen nästan till skyarna och det får ju anses vara ett gott betyg. Nu tycker jag ju egentligen att åtminstone publiken i salongen på Metropolitan Opera är nästan överentusiastisk, åtminstone ganska ofta, Bravaropen ligger sas i luften efter varje utmärkt prestation. Denna föreställning utgjorde inget undantag.

För min egen del har jag ett alldeles eget förhållande till just ”Rigoletto” och det hänger förmodligen samman med att just detta verk var min entrébiljett till operans värld. ”Rigoletto” var nämligen den första opera som jag lyssnade och vid den tiden, 1962, var jag alltså endast sexton år gammal, men skulle naturligtvis fylla sjutton under året.

Anledningen till att jag som ju egentligen inte alls kommer från en miljö där opera och operabesök tillhörde det vardagliga miljön beror på följande:

Dagen efter att jag hade fyllt femton år fick jag en sjöfartsbok, vilket innebar att jag gick till sjöss och alltså blev sjöman. Ett par år senare fick jag anställning på ett fartyg som gick i regelbunden trafik mellan hamnarna i Östersjön. Routen innebar att vi gick från Kiel till dåvarande Leningrad med stopp i bl a Rostock , Wismar, Gdynia, Gdansk för att sedan avsluta rutten i Leningrad.

Såväl Östtyskland som Polen och de baltiska staterna styrdes av kommunistiska diktaturer och dessa satsade på kulturfrämjande insatser för till exempel sjömän. Detta innebar att fartygen fick besök av dessa statliga representanter som ville intressera oss, sjömän för att delta i olika kulturella aktiviteter, som vanligtvis var förlagda i en sorts klubbmiljö där vi fick se olika artistuppträden.

I Wismar hade man i likhet med många andra tyska städer ett operahus och så kom det sig att jag accepterade en inbjudan att se just ”Rigoletto”. Uppsättningen gavs, som den bör i sin historiska miljö, men jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket från föreställningen till exempel namn på sångarna o s v, men föreställningen gjorde ett stort intryck på mig och grundlade mitt senare intresse för opera.

Rigoletto i Las Vegas direkt från Metropolitan Opera utspelade sig ungefär i samma tidsperiod som jag upplevde min första Rigoletto och därför var det ju närmast en självklarhet att jag skulle se denna uppsättning.

Uppsättningen som sådan var ju helt OK, men att detta kan betraktas som någon större succé har jag däremot lite svårt att ta till mig, men samtidigt som jag kan irritera över vissa saker i uppsättningen så måste jag ju tillstå att det är konsekvent och riktigt genomfört.

Den polskfödde tenoren Piotr Beczala som sjöng hertigens parti gjorde det utan anmärkningar i stort, men jag uppskattade nog inte just att regissören hade förlagt handlingen till Las Vegas, eftersom jag anser att den ursprungliga handlingen är svåra att översätta till den miljön åtminstone för mig som svensk, men kanske är jag trots allt för ung för att förstå den dåtida världen i Las Vegas med Ratpacks m m.

Hertigen som klubbägare eller klubbmästare och med Rigoletto som sin gycklare, men också att göra Monterone till en oljeshejk faller platt till marken särskilt när han skjuts bakifrån på väg ner i bottenvåningen.

Scenografiskt blir handlingen också placerad i en märklig miljö där tydligen Rigoletto bor med sin dotter Gilda i en fastighet dit man förs med hjälp av en hiss. Det är synnerligen rörigt med att allting tycks ske i samma miljö samtidigt oberoende av om vi är i Rigoletto´s bostad eller klubblokalen.

På de sångliga insatserna kan jag dock inte klaga på och här vill jag särskilt framföra körens fantastiska insatser, men också solistinsatserna lämnar inte mycket i övrigt att önska. Här vill jag särskilt framhålla dels Diana Damrau´s Gilda, som var alldeles utmärkt även om jag nog anser att hon är något till ålder och kroppsstorlek för att trovärdigt kunna gestalta en ung oskyldig kvinna ens i denna Las Vegas miljö.

Huvudrollen sjöngs av Zeljo Lucic, en sångare som jag hörde för första gången, men det är en sångare som jag gärna hör mer av i framtiden, men han besatt också en inte oäven scenisk förmåga, men det var självklart framförallt hans röst som tilldrog sig mitt intresse.

Till kvällens sångarstjärnor vill jag också räkna Oksana Volkova, som Maddalena, men framförallt imponerades jag av Stefan Kocán, som sjöng Sparafucile, med en röst och mimik som nog tillhör det bästa som jag har lyssnat till åtminstone som jag minns.

Sammanfattningsvis blev detta en operaupplevelse som jag kanske inte räknar till mina största upplevelser, men jag ångrar inte att jag avsatte en eftermiddag för denna upplevelse, men jag tror och hoppas att ledningen för Metropolitan Opera funderar på om det verkligen är positivt att låta en föreställning som vanligtvis spelas på två och en halvtimme att förlänga den med ytterligare en timme?

För information om sångare, produktionsteam se mitt tidigare inlägg här

Trojanerna- Berlioz operamästerverk direkt från Metropolitan Opera till en biograf nära dig

3 januari, 2013 by Redaktionen

Det trojanska kriget är spelplatsen för en storslagen opera i fem akter, med hyllade sånginsatser av bland andra Susan Graham och Bryan Hymel.

Trojanerna direktsänds till biografer på följande platser med början kl 18:00:

Boxholm, Båstad, Danderyd, Emmaboda, Filipstad, Gusum, Gävle, Göteborg, Haparanda, Helsingborg, Hultsfred, Kallhäll, Kivik, Kumla, Lammhult, Lidköping, Lund, Lycksele, Malmö, Mörrum, Osby, Oskarshamn, Piteå, Sigtuna, Simrishamn, Skoghall, Spånga, Stockholm, Svalöv, Södertälje, Söråker, Tomelilla, Trelleborg, Tumba, Umeå, Västerås, Åseda.

Ungefär var tionde år brukar Metropolitan sätta upp Trojanerna, mästerverket som skapades av Hector Berlioz 1859.

Vänta inte ett decennium med att se den

skriver The Classical Review som beskriver uppsättningen som full av spännande kontraster, med en balett som tolkar Doug Varones omfattande koreografi på ett superbt sätt.

Vid premiären i december förra året fick en av de ledande sångarna, Marcello Giordani, ett ganska svalt mottagande av kritikerna och kom snabbt att ersättas av Bryan Hymel, som fått lysande kritik och rentav ovationer från ensemblen för sin blixtinsats i rollen som Aeneas.

New York Times recensent beskriver Bryan Hymels röst som mörk och muskulös med ett snabbt vibrato. Rollen anses vara en av de största utmaningarna för en tenor eftersom den kombinerar så olika sångstilar, såväl hjältemodiga passager i Wagnersk anda som förfinade lyriska partier i fransk stil, som i kärleksduetten med Dido i akt IV.

Rollen som Aeneas kärlek Dido, Kartagos drottning, görs av Susan Graham, som hyllas som en strålande mezzosopran med överdådigt lockande stämma. Dessutom är hon en erkänd specialist när det gäller att sjunga på franska. Tillsammans med Bryan Hymel gör hon en ömsint tolkning av paret.

Francesca Zambellos hyllade uppsättning från 2003 av Berlioz epos om det trojanska kriget är tillbaka för sin första nypremiär. Fabio Luisi dirigerar ensemblen där Aeneas är hjälten som flyr Trojas ruiner för nya utmaningar i det nordafrikanska kungariket Kartago. Deborah Voigt gör åter rollen som den fördömda trojanska profetissan Cassandra, precis som vid premiären 2003.

Du kan du läsa synopsis/handlingen i Trojanerna på Mogens Operasidor

Produktionsteam

Dirigent: Fabio Luisi

Regissör: Francesca Zambello

Scenografi: Maria Bjørnson

Kostym: Anita Yavich

Ljussättning: James F Ingalls

Koreografi: Doug Varone

I de ledande rollerna:

Deborah Voigt – Cassandra

Susan Graham – Dido

Bryan Hymel – Aeneas

Dwayne Croft – Coroebus

Kwangchul Youn – Narbal