Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Klubben av Matilda Gustavsson – Må vi aldrig glömma hur en klick ur kultureliten anser sig stå över oss andra

by

Klubben
Författare Matilda Gustavsson
Utgivningsdatum 2019-11-20
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100177645
E-bok
Filformat Ljudbok
ISBN 9789100179878

Matilda Gustavsson fick journalistpriset för sitt avslöjande av den så kallade kulturprofilen, mannen som är gift med Katarina Frostenson, den tidigare ledamoten av Svenska Akademien. Om någon någonsin varit väl förtjänt av detta journalistpris är det Matilda Gustavsson. Hon fick 18 kvinnor att berätta om våldtäkter, hot och trakasserier som de utsatts för att kulturprofilen och inte alltför sällan under ganska öppen ridå. Omgivningen valde mer eller mindre att blunda för vad som hände.

Avslöjandena lyfte fram mycket vidrigt och brottsligt som rört sig under ytan. Svenska Akademien sattes utan tvekan i gungning. Denna kulturprofilen hade fått stöd och ekonomiska bidrag av Akademien och han har hyllats av framför Horace Engdahl.

Matilda Gustavsson bok där hon berättar om arbetet reportaget och avslöjanden är gedigen och jag upplever den mycket ärlig. Hur beskriver hur svårt det är för kvinnorna att våga berätta. De vet att det finns krafter inom kultureliten som helst vill få dem att hålla tyst. Det är väldigt skrämmande.

Något jag mår rent fysiskt illa av är att förstå vilka tankar om övermänniskoideal som härskar bland en del av Svenska Akademiens ledamöter och tydligen hos Horace Engdahl i synnerhet. Han och flera andra anser sig stå över andra människor och under Engdahls ledning avsatte de Sara Danius som ständig sekreterare för att hon ville gå till botten med anklagelserna om oegentligheter. Det är helt vidrigt att de anser sig stå över svensk lag för att anser sig ha ”snille och smak” utöver andra människor. Hur kan ett sådant övermänniskoideal alls ha sådant stort inflytande inom kultur?

Matilda Gustavsson fördjupar i ”Klubben” sin undersökning av makten i kulturvärlden och hur långt man kan gå i konstens namn. Hon skriver om tiden kring publiceringen, efterspelet där kulturprofilen döms för våldtäkt och om motsättningarna inom Akademien.

Svenska Akademien har nog inte helt tagit sig ut efterskalven efter skandalerna som krackelerade. Må vi aldrig glömma hur en klick ur den svenska kultureliten anser sig stå över oss andra.

Bokrecension: De bokstavstrogna – Ett reportage om radikal islam – välskriven, intressant och ger mycket kunskap

by

De bokstavstrogna – Ett reportage om radikal islam
Författare Tina Thunander
Utgivningsdatum 2019-09-19
Förlag Lind & Co
ISBN 9789177797067

Vad händer i världen? Hur stark är det demokratiska samhället? I svenska traditionella medier varnas ofta för högerextremismen, men det finns en annan fara mot vårt öppna samhälle och de ideal om jämställdhet mellan könen och allas lika värde som är centrala i vårt system: religiösa fundamentalister och inte minst de islamistiska. Journalisten och författaren Tina Thunander är oerhört kunnig om islamism. Reportageboken ”De bokstavstrogna” skildrar den utveckling som sker i framför allt Turkiet och Egypten nu, i vår tid. Två länder som tidigare haft förhållandevis jämställt mellan kvinnor och män. Men nu backar kvinnors rättigheter där. Allt fler kvinnor klär sig i olika former av döljande kläder och skillnaderna mellan mäns och kvinnors rättigheter ökar. I många delar av dessa två länder får kvinnor inte längre gå ut på stan utan att ha en man som eskorterar dem.

Tina Thunander är noga med att påpeka att alla som är djupt religiösa på det salafistiska sättet inte hyllar våld. Islamiska staten är besegrad och drömmarna om ett kalifat har grusats. Ett kalifat som byggde på diktatur och rasism och våld och om möjligt ännu mer skrämmande än nazismen. Senaste tidens nyheter har rapporterat att tusentals IS-anhängare har lyckats fly i det tumult som uppstått i Mellanöstern i samband med att den amerikanske presidenten Trump kallade tillbaka amerikanska styrkor från områden där.

Anhängarna bekänner sig till salafismen, den snabbast växande strömningen inom islam. De är ortodoxa och fanatiska, men många strävar inte efter heligt krig utan efter djupare kontakt med sin gud, betonar Tina Thunander. Men för alla oss som tror att kvinnor har samma värde som män och bör ha samma rättigheter och skyldigheter är också de fredliga salafisterna ett hot. De vill bygga ett samhälle, en värld, på tankar som inte bygger på allas lika värde. Kvinnor jämställs inte med män. Jag blir väldigt rädd när jag läser denna reportagebok av Tina Thunander.

Bokförlaget skriver om boken:
Saudiarabien är rörelsens vagga, ett samhälle som styrts av religiösa normer men där västerländska levnadsvanor vinner mark. Vad händer om kursen ändras? I Egypten och Turkiet hårdnar motsättningarna mellan sekulära och religiösa krafter. Vilka följder kan det få?
Tina Thunander träffar människor i Saudiarabien, Egypten och Turkiet som berättar om religionens roll i deras liv och vändpunkterna efter den arabiska våren. Hon skildrar också de svenska salafisterna. Är rörelsen på frammarsch även här?

Tina Thunander är noga med att påpeka att alla salafister inte vill förändra samhället med våld. En salafist säger i boken att han är irriterad, ja till och med mycket arg, på de salafister som förespråkar våld. För mig räcker det inte, jag är ändå oroad för den utveckling som sker. Det finns friskolor i Sverige idag där alla flickor måste vara täckte och de inte får sitta tillsammans med pojkar på bussen på skolutflykter. Simhallar har börjar ha uppdelade tider, där män och kvinnor inte kan gå till simhallen samtidigt. Nu tror jag det är långt kvar till att dessa tankar om göra skillnad mellan pojkar och flickor kommer att ta över i Sverige. Men att denna fundamentalistiska muslimska tro är på frammarsch i en del länder i Mellanöstern är tydligt. Och det är också skrämmande. Vår västerländska form av demokrati har inte skapat ett idealsamhälle, det finns många problem. Men vi har ändå mer jämställdhet och lika värde än i andra samhällssystem.

Boken är mycket välskriven, intressant och ger mycket kunskap och sätter onekligen igång tankar.a

Fakta om Tina Thunander:
Tina Thunander är journalist vid Sveriges Television i Malmö. Hon har tidigare skrivit en rad böcker, bland dem Doktor Nasser har ingen bil (2014) och Resa i Sharialand (2010). Båda nominerades till Augustpriset.

Bokrecension: Släkte av Torbjörn Flygt, ett släkte av losers

by

Torbjörn Flygt

Natur & Kultur

Utgivningsdatum: 2019.08.05

ISBN: 9789127163898

Någonstans gick det fel, riktigt fel, tänker jag gång på gång medan jag läser ”Släkte” av Torbjörn Flygt. Det gick fel någonstans och där står man nu i en återvändsgränd, och trots att det fortfarande går att vända sig och gå tillbaka är man osäker på vart man ens ska ta vägen. Vägen tillbaka ser dunkel ut, särskilt med tanke på att man inte vet var och hur allting gick fel, vänder man sig om och går tillbaka kanske det bara dyker upp flera återvändsgränder. I denna värld som är långt ifrån en skonsam och godhjärtad värld är det nästan troligast att det dyker upp fler återvändsgränder.

Relationsdramat ”Släkte” påminner på sätt och vis om en liknande återvändsgränd, och ju längre in i boken man kommer desto tydligare blir återvändsgrändens vägg, opasserbar. Karaktärerna i boken är alla sammanbundna av en sorts lös suddig släktskap, ”farfar” i boken är överhuvudtaget inte blodsförvant med någon, trots det blir det just han som får stå i centrum för handlingen; men på samma gång finns det ett tydligt band mellan karaktärerna – de är ett släkte, ”ett släkte av losers”, precis som en av karaktärerna kommenterar.

En födelsedagsfest för den dementa Gösta (farfar) ska ordnas, men eftersom saker och ting från början inte stod rätt till går festen långt ifrån smidigt. Huvudkaraktären Jes hämtar Gösta från äldreboendet och kör honom till ett nästintill förfallet hus på den skånska slätten, det är där Gösta ska firas med en minst sagt bristfällig middag och alltför mycket alkohol. Gösta står dock inte för drickandet, det gör Linda som är nära på att bli vräkt och behöva bli tvungen att lämna över sitt barn – Amma – till soc. Bland alla de vaga relationerna mellan ”släktet” blir Jes och Ammas relation den varmaste, den mest hoppfulla och på så vis också den bräckligaste. Det är just i denna relation mellan en vuxen och ett barn som Jes vilja att ta något sorts ansvar för detta släkte, att kunna hitta en väg ut syns som tydligast, men i och med bräckligheten blir denna vilja snart som bortblåst, och där står släktet igen, allt närmare återvändsgränden.

Jag minns inte när jag senast läste en liknande bok. Många böcker som kommer nära genren koncentrerar ofta på anledningen till varför och hur den negativa situationen bröt sig ut, ofta handlar det om psykologiska skildringar till hur det kom sig att karaktärerna hamnade i en olycklig situation, och finns det inga psykologiska skildringar så finns det vissa närvarande faktorer som får stå för sig själva – en utländsk bakgrund eller en sexuell läggning som inte anses vara normen enligt de andra karaktärerna. I Släktet finns det i och för sig vissa skildringar av karaktärernas bakgrund men samtidigt utelämnar boken många liknande detaljer, vilket just i fallet av ”Släkte” bidrar till en stark känsla av nuet. I all denna enkelhet framstår karaktärerna som högst närvarande. De är, här och nu.

Bokrecension: Gileads döttrar av Margaret Atwood

by

Gileads döttrar
Författare Margaret Atwood
Utgivningsdatum 2019-09-10
Förlag Norstedts
Översättare Annika H Löfvendahl, Inger Johansson
Originaltitel The Testaments
ISBN 9789113098838

Det var länge sedan jag läste en bok som helt slukade mig, som jag inte kunde slita mig ifrån och för att vara ärlig, jag satte mig och läste klart den när jag borde suttit med mina uppgifter på universitetet. Det var så spännande och jag bara måste veta hur det gick.

TV-serien Handmaid´s Tale som bygger på Margaret Atwoods roman Tjänarinnans berättelse har fängslat många. Berättelsen är stark, spännande och kryper under huden. Ett starkt skäl till att den är så berörande är att det än idag, i vår så kallade upplysta tid, finns många länder och sammanhang där kvinnor är förtryckta. I denna nyskrivna fortsättning på tjänarens berättelse utspelar sig händelserna femton år efteråt.

Margaret Atwood säger om den nya romanen Gileads döttrar i ett pressmeddelande:
”Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag.”

I boken får vi följa tre kvinnor, en äldre och två unga. Den äldre och en av de två unga lever i Gilead och den andra av de yngre bor i Kanada. Ett skrämmande förhållande som kommer fram är att de som arbetar i motståndsrörelsen för att hjälpa människor att fly från Gilead möter motstånd och svårigheter både från de kanadensiska myndigheterna och också från andra länder. Inga länder vill eller våga lägga sig i och störa Gilead, trots det enorma förtryck av kvinnor som råder där. Det är sorgligt att tänka på att det är likadant i världen nu, i verkligheten. Kvinnor är förtrycka i flera länder, som i Saudiarabien, Iran och en del andra rika oljeländer. Om det varit motsvarande förtryck av människor av andra skäl skulle världens nationer säkert lagt sig i och gett stöd åt motståndsrörelser.

Atwood skildrar så träffsäkert hur eliten alltid roffar åt sig och tillåter sig själv att vara korrumperad, oavsett vilken ideologi eller religion som styr. När ideologier eller religioner får styra ett samhälle ger detta utrymme för de mäktiga grupperna att göra vad de vill. Samtidigt lever också de mäktiga farligt, det är konkurrens om de finaste platserna på samhällstoppen.

En spännande del i Gileads döttrar är mötet mellan de två unga kvinnorna från var sin kultur, hur de båda är påverkade av sin uppväxt.

Jag ska inte berätta mer om handlingen för då förstör jag läsupplevelsen. Att läsa denna bok är väl ett måste för alla som älskar tv-serien. Margaret Atwood har ett rappt och mycket lättläst språk, berättelsen är spännande och flyter på.

Bokrecension: Lyktsken av Michael Ondaatje – ett krig som är över, men egentligen inte

by

Lyktsken
Författare: Michael Ondaatje Översättning: Andreas Vesterlund
Förlag: Natur&Kultur
Utgivningsdatum:2019.03.30
ISBN: 978-91-27-15930-3

En magisk upplevelse i barndomen kan lätt uppfattas annorlunda i fall man kommer i kontakt med den vid ett senare skede i livet. Det behöver inte innebära att objektet för ens fascination från barndomen försämras, men ofta får man som äldre en annan sorts insyn när det gäller vissa upplevelser. Att se om en film eller att läsa en bok som man läst i barndomen kan uppfattas mycket annorlunda, ibland förstår man kanske nya skämt som man inte kunde förstå när man var liten, eller så uppfattas ett visst objekt som mer platt, mer svartvitt, utan en gråzon. Mycket under barndomen uppfattas starkt och påverkar vår livssyn senare i livet. Detta kan nog gälla det mesta. Filmer, böcker, människor, föräldrar… Särskilt föräldrar när det gäller ”Lyktsken”.

Om det är någonting som Michael Ondaatje lyckas suveränt med så är det att skapa en kontrast mellan det som är upplevt under barndomen och ens uppfattning av den upplevelsen senare en livet. En sorts insyn, en personlig analys av en upplevelse man påverkats starkt av; och läsaren är hela tiden med i denna resa. Samtidigt tappar Ondaatje inte balansen mellan barndomens magi och de mer analyserande återupplevelserna. På sätt och vis är det nästan som att återuppleva sin egen barndom som vuxen. Känslan är i alla fall densamma.

För huvudkaraktären (Nathaniel) i ”Lyktsken” handlar dessa återupplevelser mycket om att försöka förstå det som helt enkelt inte gick att förstå i barndomen, en process där huvudkaraktären hanterar sina tankar och sina känslor till sin omgivning, och särskilt till sina föräldrar som lämnar London efter kriget för att åka till Singapore. De lämnar Nathaniel och hans syster Rachel i lägenheten tillsammans med en man som Nathaniel och hans syster börjar kalla för Nattfjärilen. Snart dyker det upp flera andra underliga karaktärer i Nathaniel och Rachels omgivning, och det är dessa karaktärer tillsammans med Nathaniels föräldrars ovanliga yrken som lämnar många frågor i Nathaniels huvud. Denna process – att försöka förstå sig själv, sin omgivning och sitt arv – får Nathaniel att framstå som en väldigt realistisk karaktär, lätt att känna igen sig i.

Förutom den uppenbara kontrasten mellan Nathaniels magiska barndom och de tankar han senare får i livet finns det även en stark kontrast mellan det lugna och det stormiga i romanen. Å ena sidan finns det inte mycket tydlig spänning på ytan, men djupt nere någonstans stormar det; för trots att kriget är över är det ändå inte över, i alla fall inte för många av oss. På det sättet har boken flera skikten och ju djupare man kommer ner desto mer stormigt blir det, för trots att striden är över har processen att komma över denna strid bara börjat. Detta gäller inte bara människor som hanterar individuella problem men också länder som hanterar nationella problem. Michael Ondaatje har i flera böcker varit suverän på att balansera mellan magi och realism men när det kommer till ”Lyktsken” är det just denna mänskliga bräcklighet, denna behandling av efterkrigets sår som får boken att stå ut.