Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Fyra nyskrivna svenska teaterproduktioner visas på Stora scenen och i SVT

by


Ett spännande pressmeddelande från Dramaten: Fyra nyskrivna svenska teaterproduktioner visas på Stora scenen och i SVT

Nu är det klart vilka fyra teaterproduktioner som valts ut att delta i Puls på Sverige, Dramatens och SVT:s biennal för nyskriven svensk dramatik. Kriterierna för urvalet har varit att produktionerna ska kännas nyskapande och hålla en hög konstnärlig kvalitet, något särskilt tema för innehållet finns alltså inte i år.

De fyra produktionerna spelas i en unik maratonföreställning under en och samma dag på Dramaten, och filmas samtidigt för SVT. Tidigare har Puls på Sverige spelats i Tornrummet, men nu är platsen för denna teaterfest för första gången Dramatens stora scen, som kommer att ha en ovanligt intim inramning. Publiken kommer nämligen att ta plats på scenen, och den vanliga publikdelen kommer att skärmas av med en ”järnridå”.

Dramaten vill med Puls på Sverige bjuda vår publik på något spännande och oväntat, och ge dessa fina produktioner, som ofta tillkommit med små medel och ont om tid, en annan inramning, säger Dramatens dramaturg Jacob Hirdwall.

– Samarbetet med olika kulturinstitutioner och det fleråriga samarbetet med Dramaten i Puls på Sverige ger oss en möjlighet att sprida ny svensk dramatik till en stor publik i hela landet. Små teaterscener som ofta får kämpa hårt för sin existens visar upp sina verk för en ny och stor publik i Veckans Föreställning, på lördagar i SVT2. Tv-tittarna får i sin tur lär känna nya författare, regissörer och skådespelare, säger Stefan Baron programchef för drama på SVT i Stockholm.

Puls på Sverige, Stora scenen, 13 juni.
Pjäserna kommer att visas i höst i SVT under rubriken Veckans föreställning, lördagar kl 20.00 i SVT 2. Datum meddelas senare.

Efter utförliga diskussioner har urvalsgruppen – Jacob Hirdwall, Dramaten, Agneta Ehrenssvärd, Dramaten, Gunilla Jensen, SVT och Hjalmar Palmgren, SVT – fattat sitt beslut och valt ut fyra kandidater. De utvalda produktionerna är:

Moral Science Club
av Hamadi Khemiri
Föreställningen bygger på ett kort, explosivt möte mellan filosoferna Ludwig Wittgenstein, Karl Popper och Bertrand Russell 1946.
Scen: Judiska teatern, Stockholm
Idé, koncept och medverkan: Hamadi Khemiri, Hannes Meidal och Jens Ohlin
Regiöga: Farnaz Arbabi
Ljus och scenografi: Susanna Hedin
Kostym: Inger Elvira Pehrsson

Shima Niavarani är en übermensch
En monolog med musikaliska inslag av och med Shima Niavarani, om små människor som vill något stort.
Scen: Uppsala stadsteater, Uppsala
Koreografi: Anna Vnuk
Ljus: Tommy Sahlén
Kostym: Lotta Barlach
Mask: Johanna Rönnbäck
Regi, scenografi och medverkande: Shima Niavarani
Musikansvar: Magnus Larsson

Heterofil
En pjäs om normer, om makt och om att upprätthålla en världsordning. Det handlar om hur vi håller osynliga härskarstrukturer vid liv – i största välmening. Det handlar om att förändra och förändras. Heterofil av Christina Ouzounidis hade urpremiär i september 2008 och valdes även ut till Teaterbiennalen 2009.
Scen: Teatr Weimar, Malmö
Manuskript och inscenering: Christina Ouzounidis
Medverkande: Pia Örjansdotter, Sandra Huldt och Petra Hultberg
Musik: Olle Linder Text: Lisa Linder
Ljusdesign: Johan Bergman

Alla älskar Bernie Madoff
En pjäs om Bernie Madoff som i fyrtio års tid hörde till USA:s finansgiganter, men som i juni i år dömdes till 150 års fängelse för att ha förskingrat enormt mycket pengar.
Plats: Dramalabbet, Stockholm
Regi: Dag Thelander
Text/manus: Gustav Tegby
Scendesign: Lena Öberg
Medverkande: Gunilla Abrahamsson, Per Burell

Utsatthet och utanförskap på Teater Giljotin

by

Teater Giljotin sätter upp den franske dramatikern Bernhard-Marie Koltés pjäs Negerns och hundarnas kamp (Combat de nègre et de chiens). Sunil Munshi gör debut som regissör och medverkande skådespelare är Claes Ljungmark, Niklas Engdahl, Malin Morgan och Migel Gatsinzi.

Negerns och hundarnas kamp handlar om rädsla, utanförskap och människors jakt på kärlek. Pjäsen utspelar sig i obestämd tid någonstans i Afrika. Två vita män, Horn och Cal, basar över en förfallen arbetsplats som ägs av ett västerländskt byggföretag. En kväll tar sig en svart man, mr Alboury, in på det hårt bevakade området. Han har kommit för att hämta sin döde brors kropp. Brodern som arbetade på bygget sägs ha förolyckats under arbetet. Men det finns ingen kropp att hämta. Horn och Cal försöker med förhandlingar och hot bli av med den envise inkräktaren. Men han står fast i sitt krav.

Samtidigt har Leone, en ung kvinna från Paris, just anlänt. Det är Horn som har bjudit dit henne för att gifta sig med henne. Frågorna hopar sig: Var är kroppen? Var det verkligen en olycka? Vem är Leone och varför har hon tackat ja till Horns inbjudan?

Hotet och mörkret närmar sig, både utifrån och inifrån. Negerns och hundarnas kamp har ett politiskt tema, men Teater Giljotin har i första hand valt att fokusera på de existentiella frågorna. Är det människans rädsla för att vara oälskad och ensam som är upphovet till rasism, diskriminering och utanförskap. Med föreställningen vill de undersöka mekanismerna bakom hierarkier, utsatthet och drömmar och blottlägga svårigheten att nå fram till varandra i en värld av maktspel, korruption och självbedrägeri.

Negerns och hundarnas kamp har premiär den 11 mars 2010 och spelas till och med den 28 mars.

Se vidare på www.teatergiljotin.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mor Courage i en blå husbil – på Orionteatern

by


Orionteatern spelar Bertold Brechts Mor Courage och hennes barn i regi av Lars Rudolfsson.

Marketenterskan Anna, eller Mor Courage, reser genom ett krigshärjat Europa för att sälja mat och kläder. Med sig har hon sina tre vuxna barn, som hon försöker hålla utanför kriget. Ändå mister hon dem ett efter ett, såväl den kloke och modige Eilif som de försiktiga och skötsamma Kattrin och Scweizerosten. Genom sitt krassa köpslående och sin fixering vid att göra affärer bidrar hon tvärtom själv till deras öden.

Brecht ställer frågan om man kan sko sig på kriget och samtidigt klara sig oskadd som människa. Svaret är tydligt – ingen är vinnare i ett krig.

Pjäsen utspelar sig under 1600-talets trettioåriga krig. Uppsättningens moderna kläder, vapen och Mor Courages husbil visar på att ämnet är lika aktuellt i dag.

Trettioåriga kriget sägs vara ett religionskrig, mellan katoliker och protestanter. Mor Courages följeslagare, den protestantiska fältprästen, tar utan att blinka av sig sina prästkläder och byter från en protestantisk flagga till en katolsk för att klara sig helskinnad. Det blir en symbol för hur meningslöst detta och alla andra krig är.

Medverkande:
Mor Courage: Lena Strömdahl
Dottern Kattrin: Lydia Flores Garcia
Sonen Eilif: Richard Ahlmen
Sonen Scweizerosten: Martin Hasselgren
Kocken: Per Sörberg
Fältprästen: Thomas Ross
Yvette Pottier: Malin From
Officeren: Bjarne Löwdin
Värvaren: Niklas Lindgren

Mor Courage och hennes barn spelas till och med den 24 april, förutom på tisdagar. Fredags- och lördagsföreställningarna avslutas med Bertold Brechts ballad Barnkorståget, som visar kriget ur de utsatta barnens perspektiv.

Se vidare på www.orionteatern.se

Kulturtestaren har också bloggar om Mor Courage på Orionteatern.

Fler recensioner:
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lil Terselius spelar Hillary Clinton i Jerusalem 2010

by

En föreställning jag ser fram emot:

Eva Bergman har skrivit och regisserar Jerusalem 2010, med Lil Terselius som Hillary Clionton. Pjäsen skildrar en fiktiv situation, men med bakgrund av verklighetens Mellanöstern. Verkligt existerande personer blandas med för just denna historia påhittade. Scener, bilder, impressioner blandas och flyter in i varandra. Föreställningen kommer att påverkas och förändras i relation till den pågående händelseutvecklingen i världen.

Det är kväll i slutet av mars 2010. USA:s utrikesminister Hillary Clinton kommer till Jerusalem på ett brådskande besök för att lösa en tillspetsad politisk situation. Ett fredsavtal mellan Israel och Palestina står på spel. Hennes tillfälliga sekreterare Sara Goldblum och ständige assistent Martin Austin hjälper till att i all hast förbereda ett avgörande uttalande. USA:s sändebud i Mellanöstern, George Mitchell, ansluter. Det gör oväntat nog även Markus Smith från Lockheed Martin, världens största vapentillverkare. Kvällen är fylld av ovisshet och spänd väntan på information. Ett flertal betydande personer vill träffa Hillary Clinton, däribland Avigdor Lieberman, Tzipi Livni, Buthaina Shaaban och Khaled Meshaal. Men säkerhetsvakten Benjamin Gazzara inser snart att det är något i utrikesministerns närhet som inte stämmer.

I rollerna Lil Terselius, Melinda Kinnaman, Per Graffman, Björn Granath, Nina Fex, Nadja Weiss, Magnus Ehrner, Peter Perski, Per Burell, Per Mattsson, Omid Khansari
Regi Eva Bergman
Scenografi Sören Brunes
Kostym Ann-Margret Fyregård
Ljus Rudi Schuster
Peruk och mask Lena Bouic Wrange
Urpremiär på Målarsalen 26 mars 2010

Av: Eva Bergman
Urpremiär: 26 mars, Målarsalen, Dramaten
Regi: Eva Bergman

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Meja i Spökjägarnas sal – underbar dockteater och manga samtidigt

by

Tycker du om dockteater? Tycker du om manga? Tycker du om bra teater? Då ska du inte missa ”Meja i Spökjägarnas sal” som går på Stockholms Stadsteater.

Från Stockholms Stadsteaters hemsida:

Meja bara måste klara sin spökjägarexamen. Alla i hennes släkt är berömda spökjägare. Själv
kan hon inte ens se spöken ännu – hon måste ha sin hamster Chiko till hjälp. Och sin »Spökjakt för dummies«. Där står att spöken är aggressiva, farliga och måste förintas – annars kan de ta över en människa så att den blir besatt, berättar Meja för sin bästis Jenny.
Och verkar inte Krille i deras klass väldigt konstig plötsligt? Varför fräser Chiko så fort han är i närheten?

Jag såg föreställningen på premiären och då var den japanska ambassadören på plats i publiken. Jag tror han måste ha varit stolt över att komma från ett land som skapat manga, ja ni vet: tecknade japanska serier. Manga har något speciellt som gör att också jag som inte annars är så intresserad av tecknade serier kan sluka en och annan manga. Den här föreställningen bygger på en manga och dockorna är som mangafigurer som klivit ur pappret och blivit 3-dimensionella.

Trots att skådespelarna som skötte dockorna syntes glömde vi som åskådare att de stod där, i svarta kläder och styrde sin docka. Då är berättelsen fascinerande.

Föreställningen varade ungefär en timme, så tänkte du ta med dig barn är den lagom lång. Berättelsen är dock lite läskig, det handlar trots allt om spökjägare och ett och annat spöke finns med i handlingen. Barnen kanske ska vara minst åtta år, gärna upp mot tio år, tror jag.

Föreställningen jobbar med olika effekter och har en stark japansk touch över scenografi, och till och med dockspelarna hade japansk stil på sina kläder.

Expressens recensent var lika fascinerad som jag av föreställningen:

Det är samma känsla som när min bästa vän och mitt tioåriga jag byggde upp världar av hembyggda periskop och kassettbandsljud under mitt skrivbord och spelade upp för föräldrarna. Jag minns att jag tänkte: så här roligt blir det nog aldrig mer.
Men det blev det. Dockteater har jag inte sett sedan jag var liten. Det här känns som första gången.

Betyg 5 i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,