Vävarna
Teater Tillsammans på Teater Tribunalen, Stockholm
Premiär den 8 juni 2012
Den 8 juni var det premiär för Teater Tillsammans uppsättning av Vävarna på Teater Tribunalen. I min recension i Teatermagasinet skriver jag om pjäsen:
Den senaste tiden har det varit en renässans för klasskamp och klasshat i litteratur och teater och kulturens roll för att bekämpa orättvisor och fattigdom har debatterats häftigt på kultursidorna. Teater Tillsammans sätter nu upp Gerhart Hauptmanns arbetarpjäs Vävarna från 1892. Teatern är inspirerad av det schlesiska vävarupproret på 1840-talet, men Teater Tillsammans har placerat handlingen i ”en slags fiktiv tid som är precis lika mycket 1844 som idag och lite däremellan”.
Vävarna lever på svältgränsen och när de inte lyckas få fabrikören att höja de snålt tilltagna lönerna börjar missnöjet gro. Det börjar med några av vävarna sjunger nidsånger och slutar med att de gör uppror och förstör fabrikörernas hus och hem samt med att polisen går till motattack. Slutet är öppet. Vi vet inte om vävarna får det bättre efter sitt uppror. I slutscenen får vi se att oskyldiga drabbas, när den fromme gamle Hilse blir skjuten – trots att han och hans familj inte deltar i upproret.
Svenska Dagbladets recensent skriver:
Pjäsen Vävarna av Gerhart Hauptmann är en pusselbit viktig teaterhistoria. Hauptmann, som fick Nobelpriset 1912, spelas idag oerhört sällan utanför Tyskland trots att alla teaterhistorieböcker med självaktning ägnar honom ett kapitel.
Teater Tillsammans och regissören Julia Beil råder dock bot på detta genom en bearbetad iscensättning på Teater Tribunalen. Beil har, inspirerad av temat, skapat en bokstavlig, kollektiv väv, en nedstruken version av texten som också fått en språklig uppdatering. Resultaten är en sceniskt stiliserad diskussion om massan och makt, för att tala med Elias Canetti – om rätten till uppror, om identitet och stolthet.
Med Vävarna introducerade Gerhart Hauptmann naturalismen i den tyska dramatiken. Teater Tillsammans berättar i programmet att de också inspirerats av Bertold Brecht i sin uppsättning av Vävarna:
Brecht ville punktera illusionen för att nå de krafter som styr och bestämmer. Genom att aktivt ta ställning mot den heltäckande fiktion som naturalismen förespråkar ska man konfrontera publiken med verkligheten.
Det blir en intressant blandning av realism och brechtska distanseringseffekter som gör att publiken både kan leva sig in i berättelsen och samtidigt reflektera över vad den har för relevans i dag, i Sverige och världen.
Bild 1: Alvaro Ovalle, Jonathan Andersson, Amanda Almerén Persson och Sabina Heitmann.
Bild 2: Martin Skoglund, Hjalmar Wide, Amanda Almerén Persson, Joakim Thelin och Alvaro Ovalle. Foto: Tomas Bolin
Vävarna av Gerhart Hauptmann
Medverkande
Amanda Almerén Persson
Maja Christenson
Sabina Heitmann
Emma Österlöf
Jonathan Andersson
Alexej Manvelov
Alvaro Ovalle
Adam Schmidt
Martin Skoglund
Joakim Thelin
Hjalmar Wide
Regi och scenografi: Julia Beil
Dramaturgi: Emma Bexell
Kostym: Nils Harning
Mask: Frida Ullander
Ljus: Kamilla Hultman
Regiassistent: Franziska Deckert, Molnia Efremov
Tekniker: Achilleas Tsoumanis
Läs även andra bloggares åsikter om arbetarteater, Gerhart Hauptmann, Teater Tillsammans, Teater Tribunalen