Orestien
Stockholms stadsteater, Klarascenen
Premiär: 17 september 2011
Aischylos grekiska drama Orestien uruppfördes i Aten 458 f Kr. Nu spelar Stockholms stadsteater det klassiska dramat, som skildrar övergången från det gamla stamsamhället, med blodshämnd som en viktig ingrediens, till demokrati och rättssamhälle. I en modernare tolkning kan det ses som en bild av kärnfamiljens sönderfall och regissören Tobias Theorell har valt att förstärka denna tolkning med 1900-talskläder.
– Orestien är en av västerlandets urmyter, ett slags grundackord, och ligger till grund för så mycket inom dramatik och litteratur. Att den fortfarande spelas idag beror ju på att den handlar om saker som är djupt rotade hos människan, säger Tobias Theorell i ett pressmeddelande från Stockholms stadsteater.
Stadsteaterns uppsättning följer engelsmannen Ted Hughs tolkning av den antika texten från 1998, i översättning av Lars Forssell. Dramat är uppdelat i tre akter, en för varje del i trilogin. Akt ett, Agamemnon, handlar om kungens ärofyllda återkomst och Klytameistras listiga hämnd på sin make. I andra akten, Gravoffret, träffas syskonen Elektra och Orestes vid faderns grav. De ber till gudarna och beslutar att Orestes ska hämnas sin far genom att döda sin mor. I akt tre, Eumeniderna, jagas Orestes av sin skuld och ber om hjälp hos Atena som samlar en jury för att ge honom en rättvis dom. Orestes frikänns och hämndgudinnorna (eumeniderna) drar sig tillbaka.
Pjäsen börjar ganska stillsamt, i en 30-talssalong i kungens palats. Dunklet och den ordrika dialogen gör att första akten har en lite sövande effekt. Scenen i andra och tredje akten är avskalad, men handlingen får mer fart dramatik. Flygeln finns med i alla akterna och musik av Schubert, Schumann, Beethoven, Reger och Tjajkovskij spelas av olika personer. De båda första akterna avslutas effektfullt med att blodet rinner nedför draperierna till stämningsfull pianomusik.
Ann Petrén, som spelade Klytaimestra redan förra året i monologen ”Rik, vit, fri”, gör en stark rolltolkning av en mor som hämnas mordet på sin dotter men ändå inte får ro. Kören har en framträdande roll och varje körmedlem har en egen karaktär – även om de är likadant klädda. I Agamamnon har de svart smoking, i Gravoffret är de klädda som sörjande kvinnor i svart och i Eumeniderna som hämndgudinnor – alla i Klytaimestra-klänningar och peruk.
Läs vidare i Teatermagasinet.
Läs även recensioner i Aftonbladet, DN, Expressen och SvD.
Översättning & bearbetning: Lars Forssell
Regi: Tobias Theorell
Scenografi/kostym: Magdalena Åberg
Ljus: Torkel Blomqvist
Ljud: Michael Breschi/Håkan Åslund
Mask: Susanne von Platen
I rollerna
Agamemnon: Lennart Jähkel
Klytaimestra: Ann Petrén
Aigisthos/ Kör del III: Richard Forsgren
Kassandra/Athena: Maria Solomaa
Orestes/Kör del I: Andreas Kundler
Elektra/Kör del I & III: Kirsti Stubø
Kör 1: Camilo Ge Bresky
Kör 2: Fredrik Lycke
Kör 3: Lilian Johansson
Kör 4: Sara Jangfeldt
Bild: Ann Petrén. Foto: Carl Thorborg.
Läs även andra bloggares åsikter om antika dramer, Aischylos, Stockholms stadsteater, Ann PetrénLäs även andra bloggares åsikter om Stockholms stadsteater, antika dramer, Ann Petrén