• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Daniel Lemme

Latitud 57 – En ambitiös stadsfest

6 juli, 2019 by Gästskribenter

Oskarshamn bjuder på strålande väder och mängder av festglada människor. När vi anländer är festfolket medelålders och när vi lämnar har publiken blivit synbart yngre. Olika artister drar olika publik. Det är så en bra stadsfest ska vara och Latitud 57 är en riktigt bra stadsfest, med en bra mix av uppträdande band och med riktigt vassa höjdpunkter.

Lisa Miskovsky har haft ett längre uppehåll för att vara mer med sina barn. Det är sex år sedan hon släppte nytt material men i år var det dags. Nya låten ”Home” släpptes tidigare i vår och nu är hon ute på turné. Hon besöker Latitud 57 och spelar tidigt på den soliga fredagskvällen. En vältalig publik har sökt sig till den stora scenen och välkomnar där Miskovsy tillbaka till livepubliken. Precis som för sex år sedan, är det ”Lady Stardust” och ”Driving one of your cars” som får publiken att gunga med som intensivast. Det är ingen tvekan om att Lisa Miskovsky har en plats i publikens hjärtan.

Foto: Maria Laakso Åman

Festivalen fortsätter sedan med något av det roligaste, och sjukaste, jag sett. Helt underbara Louisiana Avenue intar scenen och bjuder på en makalöst ösig föreställning med rötterna djupt nere i Mississippideltat. Det här är ett band som har kul på scen och de sprider en glädje som fortplantar sig ut bland publiken. Unga och gamla dansar frigjort och modigt, mycket tack vare att bandet bjuder storslaget på sig själv. Avslutningen med en publiksurfande sångare, sittande i en gigantisk gummianka, är bisarrt och hur kul som helst. Att bandet dessutom satsar på att vara inkluderande genom att ha med en teckenspråksartist, är ytterligare ett plus i min bok.

Som sångaren och karnevalsgeneralen Pär Stenhammar betonar, kan man göra vad man vill om man bara vågar utmana sig själv. När han jobbade som project manager bestämde han sig för att en dag stå på scen i pimpade skidglasögon och kaptensmössa och ge folk glädjechocker istället. Där är han nu, backad av ett åttamannaband med en ljuvlig blåssektion och ett komp som pumpar på i en underbar mix av blues, jazz och skitiga New Orleans-toner. Maxat!

Kvällens huvudperson är givetvis Ulf Lundell som efter sin turnépremiär förra veckan, har påbörjat en rejäl sommarturné som inte avslutas förrän den 24 augusti på Trädgårdsföreningen i Göteborg. Om första spelningen i lördags, var en gedigen föreställning på nästan tre timmar, är kvällens konsert en traditionell festivalspelning på tajta 90 minuter.

Det innebar att 9 låtar ströks från premiären, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Visserligen älskar jag en maximal Lundell-konsert men allt har sin tid och var sak har sin plats. Med avsevärt kortare mellansnack och låt på låt i ett välplanerat set blir det en spelning som håller ett rasande skönt tempo hela vägen.

Bandet lyser av stora breda leenden och spelglädje. Om förra veckan möjligen bar på lite spända premiärnerver, var allt sådan som bortblåst i Oskarshamn. Det kändes som om den här konserten sammanfattar Lundells vision om den här turnén. Den är tydligt politisk i låtval och mellansnack, men också en glädjeinjektion av lycka och kärlek. När solen går i moln rekommenderar Ulf att stora scenen ”till nästa gång”, vänds ut mot havet istället. För att inte störa befolkningen inne i stan allt för mycket, men kanske minst lika mycket för att slippa solen i ögonen och det mankemang sådant kan orsaka. Som att inte se textmonitorn tydligt till exempel. Det gjorde att texten tappades bort en och annan gång. Det gjorde dock inget, gav bara lite extra mänsklighet till grytan.

”Till nästa gång” låter nästan som ett löfte, även om jag förstås inte skulle ta gift på det. Men det kan alltså finnas en nästa gång för Ulf Lundell i Oskarshamn. För den som saknade extranummer, och där till hörande, långdraget inklappande, kan väl en konsert till ett annat år vara extranummer nog?

Av de stadsfester jag besökt måste jag säga att Latitud 57 är en av de allra bästa. Bra planerat festivalområde, ambitiöst artistutbud och en väldigt bra publik. Hit vill jag också komma tillbaka.

Daniel Lemma och hans band Hot this year, tog vid efter Lundell. Det bjöds skönt svängande roots rock med tydliga vinkar till blues, reggae och soul. Tyvärr strulade tekniken påtagligt inledningsvis men artisterna på scen hade stort tålamod med väntetiden, vilket gjorde att publiken också tog det hela med stort lugn.

Fredagsfesten avslutades med Hardcore Superstar och The Quill men då hade vi dessvärre tvingats åka hemåt på grund av omständigheter. Det råder dock inget tvivel om att även dessa två suveräna band gjorde sitt yttersta för att ro hem den första festivaldagen i topp.

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt Taggad som: Daniel Lemme, Latitud 57, Lisa Miskovsky, Louisiana Avenue, Ulf Lundell

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon Det … Läs mer om Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in