Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

arbete

76-timmars arbetsveckor på tomtens leksaksverkstad

by

tomten

Det lackar mot jul. Och läget har inte ändrats sedan tidigare år.

I morgontv i morse hörde jag att på fabrikerna som producerar svenska barns leksaker förekommer 76-timmars arbetsveckor utan rätt till övertidersättning och många arbetare nekas rätt till en ledig dag i veckan. Det är ett brott mot både kinesisk lag och FN-konventionen ILO.

Morgonnyheterna har hämtat underlag för nyhetsinslaget från Fair Trade Centers hemsida:

Den omfattande kartläggningen av villkoren i leksaksbranschen visar att många av de kinesiska arbetare som tillverkar träleksaker, dockor och leksaksbilar till våra barn tvingas arbeta långa dagar, ibland sju dagar i veckan. På deras önskelista står kortare arbetsdagar, rätten att förhandla kollektivt och en lön som det går att leva på.

Månaderna innan jul är arbetstiderna extra långa för att de svenska butikerna ska hinna få sina leveranser i tid. SwedWatch och Fair Trade Center gjorde en första granskning av den svenska leksaksbranschen 2004. Fem år senare har fyra av de kinesiska fabrikerna besökts på nytt av SwedWatch, tillsammans med två nya fabriker.

Det lilla ljuset i sammanhanget är att förhållandena, trots att det är vidriga, ändå förbättrats något sedan förra undersökningen.

Apropå jul, så tänker du väl inte äta ål i jul?
Ur DN:

Den utrotningshotade ålen är i år portad på många julbord. Men gästerna bör också avstå från lutfisk om den är gjord på rödlistad långa och från fiskrom om den kommer från rödlistad matfisk, råder Världsnaturfonden inför jul- och nyårshelgen.

För övrigt är det knappast någon vild gissning att tro att det blir många julklappar med mobiler inuti?
Mobilttelefoner säljs som bara den, enligt DN:

Mobiltelefonförsäljningen ökade något under det tredje kvartalet. Totalt såldes 841.240 mobiler i Sverige, vilket var 2 procent mer än motsvarande period i fjol. För första gången sedan 2006 ökar försäljningen något även på helåret.

För att återgå till de fruktansvärda arbetsförhållandena i leksaksfabrikerna är det ju liknande i en del klädfabriker. Vi vill ha billiga varor. Men någonstans måste det straffa sig, någon får betala för våra låga priser.
Därför undrar jag lite hur jag ska tolka Pricerunners undersökning som SVD berättar om:

Huvudstäderna i Norden tillhör de allra dyraste i världen – och det är varor som turister ofta köper som drar upp priserna. Billigast i världen att handla i år är det i Bombay, Bangkok och Shanghai. Det visar Pricerunners internationella jämförelse.

Vad beror de låga priserna på? Dåliga arbetsförhållanden?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det som är allra mest tabu

by


Vad är arbete? Vad är livet? Och vad är viktigast i livet?

Centerpartiets Maud Olofsson föreslår att pensionsåldern ska höjas. Vi ska jobba ännu fler år innan vi går i pension.

Det finns många, många aspekter på det här.
Att Maud Olofsson visar att hon kanske inte förstår vad hårt kroppsarbete och ensidiga rörelser på ett industrijobb kan göra med en människas kropp, är tragiskt. Fast inte oväntat. Hon står ju trots allt på den högra sidan av politiken.

Att det varslas människor som aldrig förr och arbetslösheten ökar och ökar, har hon kanske inte förstått. Är det smartaste då att ännu mer minska utbud av arbete? För varje unga människa som inte kommer in på arbetsmarknaden är en förlust för ett samhälle. En stor förlust.

Att det finns massor av duktiga människor som är i 50-årsåldern och som inte kommer tillbaka in på arbetsmarknaden ifall det av något skäl råkat hoppa av från eller förlora jobbet, kanske inte Maud förstår. Att med en lång meritlista ändå inte bli kallad till intervju eller se hur jobbet de sökt går till 30-åringar, med tjugo års mindre erfarenhet, det kan påverka många duktiga människors tro på sig själva. Hur får de jobb genom att pensionsåldern höjs? Hur blir arbetsgivaren av med sina fördomar mot 50-åringar?

Att livet har andra värden också än att jobba, jobba, jobba … Det kanske Maud Olofsson inte heller insett. Hon är inte ensam om det. Politikerna överlag, inom alla partier i stort sett, är så fixerade vi att välfärden ska utvecklas i allt snabbare takt – och människor ska vara effektiva, duktiga, kompetenta, arbetsamma, målmedvetna …

Men när ska vi ha tid att se varandra. När ska vi ha tid att lyssna på varandra. När ska vi ha tid att hålla varandra i handen? När ska vi ha tid att prata om livets andra frågor? När ska vi ha tid att tänka? När ska vi ha tid att ströva längs en stig i skogen, andas in den fuktiga höstmyllans doft, låta fötterna dra längs löven på marken.

Skolbarn behöver ha vuxna omkring sig som har tid att prata med dem. Gamla människor behöver träffa människor som har tid att sitta ner och samtala. Livet är fullt av annat också. Det här är det som är mest tabu i vårt samhälle idag: att prata om att det finns andra värden än att öka ekonomin. Att det andra värden än de som räknas in i nationalbudgeten. Andra nästan mer eviga värden. Fast det får man förstås inte ens viska.

Andra som bloggat om Maud Olofssons utspel:
Projekt på riktigt, Scaber Nestor, Arvid Falk, Mary, Claes Crantz, Annarkia, Sladdertackan och Mad World.

Relaterat:

Aftonbladet.

Bilden kommer från en föreställning på Dramatiska Institutet om livet och dess åldrar.
 Det sådant vi behöver mer av: mer tid att ställa frågorna om vad livet är, tid att lyssna på varandra, tid att skapa, tid att läsa och ta in kultur på olika sätt.

Andra bloggar om: , , , ,