The Town handlar om Doug MacRay, en ledare av ett gäng hänsynslösa bankrånare som skryter med att stjäla det de vill ha och komma undan med det.
Rent teoretisk borde The Town vara ett drömprojekt, något som ger rum för bra prestationer samtidigt som den bearbetar spännande mark med bankrån. Publiken älskar bankrån, lika mycket som de älskar flyktfilmer. Synd, då, att det är väldigt lite av det där. Istället får vi följa Afflecks karaktär i sina samvetskval och depressioner i mer än 2 timmar, vilket inte är helt fel om innehållet vore någorlunda intressant och mindre repetitivt.
Alla stereotyper är med – den djupa och missförstådda huvudkaraktären, den helt motsatta och brutala vännen, kärleksintresset som lider av Stockholmssyndrom, FBI-agenten som löser ledtrådarna snabbare än ett Kinder-ägg… Ja, förutsägbart är ordet.
Trots att han inte varit helt frånvarande kändes det här på sätt och vis som en comeback för Ben Affleck, han har inte haft en såpass central roll på länge. Resten av medverkande inkluderar nyligen oscarsnominerade Jeremy Renner och speciellt imponerande var Gossip Girls Blake Lively som hans “white trash” syster.
The Town kommer antagligen minnas för sina masker under bankrånen, en väldigt smart detalj som gav lite färg åt en annars enformig berättelse, samt musiken som påminde om något ur Christopher Nolans filmer. Ben Affleck har härmed säkrat sina platser som skådis och regissör, men det krävs ytterligare arbete för att uppnå titeln manusförfattare.