Brytpunkter och uppbrott är temat för electro-artisten Vanbots fjärde fullängdare ”How Can I Prepare For This”. För Kulturbloggen berättar hon om skrivkramp, synth-ljud och skrivande som antidos mot kraftig ångest.
Efter tre album med fluffig pop är Ester Ideskog, alias Vanbot, tillbaka med ny pulveriserad synth-extas.
– Det är så roligt att vara igång igen. Det bästa är att få lyssnarnas positiva respons när något man skriver om slår an i dem.
Temat på fjärde plattan ”How Can I Prepare For This” är uppbrott och brytpunkter i livet. Samtliga låtar handlar på olika plan om uppbrott, uppbrott på personligt och professionellt plan, nu och i perspektiv.
– Det är tillbakablickar på gamla relationer, nära vänners uppbrott och uppbrott från staden. Jag flyttade från Stockholm till småstaden Lidköping där jag nu bor i en villa med sjöutsikt. Det är skillnad att bo med naturen så nära till hands, en förhöjd livskvalitet helt klart.
Uppmärksamheten hos electro-artisten med förkärlek till synthesizern har varit stor. Sajter som The Pitchfork och The Guardian har skrivit spaltmeter om Esters fluffiga electro-synth. Och artister som Petter Winnberg från Amason och producenten Johannes Berglund, som arbetat med artister som The Knifes och Eva Dahlgren, har samrbetat med Vanbot. Men karriären har inte varit utan speed-bums. I samband med tredje skivsläppet ”Sibiera” (2017) fick Ester skrivkramp och energin tog helt slut.
– Jag var sönderstressad och slutkörd. För att orka backade jag ur allt som hade med musik att göra och jag gjorde bara det jag absolut behövde.
Då var Ester independent och gjorde allt från marknadsföring till bokningar till releaser och fakturering på egen hand. Det var tuffa tider. Ester berättar om hur hon efter releasefesten på klubben Ingrid kollapsade.
– Jag var superglad, men så fort jag lämnade klubben gick luften ur mig. Därefter tog jag en lång paus från allt.
Det tog cirka två år innan Ester greppade pennan igen. Hur fick du energi åter?
– Jag behövde vila och få återhämtning. Till slut återvände lusten bara.
För att undvika att hamna i samma sits försöker Ester att förbereda sig mer, även om det är svårt. Saker som bokningar till skivsläpp till intervjuer har en tendens att komma på en och samma gång.
– Det blir lätt så. För att bättre hitta energin lägger jag numera fokus på det roliga, skrivandet och skapandet, sånt som får mig att bli glad. Framförallt undviker jag att stångas i onödan med sådant som är tungt och som enbart dränerar mig på energi.
Att ta sig ur skrivkrampen blev en brytpunkt för Ester. Idag tänker hon mera på sitt välmående. Skrivandet används som verktyg för att det tackla jobbiga saker.
– Jag skriver för att kunna hantera jobbiga känslor. Vi har alla brytpunkter i livet, situationer som skapar ett kaos. I sin tur genererar kaoset ångest. När en linje bryts släpps ångesten fri. Det blir en katalysator för skrivandet.
Sista låten på skivan ”Have Can I Prepare For This” bryter trenden med centrering kring uppbrott. Temat är förnyelse och den stora förälskelsen.
–Jag ville skildra en fungerande kärlekshistoria för det är något man sällan ser gestaltas inom popmusik. Den be skriver hur saker kan förändras, hur det ur det nya kan födas något gott. Som vuxen tror man att man är förberedd på det mesta, att man har koll och ingenting kan förvåna en. Sanningen är att man inte är förberedd på något.
Det fick Vanbot uppleva när hon i februari fick se ryssarna attackera Ukraina. ” The Weight of Rage” skrevs under de första dagarna för invasionen.
–När jag såg familjer kliva på tågen, blidkade hur mödrar och deras barn gick på vagnarna medans fäderna lämnades kvar blev jag starkt berörd.
”The Weight of Rage” är hennes tolkning av uppbrottet som kommer i och med ett krig, ett krig som skapar en spricka mellan människor, familjer och nationer.
– Familjer splittrades. Som mamma med ett litet barn där hemma kan jag ana men aldrig greppa
den oerhörda smärta de har upplever.
Bland fluffiga popdängor sticker ”The Weight of Rage” ut. Det är ett maffigt arrangemang ackompanjerat av Erik Arvinder och hans orkester Stockholm Studio Orchestra. Ester som är van att arbeta i mindre team, antingen själv eller i ett band, fick pröva på att samverka med en 24-manna stråkorkester.
– Det var fantastiskt. Jag vart som en blöt pöl första gången jag hörde dem spela. De är sådana proffs med noll behov av repetition. De bara kör.
Soundet på nya skivan beskriver Ester som fluffig pop med betoning på synth. Samuel Starck, producent för och kompande musiker åt artister som Veronica Maggio och Jonathan Johansson, har varit med och format ljudbilden. Förutom musiker är Samuel en nära vän till Ester.
– Det var betryggande att arbeta med någon som är så pass kunnig, men framförallt är det roligt. Våra möten har varit rofyllda. Jag tror vi pratar mera om mat än musik, ler Ester.
Soundet för fjärde albumet skiljer sig från tidigare alster. Experimentskivan ”Siberia” (2017), hennes förra fullängdare, spelades in på den Transiberiska järnvägen. Här fick Ester möjlighet att utforska musikens gränser. Mot Siberia är ”How To Prepare for This” ett mer klassisk album där artisten gått till tillbaka till rötterna.
– Det är back to basic och är skrivet på samma vis som när jag började göra musik, okonstlat med fokus på melodier och synth-ljud.
Esters kärlek till synthesizern är stark. Hon älskar att få skruva på spakarna och kunna framkalla nya spännande läten på det elektriska pianot.
– För mig är det alltid melodin som är det bärande elementet för en låt. Det är ur musiken som sedan idén växer fram för en text.
Det är i skrivstugan och i studion som Ester trivs som bäst därefter kommer live-scenen.
– Det roligaste är att få skriva men det kommer inte tills sin rätt förrän man får spela det inför andra och se deras reaktioner.
Det finaste är enligt Ester när man som artist lyckas nå ut, när fans från hela världen skriver meddelanden om hur de knyter an till texten.
–Det är häftigt att kunna nå ut på det viset och att ens musik kan bli så betydande för andra personer. Däri ligger musikens verkliga styrka.
Vanbots album ” How Can I Prepare For This” släpps den femte maj.
Petter Stjernstedt