• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Joker – fascinerande, kryper under huden, stark

1 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

Joker
Betyg 5
Svensk biopremiär 4 oktober 2019
Regi Todd Phillips

Filmbolaget skrev om Joker så här:
JOKER är höstens mest omtalade och emotsedda film och belönades med Guldlejonet för Bästa film vid årets filmfestival i Venedig.

Jag har inte sett konkurrenterna på filmfestivalen i Venedig, men Joker lär vara en mycket välförtjänt vinnare. Det skulle förvåna mig mycket om inte Joaquin Phoenix blir nominerad till både en Oscar och andra filmpriser för sin roll som Arthur Fleck, Joker. Joaquin Phoenix som Oscarnominerats tre gånger bör vara en stark kandidat för att få en Oscar denna rolltolkning.

Filmen Joker är snygg och välgjord på alla plan, en stark berättelse. Musiken, ljudet, de murriga Gotham-miljöerna, en berättelse utan en död sekund och med en mängd överraskande vändningar. Allt är perfekt och dessutom har filmen en lång rad duktiga skådespelare. Joaquin Phoenix gör kanske sitt livs bästa roll. Robert de Niro är överraskande perfekt i rollen som komikern Murray. Givetvis finns det en hel del symbolik i att det är just Robert de Niro i rollen som Murray, med tanke på de Niros roll i Taxidriver, som helt säkert måste ha varit en inspirationskälla för regissören.

Vi får möta Arthur Fleck, en fattig man som bor med sin mamma i en risig lägenhet i ett nedslitet, sopigt område. Han försörjer dem genom att arbeta som clown medan har på kvällar försöker lyckas som standup-komiker. Det går inte så bra för honom, han möts av grymhet, förakt, hån och våld tills det en exploderar. Allt utspelas i Gotham med Bruce Wayne, som en dag ska bli Batman, är en liten pojke.

Det är en fascinerande berättelse som kryper under huden. Handlingen kan ses och tolkas på flera sätt och har en mängd paralleller till vår tid, eller till mänsklighetens historia. Klassklyftorna är stora i Gotham och de rika och välbesuttna har bara förakt för de fattiga och utslagna. Den stenrike affärsmannen Thomas Wayne, den man som var far till Bruce Wayne, sprider samma budskap som sprids än idag från de välbärgade: är du fattig, sjuk och utslagen – ta dig i kragen – kunde jag så kan du.

Handlingen utspelas i ett Gotham City där sopbergen och råttorna växer eftersom soparbetarna strejkar. De nedtryckta och fattiga höjer sina röster och demonstrerar. Våldet ökar. Eliten med makten släpper inte ifrån sig sin position och sitt överflöd i första taget, det blir en våldsspiral med upplopp och våldsamheter, något vi känner igen från mänsklighetens historia. I princip är väl de flesta emot våld, men om människor lever under ett förtryck som inte går att bli av med på annat sätt än uppror med våld? Givetvis finns det ingen ursäkt för våld, men förtryck av människor kan få den effekten.

Filmens regissör Todd Phillips som också varit med och utformat manus låter oss se historien om hur Batmans ärkefiende Jokern blir den han blir och han gör det begripligt, så vi känner med honom. Han är en symbol för alla de som har mental ohälsa. Det går att känna raseri och hopplöshet inför hans och många andras situation. I de flesta superhjälte-filmer och berättelser är bovarna bara onda rakt av. Hjältarna däremot kan skildras med fler skikt och som mänskliga med båda svagheter och styrkor, men bovarna är alltid nattsvarta. Det är så befriande med Joker som vänder på begreppen och låter oss se saker ur en mer komplicerad synvinkel, där allt inte är svart eller vitt.

För mig kommer Joker att räknas bland de bästa filmerna inom Batman-kategorin.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Batman, Filmkritik, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Let Me Fall

27 september, 2019 by Rosemari Södergren

Let Me Fall
Betyg 3
Svensk biopremiär 27 september 2019
Regi Baldvin Zophoníasson
Manus Birgir Örn Steinarsson, Baldvin Zophoníasson
I rollerna Elín Sif Halldórsdóttir, Eyrún Björk Jakobsdóttir, Lára Jóhanna Jónsdóttir

En film som gör mig oerhört sorgsen. Den skildrar det helvete som droger är, hur droger förstör allt i sin väg.

Denna isländska film bygger på verkliga händelser står det på filmens affisch. Ja det hade inte behövts sägas. Droger skövlar människors liv runt om i världen dagligen. Drogerna inte bara förstör de människor som fastnar i drog-helvetet, drogerna förstör livet för alla i omgivningen och alla som tycker om den människa som fastnat i missbruk.

I centrum för berättelsen står den isländska flickan Magnea. I filmens början är hon en söt, 15-årig duktig skolflicka med ljus hår som precis hoppat av från gymnastikträning och fått nya vänner, speciellt Stella som drar in Magnea i droger, prostitution och kriminalitet.

Det är skrämmande att se hur snabbt allt rasar för Magnea och med vilken fart hon förgör sig själva. Så sorgligt och berörande är att se hur hennes föräldrar kämpar för att vara förstående. Det tar lång tid innan de ens begriper att Magnea missbrukar droger. Föräldrarna, som är skilda och har nya sambor, ställer upp på alla sätt och vis för att ge stöd åt Magnea, som alltid om och om igen sviker dem, ljuger för dem, lurar dem och missbrukar.

Magnea och Stella missbrukar inte på någon låg nivå, de injicerar starka droger och för att få tag på dem drar de sig varken för att prostituera sig eller lura torskar och stjäla.

Det är en mycket sorglig, deprimerande berättelse där alla som någon gång haft någon missbrukare i sin vänkrets eller familj känner igen otroligt mycket i. Magnea som var duktig i skolan, vältränad, pigg och söt blir snabbt körd i botten. Hon missköter sitt utseende och ändrar hårfärg och ser ut som en uteliggare ganska snabbt.

Filmen har två stora svagheter, tyvärr. Berättelsen pendlar friskt mellan flera olika tidpunkter, det är svårt ibland att hänga med i vilken ålder Magnea är i de enskilda filmsekvenserna. Den andra svagheten är att vi aldrig riktigt kommer varken henne eller Stella nära på riktigt. De förblir missbrukande utflippade unga tjejer och sedan lite äldre förstörda kvinnor. Bakom varje missbrukare finns en människa som en gång var älskad av någon. Bakom varje missbrukare finns en människa som en gång var ett barn som drömde om framtiden. Ingen missbrukare föds förstörd, ingen föds som lögnaktig kriminell.

Bakom filmen ligger BALDVIN Z, som tidigare skapat Life in a fishbowl. Kanske förlorade Let Me Fall på att det betonas för mycket att den är baserad på en sann historia. Den hade förmodligen vunnit på att släppa greppet om den sanna historier och blivit mer dramatiserad, eftersom unga som faller för droger är alldeles för vanligt. Människor dör i överdoser varje dag.

Jag vet inte riktigt vad filmen vill säga, vart den vill komma. Det är bara så fruktansvärt hemskt att dessa liv som Magnea och Stella har är inte unika, alldeles för många får sina liv förstörda av droger.

Filmen har vunnit fyra Edda Awards (isländska Oscars).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Droger, Filmrecension, Island, Recension, Scen

Filmrecension: Inte den du tror – om åldersnoja och virtuell låtsaskärlek

25 september, 2019 by Rosemari Södergren

Inte den du tror
Betyg 3
Svensk biopremiär den 4 oktober 2019
Regi Safy Nebbou

En medelålders kvinna, Claire, (spelad av Juliette Binoche) låtsas vara 25 år yngre och raggar upp en ung man via sociala medier och Facebook i synnerhet. Filmen drar paralleller med hur stor skillnad det är mellan hur omgivningen ser på en medelålders man som skaffar en ung älskarinna och när kvinnan är 25 år äldre än en ung man. I filmen nämns också Ibsens Norakaraktär, en kvinna som lämnar de murar som omger en kvinna.

Handlingen börjar med att hon sitter hos en psykiatriker och ska berätta vad som hänt och då börjar hon sin berättelse med att hon blev övergiven av en ung älskare. För att spionera på honom skapar hon sig ett falsk facebook-konto där hon kallar sig Clara och är 24 år. Hon blir vän med sin ex-älskares vän Alex. Ju mer hon chattar med Alex desto mer vansinnigt förälskad blir hon i Alex.

Claire har publicerat foton på sitt facebookkonto på en 25-årig ung kvinna och låtsas det är bilder på henne själv.

Filmen ställer en hel del intressanta frågor. Alex och Clara/Claire blir mer och mer fascinerade av varandra. Förälskade? Nyfikna? Alex försöker få till en träff i verkligheten. Men vad är verklighet?
Claire vet att de inte kan träffas på riktigt. Den kvinna Alex tror sig vara förälskad i finns ju inte. Eller är han förblindad av ytan och kan inte se den fantastiska kvinna Claire är?

Claire vägrar acceptera att åldrande ska betyda att en kvinna inte får njuta av passionerat sex. Hon vill vara vacker hela sitt liv. På så sätt kan hon ses som en kämpa för kvinnors rättigheter. Men samtidigt blir hon så passionerat förälskad i den unge mannen att hon struntar totalt i sina barn. Hon beter sig som en drogmissbrukare gör beträffande sin kärlek till droger.

Dramaturgiskt gillar jag filmens upplägg. Den presenterar på sätt och vis tre olika slut. Filmskaparen leker lite kurragömma med oss. Juliette Binoche är en väldigt duktig skådespelare. Men det finns delar i filmen som gör att den inte får ännu högre betyg. Den får betyg 3 vilket är en godkänd film. Absolut. Men det är svårt att sympatisera med Claire, det är svårt att se det som ett ideal att vara så fixerad vid ungdom då livets förutsättningar är att vi alla åldras – om vi inte dör unga. Filmen spretar lite för mycket åt olika håll. Samtidigt är den fascinerande, för frågan är: vad är verkligheten? Vad händer egentligen i deras virtuella förälskelse? Vad händer och vad är Claires fantasier och önskningar? Filmen sätter onekligen igång många tankar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Tre sekunder – överraskande bra actionfilm

24 september, 2019 by Rosemari Södergren

Tre sekunder
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 september 2019
Regi Andrea Di Stefano
I rollerna Joel Kinnaman, Rosamund Pike, Ana De Armas och Clive Owen

En spännande och av och till överraskande actionfilm av ovanligt hög kvalitet. Den är spännande och skrämmande med korruption inom FBI och andra myndigheter som visar sig vara lika hänsynslösa som maffian. Joel Kinnaman har huvudrollen och han är så grymt bra att han bär upp en stor del av filmen. Just för att han är så alltigenom rätt för rollen blir filmen riktigt, riktigt bra.

För att vara ärlig är jag ingen stor älskare av actionfilmer. Jag har svårt för våld som underhållning. Våldet ska fylla någon funktion i berättelsen och vara trovärdig för att jag ska uppskatta filmen. Ofta sitter jag och skruvar på mig när jag är på en actionfilm och längtar till att den ska ta slut. Här satt jag på nålar och sögs in i handlingen.

Joel Kinnaman spelar Peter Koslow som blivit informatör åt polisen. Han och hans fru och deras lilla dotter blev attackerade under en semesterresa då Pete Koslow tvingades försvara sin familj med våld, vilket han dömdes till fängelse för. I fängelset blev han rekryterad av FBI för att infiltrera en hårdför polsk knarkliga för att få fast knarkkungen.

Han har ett uppdrag där han sätter både sitt och sin familjs liv på spel. Blir han avslöjad av knarkmaffian kommer hämnden att bli både blodig och grym. Det visar sig snart att FBI inte är helt att lita på heller. Situationen skruvas till rejält då Peter Koslow tvingas att infiltrera maffian inifrån fängelset.

Kultur ger oss inblickar i liv och platser vi aldrig varit på och kanske aldrig kommer till heller. Fängelsescenerna från USA är vidrigt skrämmande. Att människor i dagens så kallade civiliserade värld låser in andra människor under sådana förhållanden är svårt att ta till sig. Men då sådana scener är likartade i många filmer förmodar jag att det är en bild av verkligheten.

Berättelsen skildrar ett hård liv, en utmanande situation, som ändå inte är enbart fantasier. I USA förekommer infiltratörer och deras situation är utmanande, ja livsfarlig. Så även om filmen är mest tänkt som en underhållande, spännande actionrulle har den en del att berätta om människor och livet.

Filmen är baserad på den bästsäljande boken med samma namn av Anders Roslund och Börge Hellström.

Det skulle inte förvåna mig om det blir en Tre sekunder 2.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Actionfilmer, Filmrecension, Joel Kinnaman, Recension, Scen

Filmrecension: Om det oändliga – ett mästerverk om mänsklighetens tillvaro på gott och ont, i smått och stort

20 september, 2019 by Rosemari Södergren

Om det oändliga
Betyg 5
Svensk biopremiär den 15 november 2019
Regi Roy Andersson
Filmlängd 76 min

Ett mästerverk om mänsklighetens tillvaro. Om det lilla och det stora, med humor och konstnärlig fingertoppskänsla.
Frågan är om inte Roy Andersson är den största svenska filmregissören genom tiderna.

Vi får följa med på en resa genom mänsklighetens uttryck, på gott och ont. Där är olika karaktärer, olika scener, en del hör ihop andra är självständiga – men allt binds samman av temat: ”Människan och det oändliga”.

Roy Andersson går skickligt i Brechts fotspår. På en svensk scen i Stockholm går ju nu en uppsättning av Brechts Tolvskillingsoperan som i stort sett bryter mot allt Brecht står för (den föreställningen är mycket underhållande vilket inte är samma sak som att vara typiskt Brecht). Roy Anderssons Om det oändliga är går mycket tydligare i Brechts fotspår. Brecht ville att den som går på teater (i det här fallet film) ska vara medveten om att det är film/teater, handlingen ska inte dra in betraktaren så till den grad att hen helt associerar sig med karaktärerna. Pjäsen/filmen får gärna vara underhållande men samtidigt seriös och publiken ska efteråt gå hem med känslan av att ha upptäckt något nytt och känna lust att förändra saker. Allt detta uppfyller Roy Andersson med råge med Om det oändliga.
Brecht är inte den enda av de stora drama-teoretikerna Roy Andersson förknippas med. Jonathan Romney från Screen Daily har skrivit om Roy Andersson och filmen:
… Andersson has been so consistently committed to honing down his unique brand of melancholic tragicomedy that even Samuel Beckett would have to tip his hat to him in mournful admiration.

Den som sett tidigare filmer av Roy Andersson, och speciellt den senaste (En duva satt på en gren och funderade på tillvaron) känner igen hans speciella filmiska uttryck med stilenliga foton med mycket stillhet och där det som sker och sägs tangerar det absurda. Det både roligt, mycket träffsäkert och mörkt på en och samma gång. Vi får möta en präst som lider svårt för han har börjat förlora sin tro på Gud, vi får möta en servitör som häller ut rödvin på en vit duk där en högst otrevlig fet man sitter och läser tidningen och helt nonchalerar servitören, vi för se föräldrar sörja sitt barn vid en kyrkogård, vi får se en man grubbla över varför hans ungdomsvän lyckats doktorera, vi får se Hitler i bunkern innan han tar livet av sig, vi får se en besegrad här ta sig fram i kylig snöbygd till internering i Sibirien, en kvinna vars klack går av på ena skon – livet i stort och smått.

Den centrala scenen för mig är lite drygt in i mitten av filmen där två unga människor sitter i ett kalt rum. Den unge mannen läser om energier och säger att allt är energi. Människor också och ingen energi kan ta slut utan allt fortsätter i det oändliga. Det bara ändrar form. Jag är mycket nyfiken på denna scen och skulle gärna vilka prata med Roy Andersson om just denna scen. Dessa tankar, teorier, om att allt är energi återfinns både hos naturvetare, kvantfysiker och inom new age-området. De andligt intresserade uttrycker samma sak om många vetenskapsmän.

Roy Andersson vann Silverlejonet för bästa regi vid årets filmfestival i Venedig för Om det oändliga. Om jag hade suttit i juryn hade jag röstat för att den fått pris som bästa film dessutom. Jag skriver helt under på vad David Ehrlich uttryckt i IndieWire:
You give Roy Andersson 76 minutes, and he’ll give you the universe.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Roy Andersson, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Delikat avskalade tolkningar genererar stunder av magi – Second Time Around med Ulla Fluur

Ulla Fluur Second Time … Läs mer om Delikat avskalade tolkningar genererar stunder av magi – Second Time Around med Ulla Fluur

Tv-serien The Shards får originalmusik av Troye Sivan, Leland och Hayes Warner

Den Grammy-nominerade popartisten Troye … Läs mer om Tv-serien The Shards får originalmusik av Troye Sivan, Leland och Hayes Warner

The Odyssey slår rekord

The Odyssey gör årets största premiärdag … Läs mer om The Odyssey slår rekord

Kollektivet Stolt intar Prideveckan den 31 juli – etablerar en plattform för nyskriven queer scenkonst

Alexander Jönsson och Erik Forsström, … Läs mer om Kollektivet Stolt intar Prideveckan den 31 juli – etablerar en plattform för nyskriven queer scenkonst

Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Tomas Janzon Jazz … Läs mer om Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Odysséen Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Vaiana: Live Action Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Marilyn Crispell/ Anders … Läs mer om Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

På lördag den 18 juli 2026 under … Läs mer om Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Donnez från Perstorp har utsetts till … Läs mer om Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Datingappar får underkänt

Enligt Internetstiftelsens senaste … Läs mer om Datingappar får underkänt

Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Den 23 september 2026 presenteras Prayer … Läs mer om Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in