Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Folkoperan

Fausts Förvandling – En djävulsk opera för unga

by


Folkoperan gör en ny bearbetning av Faust och förvandlar verket till en föreställning för barn och unga.
Fausts Förvandling handlar om att känna att man inte duger.
När är man egentligen vacker?
Hur funkar vänskap och kärlek när man inte är sig själv?

– För mig handlar det om att göra de existentiella frågorna levande. Publiken är redan väl insatt, de vet att ondskan kan heta Voldemort eller som här, Karlsson, i efternamn. De konkreta frågorna i uppsättningen – att göra om sig för att duga, bli sviken, känna sig utsatt – är saker som de flesta barn brottas med varje dag, säger regissören Linda Mallik.

Regissören Linda Mallik har tidigare varit dirigent och kapellmästare för opera och musikteater på bl. a. Stockholms Stadsteater, Ystad Teater, Riksteatern och Västerås Konserthus. Hon är utbildad vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och Sibeliusakademin och studerar just nu sista året på Operahögskolans regilinje.

Handling

I ett höghus inte långt ifrån tunnelbanan tänker Fabian Faust dränka sig i sitt akvarium. Han drömmer om kärlek men känner sig misslyckad, ful och ensam. Då dyker Meffi Karlsson upp. Hans magi gör Fabian till alla tjejers drömkille! Meffi vill bara ha en liten sak i utbyte; Fabians själ.
I lägenheten ovanför sitter Margarita och spelar orgel och drömmer om kärlek. En dag möter Margarita alla tjejers drömkille på gatan. Han säger att hon är underbar! Att han vill träffa henne! Plötsligt står en väska med fantastiska kläder utanför dörren.
Men när nye Faust möter nya Margarita – då tappar verkligheten balansen.
Nu kan vad som helst hända.

Målgrupp: 8-12 år

Musik: Charles Gounod
Libretto: Jules Barbier och Michael Carré
Regi & textbearbetning: Linda Mallik
Scenografi & kostym: Monika Frelin
Mask & peruk: Therésia Frisk.

Medverkande:
Fabian Faust: Karl Rombo
Margarita d’Angelo: Ulrika Mjörndal
Meffi Karlsson: Mikael Axelsson
Tino d’Angelo: Carl Ackerfeldt
Sibel Habibi: Ulrika Skarby

Speldatum och föreställningslängd

söndag 30 januari 2011 kl 15 (premiär)
söndag 6 februari kl 13 och kl 15
söndag 13 februari kl 13 och kl 15
söndag 20 februari kl 13 och kl 15
söndag 27 februari kl 13 och kl 15

Skolföreställningar ges dagtid under perioden 31 januari 2011 – 25 februari 2011.

Föreställningen är ca en timme utan paus.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Stockholmare och andra rusa till Folkoperan för att se och höra "Faust"

by

I kväll eller rättare sagt i eftermiddag, söndagen den 26 september i nådens år 2010, fick jag då äntligen se och höra Folkoperans version av Charles Gounods opera ”Faust”.

Ursprungligen är det ju en opera i fem akter med kör och hela baletten, ja den kan kanske bäst beskrivas som Grand Opéra.

Det är nog tredje versionen som jag har sett och hört och möjligen den fjärde versionen, men jag är lite osäker om jag såg Kungliga Operans version1990-91. Helt säkert har jag sett den både på Malmö Opera och GöteborgsOperan, men jag har inte för avsikt att jämföra dessa föreställningar med varandra, det vore både dumt och framförallt orättvist och faktiskt inte särskilt relevant.

När jag skriver om de olika verk som jag ser försöker jag alltid att beskriva min upplevelse utifrån min egen upplevelse och faktiskt också utifrån regissörens tankar, åtminstone om de är kända för mig. Däremot är jag mindre intresserad av att diskutera hur verket vanligtvis spelas, men självklart har jag en egen uppfattning om vad operan handlar om.

När det gäller Faust så handlar den om den medelålders mannen som tycker att livet inte har gått som han egentligen har tänkt sig och därför tar det som en skänk från ovan när han får en möjlighet att bli ung igen, trots att han är medveten av konsekvenserna av sitt val.

Egentligen skulle jag ju ha sett föreställningen den 19 september på själva valsöndagen, men eftersom, jag sedan länge hade planerat min operaresa till dagarna kring 26-28 september så blev det istället Rosemari, på Kulturbloggen som såg och recenserade den föreställningen. Den recensionen handlade mer om det teatermässiga i uppsättningen så det tänker jag inte utveckla vidare och detta beror på att jag i huvudsak delar den beskrivningen, även om jag självfallet har små randanmärkningar kring framförallt scenografin.

Anmärkningarna, som inte är särskilt allvarliga handlar främst om varför det hänger babykläder på tork innan den gravida Marguerite har fött sitt barn? Ärligt talat förstår jag inte symboliken i detta, men det är självklart ingen stor fråga.

Föreställningen sjungs av tre olika sångarlag och det är viktigt att känna till att det är på det här viset., särskilt om man jämför olika recensioner och andra omdömen.
Ikväll sjöng dessa:
Faust: Mats Carlsson
Mefistoteles: Johan Schinkler
Marguerite: Natalie Hernborg
Valentin: Carl Ackerfeldt
Siebel: Marie Alexis
Marthe: Lena-Susanne Norin

Sångligt sett finns det inget att klaga på, första timmen (ungefär) av första akten gick till herrarna, på poäng. Johan Schinkler gjorde en fin prestation, frågan är om denna roll inte är det bästa jag hört och sett av honom?

Mats Carlsson gjorde också bra ifrån sig, även om min gode operavän tyckte att han skärpte sig i andra akten. Enligt min uppfattning gjorde han bra ifrån sig i båda akterna och speciellt uppskattade jag hans lyriska röst, speciellt i första akten, men den verkliga sensationen anser jag nog att Carl Ackerfeldt svarade för i rollen som Valentin.Hans ”Valentins bön” tog nästan andan ur mig, så ”himla” bra var det och hans gestaltning i övrigt var en verklig sensation och det bådar gott för framtiden, som jag egentligen inte alls är orolig för, och särskilt inte efter kvällens föreställning.

Efter första timmen blev det dags för damerna att göra sig hörda, och här noterar jag särskilt Natalie Hernborg, vilken fantastisk röst, men det visste jag ju efter att ha hört henne på Malmö Opera i Karmelitsystrarna av Francis Poulenc. Här kan man nog närmast tala om ett genombrott och ordet succé är lätt att ta i sin mun.

Bra var även övriga damer, Marie Alexis som Siebel och Marthe som sjöngs av den för mig helt okända Lena- Susanne Norin som dagen till ära även skötte dagens introduktion, från trappavsatsen på Folkoperans bar. Det var en alldeles utmärkt ingång; den om att hon inte gillade skvaller och sedan ganska snabbt klarade av att få ihop det som en mycket trovärdig introduktion till kvällens föreställning. Slutpoängen kom när hon efter att ha fritt ur hjärtat konstaterade att hon hade blivit ombedd att läsa upp några rader och så gjorde hon detta. Kanon!

Till de positiva delarna av Folkoperan får man räkna den fantastiska orkestern som under ledning av dirigenten Jonas Dominique gjorde en utmärkt insats. Tack för det!

I denna föreställning saknades kören, vilket jag vanligtvis brukar anse svarar för en viktig och sammanhållande länk i de flesta föreställningar, men handen på hjärtat kan jag inte påstå att saknaden, denna gång, var särskild stor.

Sammanfattningsvis var det en mycket stor operaupplevelse, ”Faust” på Folkoperan. Här sjöngs det på klar och tydlig svenska och det innebär att textmaskinen är helt överflödig och min uppmaning till stockholmare och andra blir då; skynda, skynda och rusa genast till biljettluckan på Folkoperan eller beställ dina biljetter direkt på Internet. Gör det!

Andra om Faust

SvD:s recension

Göteborgspostens recension

Uppsala Nya Tidning:s recension

Västerbottens-Kuriren en recension

Södermanlands Tidning:s recension

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

En kulturbloggare på premiär på Faust på Folkoperan

by

Faust är en fransk opera av Charles Gounod från 1859 som bygger på Goethes Fausts drama. Den handlar om Faust, som är medelålders och vill ta livet av sig. Han är trött och missmodig. Då kommer djävulen i form av demonen Mefistofeles och övertalar Faust att sälja sin själ. Fausts vinst för sin själ är att få tillbaka sin ungdom och att djävulen lovar att se till att han lyckas ragga på Marguerite. Vackra smycken är en del i att förförelsen lyckas. Det är ju med sådant djävulen i alla tider lyckas snärja människors själar: med saker som glittrar.

Efter några vänder lyckas Faust på sin älskade Marguerite. Men snart lämnar han henne ensam med deras barn i sin mage.

Opera är speciellt. Det är både teater och en alldeles egen musikart. Jag är inte någon operaexpert, jag har sett ett par operaföreställningar i mitt liv. Däremot kan jag hyggligt mycket om teater.
Teatermässigt imponerade föreställningen på mig väldigt mycket för sina scenlösningar. De medverkande karaktärerna fanns med från början i varsitt litet krypin på scenen som var byggd i flera våningar. Det var en elegant scenlösning.

Det var också fascinerande hur musik var en del i handlingen, när mörkrets herre närmade sig kändes det i magen av den dova, smygande, skrämmande musiken.

Den rena fina unga kvinnan Marguerite har en bror som drar ut i krig. Han har ett eget soloavsnitt som är berömt. Det var en bit in i första avsnittet han hade sjungit detta och hela publiken började applådera. Det är så operakännare känns igen. De kan sina operor och vet när de särskilda avsnitten kommer.

Expressens recensent berättar:

Gounod skrev vispigt valsiga danser, söta duetter, schwungiga körer (här bortredigerade) samt arior i växlande temperament som blivit repertoarfavoriter för tenorer, sop-raner och barytoner. Bland slagnumren finns Marguerites juvelaria – en belcantovariant på temat flickor och diamanter, Mefistofeles bacchanaliska marsch om guldkalven där en basbaryton kan exponera hela sitt svarta register samt Faus-ts hjärteknipande tenoraria ”Salut demeure chaste pure” där han tackar naturen för den lika oskuldsfulla som gudomliga Marguerite.

Huruvida sångarna gjorde bra ifrån sig i dessa speciella soloavsnitt kan jag inte bedöma. För det krävs nog Kulturbloggens speciella operabloggare Mogens H Andersson. (Han kunde inte komma den här gången så därför ryckte jag in.)

Det är fascinerande hur en berättelse om människors öden från mitten av 1800-talet kan säga något till människor idag. I Folkoperans föreställning har människorna placerats in i 1900-talet. Den som kan sin Faust kommer också att se en speciella tolkningar av Folkoperan, en del schwungiga körer är borta och det är också några andra ändringar i handlingen. Men det tänker jag inte berätta om, utan det får du själv uppleva om du går på föreställningen.

Vi som var på premiären var på premiär nummer tre, som för övrigt var på den ödesmättade söndagen 19 september. Det är också något som är fascinerande med opera att föreställningarna ofta har flera uppsättningar och därför också flera premiärer. Det gör att ingen föreställning blir den andra lik. Varje trupp skådespelare/sångare sätter sin prägel på föreställningen.

Teatersajten Nummer gav betyg 4.

Mer på Folkoperans hemsida.
Recension i Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Faust, idag blir det den tredje premiären, på valsöndagen

by

Foto Mats Bäcker

Nu är vallokalerna öppna sedan ett par timmar tillbaka.

Om du inte har använt dig av din rösträtt, så är det hög tid att använda den. Rösta efter din övertygelse så blir det nog bra. Själv har jag hjärtat till vänster så jag har självklart röstat på den röd-gröna-alliansen, trots att jag bara gillar det största partiet som ingår där.

Du som bor i Stockholm kan ju efter välförrättat värv unna dig att se den tredje premiären på ”Faust” på Folkoperan. Det hade jag gjort om jag hade haft möjlighet.

Det är ju en opera som i allra högsta grad handlar om just vilket val han gör – Faust alltså.

Hoppas att du också gör ditt val idag, gärna som jag röstade.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Gud och djävulen på Folkoperan

by


Det pågår en kamp mellan Gud och Djävulen på Folkoperan. Den 15 september är det premiär för Faust av Charles Gounoud.

– Det handlar om kampen mellan gott och ont och slagfältet är människans själ, säger Mira Bartov, Folkoperans konstnärliga ledare och regissör för föreställningen.

Librettot bygger på en bearbetning av Goethes skådespel Faust. Sex personer blir utvalda att delta i Guds och Djävulens experiment. Vad är starkast i människan – det goda, eller det onda?

– I varje val vi gör, de vardagliga liksom de livsavgörande, är det vår bättre eller sämre sida som får råda. Och våra val får avgörande konsekvenser, både för våra egna liv men också för andras, säger Mira Bartov.

Handlingen utspelar sig i ett litet kvarter i Paris och scenografin är mycket detaljrik. Atmosfären är romantisk och tidlös.

– Det här är väldigt mycket ett kammarspel där de sex huvudkaraktärerna står i fokus. Likt ett tittskåp bjuds publiken in i deras privata rum. Vi får lära känna dem och se hur deras öden påverkar varandra på olika sätt, säger Mira Bartov.

Föreställningen är ca 2 tim och 10 min inklusive en paus. Premiär den 15, 16 och 19 september med tre sångarlag. Spelas därefter fem kvällar per vecka till och med 31 oktober med möjlighet till förlängning.
Medverkande:
Faust: Nikola Mati?i?/Daniel Johansson/Mats Carlsson

Marguerite: Charlotta Larsson/Ulrika Mjörndal/Natalie Hernborg

Mefistofeles: Johan Schinkler/Kosma Ranuer/Markus Schwartz

Valentin: Anders Larsson/Carl Ackerfeldt

Siebel: Tove Dahlberg/Marie Alexis

Marthe: Lena-Susanne Norin/Eva Marklund

Produktionsteamet:

Svensk översättning & Regi: Mira Bartov

Musikalisk ledning: Joakim Unander

Dirigenter: Joakim Unander/Daniel Blendulf/Jonas Dominique

Orkesterarrangemang: Anders Högstedt

Scenografi & Kostym: Monika Frelin

Ljus: Torkel Blomkvist

Mask & Peruk: Therésia Frisk

Det skall bli spännande att se Folkoperans version efter att ha sett den både på Malmö Opera och GöteborgsOperan, men det är ju några år sedan, och det blir den 26 september och jag kommer naturligtvis att förmedla mina intryck från föreställningen här på Kulturbloggen.

Vill du läsa mer om Faust kan du besöka min hemsida

Vill du läsa mer om opera besök Operalogg

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,