Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Debaser

Biffy Clyro på Debaser Slussen

by

Biffy Clyro, Debaser Slussen
5 november 2012
Betyg: 3

Inför släppet av sitt sjätte album Opposites, som till fansens belåtenhet dessutom är ett dubbelalbum, gav skotska kvartetten Biffy Clyro en intim spelning på Debaser Slussen. Ett intressant val av lokal med tanke på att Biffy Clyro efter sitt kommersiella genombrott med Only Revolutions från 2009 hunnit spela på såväl Debaser Medis som Stockholms Stadion (där de agerade förband åt Foo Fighters förra sommaren).

Med tanke på hur snabbt biljetterna gick åt – och att Simon Neils mannar egentligen hade kunnat sälja ut en betydligt större lokal – är enda tänkbara förklaringen till att de spelade på just Debaser Slussen att de planerar att återvända till Sverige inom en snar framtid, kanske redan i början av nästa år när Opposites nått skivhyllorna.

Inledningen med Stingin’ Belle från nya skivan, följt av The Captains arenavänliga fotbollsrefränger, satte prägeln på större delen av spelningen. Energiska män, tre fjärdedelar med bara tatuerade överkroppar – och inte att förglömma: en känsla för spänstig men hård pop – som river av sina lika muskulösa som intrikata låtar inför en minst sagt lika inlevelsefull publik. Framförandet är stabilt och det är proffsigt. De skakar liv i Debaser –  men blir i längden aningen förutsägbara.

Akustiska God & Satan sticker förvisso ut, och publikresponsen är ju på en konstant hög nivå, men en bit in i konserten märks det att Biffy är vana med att spela på arenor och större festivalscener. Det märks att de är vana vid lite bredare penseldrag. Hitsen, såsom Bubbles, Many of Horrors och avslutande Mountains, lyfter – vilket visar på att Biffy Clyro är ett duktigt liveband – men det går inte att undgå känslan av att det vi ser bara är en Biffy Clyro konsert i mini-format. Svettigt, trångt och speciellt? Ja. Men knappast deras bästa spelning.

Här kan ni se musikvideon till Stingin’ Belle:

Foto: Emma Andersson

Tips: Animal Collective – Crimson

by

Den 14:e november spelar den experimentella amerikanska musikgruppen Animal Collective – som du säkert redan vet – på Debaser Medis i Stockholm. Dagen innan ger de ut en ny singel från senaste skivan Centipede Hz – nämligen Applesauce. Singelns B-sida är däremot en helt ny bekantskap som heter Crimson, du kan lyssna på den här:

Bildgalleri: Danko Jones på Debaser Medis

by

Med sitt sjätte studioalbum Rock and Roll is Black and Blue färskt i bagaget är nu de kanadensiska rockarna i Danko Jones ute på turné. Den 17 oktober inledde de sin lilla Sverige-turné som består av spelningar på Debaser Medis i Stockholm, Pustervik i Göteborg och KB – Kulturbolaget i Malmö. Calle Anderson var på plats och knäppte några bilder. Här är resultatet:

 

We Were Promised Jetpacks på Debaser Slussen

by

We Were Promised Jetpacks, Debaser Slussen
27 September 2012

Efter en ganska lång frånvaro har We Were Promised Jetpacks slutligen återvänt till vårt avlånga land för en efterlängtad spelning på Debaser.

Det är ingen större folkskara som tagit sig till slussen denna torsdagskväll, men trots allt är det en någorlunda engagerad publik som välkomnar Edinburgharna. Efter en stark instrumental öppning som påminner mer om grannbandet från Glasgow, Mogwais, atmosfäriska postrock än något annat blir det snart dags för deras mest kända hit, ”Quiet Little Voices”. Kvällens stora isbrytaren kommer som på beställning och får självklart rejält med fart på både publik och band. Därefter är konserten i full gång och de lyckligt lottade som dök upp får sig en enerikick de inte lär glömma inom de närmaste dagarna.

Den skotska  kvartetten går rakt på sak med sin musik och representerar originaliteten i en genre som på sistone fått allt för bred bemärkelse.  WWPJP är ett band som säkerligen förtjänar större uppmärksamhet än de får. Även om båda deras skivor blivit tokhyllade av kritikerna har bandet lyckats undkomma den stora populariteten som tillkommer, och hur de trots sina briljanta livespelningar förblivit en av musikindustrins bäst bevarade hemligheter är ett mysterium. Vi hoppas i vilket fall få se dem snart igen och då kanske inför en något större publik.

 

Future Islands på Debaser Slussen

by

Future Islands, Debaser Slussen
Betyg: 3

När Baltimore-trion Future Islands spelade på Hultsfredsfestivalen tidigare i år var det många som gick därifrån med åsikten att det var festivalens höjdpunkt. Efter att ha sett dem på Debaser Slussen kan jag förstå varför. Sångaren Samuel Herring har ett lika charmigt som inlevelsefullt kroppsspråk och när hans fullständigt genomträngande blick fäster sig vid troligtvis ingenting alls ser han nästan besatt ut. Till en början känns det som skådespel, men steg för steg övertygas jag om att det faktiskt är på riktigt och Future Islands visar sig vara ett skolexempel på hur långt ett band kan komma med en karismatisk frontfigur. Speciellt om han är beredd att förlora sig själv helt i musiken och uppträdandet.

Ofta nämns Disintegration – som av många anses vara The Cures finaste stund – som referenspunkt. Inte för att det direkt märks i musiken. Den melodiösa synthpopen tar snarare avstamp i 80-talets mest medryckande new wave medan Herrings souliga röst har något slags mörker över sig. Återigen är det charmigt och bandet tar till vara på så gott som varje tillfälle att vrida till det en aning på scen vilket inger en känsla av att vara med om något ”här och nu”. Som vanligt under sommartid kan det dock bli riktigt kvavt inne på Debaser Slussen och Future Islands-spelningen som dessutom lockade en hel del publik var knappast något undantag.