Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokblogg

Bokrecension: Bruce av Peter Ames Carlin

by

bruce_boken

Bruce
Författare: Peter Ames Carlin
Översättare: Boo Cassel
Översättare: Thomas Andersson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 201211
ISBN10: 9100132233
ISBN13: 9789100132231

Bruce Springsteen är en av de stora artister som alltid säljer ut till sista plats. Han skulle nog kunna ge hur många konserter som helst på de stora svenska arenorna – och ändå sälja slut på alla platser. Han är dock inte född med guldsked i mun. Hans pappa var ofta förlamad av psykiska skäl och kunde inte jobba i långa perioder, han hade troligen vad som idag skulle diagnosticerats som en bipolär sjukdom.

När Bruce Springsteen skrev sitt första skivkontrakt med Columbia lusläste han kontraktet tillsammans med en juridiskt kunnig vän: i ljuset av stearinljus, för Bruce hade inte råd att betala elräkningen.

Bruce Springsteens familj och släkt drabbades av en tragedi då hans pappa var två år. Då blev pappans äldre syster, som var fem år då, ihjälkörd av en lastbil. Den tragedin skakade om hans föräldrar så starkt att de inte klarade av att ta hand om sin tvåårige son utan lämnade bort honom till släktingar i flera år. Föräldrarna repade sig egentligen aldrig från sorgen – när Bruce föddes blev han farmors favorit som fick ersätta den förlorade dottern.

Biografin om Bruce Springsteen är högintressant för alla fans till ”The Boss”. Självklart får vi redan i första kapitlet reda på varifrån smeknamnet The Boss kommer ifrån.

Med tanke på att Bruce Springsteen spelar i Stockholm/Solna i maj, på nya arenan Friends arena, borde den här biografin vara högintressant för många. När detta publiceras har ju julen varit, men det går kanske att byta ut någon julklapp mot den här boken, eller så fick du ett presentkort till en bokhandel kanske?

Biografin är en noggrann berättelse om fenomenet och mannen Bruce Springsteen. Vi får veta massor, som när spelade han tillsammans med Southside Johnny? Vad hette hans första band och hur gick det till när han fick sitt första skivkontrakt och hur var hans uppväxt? Många frågor som Bruce-fans förmodligen funderat kring.

Möjligen kan jag emellanåt tycka att biografin grottar ner sig för mycket i detaljer och namn och datum för olika spelningar, konserter och annat. Men å andra sidan betyder det att boken lämpar sig väl också för att efteråt kolla upp olika fakta och uppgifter.

Själv har jag i alla fall lärt mig massor om Bruce Springsteen, som jag inte visste och som jag är glad att jag nu vet och kan berätta för andra när vi snackar om kommande konserterna i maj.

Fakta från bokförlaget:

I nära fyra decennier har Bruce Springsteen, arbetarkillen från New Jersey, varit en av rockens största. Hans karriär omfattar 20 Grammys, två Golden Globes och en Oscar, samt över 120 miljoner sålda skivor och ett otal utsålda turnéer. Han har gett röst åt USA:s folksjäl och ofta sjungit om den amerikanska drömmen och dess baksidor, men är omåttligt populär även i Sverige – vem minns inte när en rekordpublik nästan hoppade sönder Ullevi under en Springsteenkonsert 1985? Det är en kärlek som är besvarad, och Bruce Springsteen har ofta setts vandra runt på egen hand på Stockholms gator.
Trots sina direkta texter har privatpersonen Bruce förblivit ganska reserverad, och musikjournalisten Peter Ames Carlins biografi Bruce ger därför en ny inblick i Springsteens liv. Boken ger oss ett svar på vem Bruce är, både som människa och som artist, i en kronologisk skildring av hans långa karriär. Carlin har gjort djupintervjuer med familj, bandmedlemmar, barndomsvänner, exflickvänner och inte minst med Bruce själv. Redan i prologen skildras ett samtal mellan Peter A Carlin och Bruce Springsteen som låter oss ana Bruces charm och förstås också hans komplicerade förhållande till det egna kändisskapet.
Bruce är ett måste för alla fans – Carlin har haft fri tillgång till Springsteen och hans närmaste på ett sätt som aldrig tidigare förekommit, och resultatet omfattar hela bredden av Springsteens häpnadsväckande karriär och är den hittills mest avslöjande skildringen av New Jerseys störste son.
En bladvändare till biografi över en av de mest komplexa och fascinerande artisterna inom amerikanskt musikliv.

Relaterat:
Recension i Göteborgsposten

Bokrecension: Kaddish på motorcykel av Leif Zern – borde nominerats till Augustpriset

by

Kaddish på motorcykel
Författare: Leif Zern
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201210
ISBN10: 9100127817
ISBN13: 9789100127817

I ”Kaddish på motorcykel” berättar den svenska teaterkritikern och författaren Leif Zern om sin uppväxt under 1930- och 1940-talet med en judisk pappa och en mamma från svensk arbetsklass som konverterade till judendomen för att kunna gifta sig med Simon som blev Leifs pappa. Boken är liten, i behändigt fickformat på lite drygt 200 sidor men det är samtidigt en stor berättelse, nästan poetisk med flera bottnar i det som berättas. Den är en av de mest välskrivna böcker jag läst i år och egentligen är det skandal att den inte nominerades till Augustpriset.

Leif Zern bjuder på sig själv och berättar om både lyckliga stunder och sorgen som drabbar hans familj. Berättelsen kretsar kring Leif Zerns far som var jude men samtidigt väldigt öppen för och nyfiken på det svenska livet. Han följde de judiska reglerna med bröt emot dem för att fånga kräftor.

Det brukar sägas att den som skriver personligt kan berätta något allmängiltigt – och det stämmer i hög grad på Leif Zern. Många i Sverige har rötter i mer än en kultur och kan känna igen sig i det kluvna. Leif själv var ju på sätt och vis bara till hälften jude och mötte därför misstänksamhet både bland judarna själva och bland de svenskar som hade sina rötter helt i den svenska myllan. Hans far var inte strängt religiös med följde ändå de judiska reglerna, samtidigt som han var öppen för det vanliga, svenska livet.

För mig hade boken ytterligare en intressant aspekt. Leif Zern tillhör ju den svenska kultureliten och även om jag ofta ser honom på teaterpremiärer har jag aldrig talat med honom – och lär knappast göra det heller. Vi tillhör hela olika skikt i den svenska kultursfären. Han kommer från högborgerlighetens Dagens Nyheter.

Det var inte alltför länge sedan han gick till hårt angrepp i DN mot bloggar, där han menade att vi förstår teaterkritiken. Jag skickade ett mail till honom där jag undrade lite hur han menade, men jag fick, förstås inget svar. Det är den attityden som DN:s redaktion ofta har gentemot bloggare. DN:s kulturredaktion tillhör ju den svenska kultureliten. Det var därför intressant att läsa hur den störste av dem alla kommer från ganska enkel bakgrund, med en mamma som sade sig rösta på partiet till vänster om socialdemokraterna.

Tack vare hans underbara lilla bok har jag fått en inblick i hans bakgrund och jag ser honom med något andra ögon nu. Något. Litteratur är kraftfullt och starkt.

Text: Rosemari Södergren

Fler recensioner av ”Kaddish på motorcykel”: Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Den tomma stolen – J.K. Rowlings vuxenroman, en mörk saga om vår tid

by

Den tomma stolen
Författare: J.K. Rowling
Utg.datum: 2012-11-22
Förlag: Wahlström & Widstrand
Översättare: Molle Kanmert Sjölander, Charlotte Hjukström, Gudrun Samuelsson, Ing-Britt Björklund, Helena Hansson, Tove Janson Borglund
Originaltitel: The Casual Vacancy
Medarbetare: Pulice, Mario J. (form) / Holland, Joel (form)
ISBN10: 9146223215
ISBN13: 9789146223214

Harry Potter-författaren J.K. Rowlings debut som vuxenförfattare är en mörk saga om vår tid framför allt handlar det om de utsatta barnen.

Handlingen utspelar sig i den engelska staden Pagford, som är en liten småstad som gränsar mot den större stad Yarvil. Allt startar med att den knappt fyrtioårige mannen Barry Fairbrother oväntat och hastigt dör. Barry Fairbrother sitter med i kommundelsnämnden som styr över Pagford. När han nu dör blir ju hans plats ledig och det finns flera som är intresserade av att ta över den platsen.

Berättelsen börjar ganska lugnt, gemytligt och idylliskt men också lite rörigt. Vi får följa handlingen från många olika av stadens invånare. De första kapitlen tyckte jag det var lite svårt att hänga med i vem som var vem, eftersom handlingen skildrades utifrån så många olika karaktärers synvinkel, både unga och gamla, tonåringar och vuxna. Säkert drar dock J.K. Rowling ihop trådarna och det blir fascinerande att följa händelserna ur olika perspektiv.

Sakta och skickligt höjer J.K. Rowling spänningen och mörkare och mörkare skildrar hon ett samhälle med klyftor, ett samhälle i strid, tonåringar som lever sina hemliga liv och barn som far illa. Också vuxna som har en fasad av framgång och god karriär är blinda för sina barns behov. ”Den tomma stolen” är en av de starkaste skildringarna av hur vuxenvärlden sviker barnen och i synnerhet de barn som far illa och kommer från svåra sociala förhållanden.

Barry Fairbrother var en man som trodde på människors förmåga, en man som inte bara snackade utan gjorde något, en man som kämpade för och trodde på att de som stod längst ner i samhällshierarkin kan med stöd ta sig ur misären.

Den lilla idylliska småstaden, fylld av välmående människor i villor, har tvingats upplåta en del av staden till hyreshus. Detta område är en skam för staden, menar de välbärgade och vill att den större staden ska ta över området. Där finns också en beroendemottagning, eftersom hyreshusområdet har stora sociala problem med många missbrukare. De välbärgade småstadsborna intrigerar för att ta makten i kommundelsnämnden när Barry Fairbrother dött – och att stänga beroendemottagningen står överst på deras önskelista.

Jag har läst att J.K. Rowling är engagerad för barn och speciellt för utsatta barn. Hon har ju blivit otroligt rik genom succén med Harry Potter-serien. Den serien handlar ju på sitt sätt också om utsatta barn. Harry Potter växer ju upp som fosterbarn hos elaka släktingar som inte accepterar honom som han är. J.K. Rowlings engagemang för barn och ungdomar är ännu tydligare och starkare i ”Den tomma stolen”, som är en av de starkaste romanerna jag läst på länge. Jag blev skakad och påverkad av boken.

J.K. Rowling har ju i Harry Potter-böckerna skapat en miljö som griper tag i läsaren och varje gång jag läst en av dessa böcker har jag lagt undan den med saknad varje gång jag läst ut den. Författaren målar fram en miljö där det känns som att jag är mitt i. Det gör hon lika bra i ”Den tomma stolen”, jag kan knappt slita mig från den när jag läser den, fast det är en helt annan miljö, förstås, inte alls magiskt utan mycket konkret och nära verkligheten. Ingen karaktär är bara ond eller god, alla är mänskliga och alltför ofta egofixerade.

”Den tomma stolen” är en vuxenbok som väcker bokslukaren i mig, det går inte att slita sig från berättelsen. Den är så stark och jag vill både gråta och skrika och jag vill göra något för att förbättra världen, för att barn ska bli sedda. Det om något är väl ett högt betyg?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

John Grishams Processen – bjuder in oss på en resa genom amerikanskt rättsväsende

by

Processen
Originaltitel: The Litigators
Författare: John Grisham
Översättare: Kjell Waltman
Formgivare: Jojo Form
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201210
ISBN10: 9100130141
ISBN13: 9789100130145

Jphn Grisham, en av de amerikanska storsäljande författarna, skriver oftast från juristmiljon. Det är inte så konstigt, han ju jurist. I Processen är tre advokater som handlingen kretsar kring. Oscar Finley och Wally Figg har en liten advokatbyrå i Chicago som de knappt lyckas få att överleva genom att ta skilsmässofall och genom att jaga människor som råkat ut för olyckor och försöka få företräda dem i skadeståndsfall. Av en slump hamnar den unge juristen David Zinc hos dem.

De två äldre advokaterna är inte särskilt skickliga och de har personliga problem, Oscar Finley närmar sig pensionsåldern och mår uselt i ett äktenskap han mår dåligt av men varken har råd eller kraft ett ta sig ur. Wally Figg är alkoholist och har hunnit med fyra skilsmässor. Skilsmässor i USA kan vara dyra.

David Zinc däremot är utbildad på Harvard och har jobbat i fem år på en av de främsta juristfirmorna. Men han är in till döden trött på sitt jobb på storfirman där han bara sitter vid ett skrivbord och granskar avtal och aldrig träffar en vanlig människa. Zinc tjatar sig till att få jobba hos Oscar och Wally, där han inte kommer att tjäna särskilt mycket. Hans pappa, som är en framstående jurist, är inte särskilt förtjust i vad han ser som ett stort steg nedåt i karriären för David.

Wally stöter på en kvinna vars man avlidit i någon form av hjärtattack. Kvinnan menar att det är läkemedlet Krayoxx som orsakade mannens död. Wally ser chansen att hjälpa henne med att stämma det stora läkemedelsföretaget och han jagar fler kunder, som fått skador av läkemedlet eller har anhöriga som fått biverkningar eller dött.

Att stämma läkemedelsföretag är populärt bland en del amerikanska jurister, den som lyckas kan få stora skadestånd åt sina klienter och tjäna mycket pengar. Men den lilla advokatfirman har inte resurser att driva processen själv utan lierar sig med erfarna advokatbyråer.

John Grisham vet vad han skriver om, han kan miljöerna och vet hur det går till också bakom kulisserna. Det är en rätt skrämmande resa genom amerikanska rättsväsende vi gör.

Som alltid när det är John Grisham som varit framme är det lättläst. Han har ett bra språk där han inte fastnar i långtråkiga miljöbeskrivningar utan allt är välförpackat.

Lika mycket som Processen handlar om amerikanskt rättsväsende skildrar den de små människorna och deras illusioner och drömmar. Den som gillar John Grisham lär inte bli besviken. Det är en sådan där bok som det är svårt att slita sig ifrån, jag ville bara läsa och läsa. Jag ville veta hur det går och jag kände det som att jag var med där, jag såg karaktärerna framför mig.

Möjligen är det lite för genomskinligt, en bit en i boken förstod jag hur den skulle sluta. Visserligen är det en del överraskningar, men ändå är den delvis förutsägbar och kanske lite för gullig mitt i alltihop. Det är absolut en bra bok, men inte John Grishams bästa. Inte hans sämsta heller, för den delen.

Lottens bokblogg har också recenserat Processen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Elizabeth George: En lögn att lita på – fångar in mig och jag kan knappt slita mig

by

En lögn att lita på
Författare: Elizabeth George
Originaltitel: Believing the Lie
Översättare: Hanna Axén
Förlag: Norstedts
Serie: Thomas Lynley och Barbara Havers 17
Utgiven: 201210
ISBN10: 9113032062
ISBN13: 9789113032061

Ännu en tjock roman/deckare i serien om Barbara Havers och Thomas Lynley har nått den svenska publiken. ”En lögn att lita på” handlar fortfarande om Havers och Lynley – men romanen är mycket mer en traditionell roman än en en kriminalroman. Det är mycket mer än roman kring temat moderskap än en traditionell deckare.

Lynley blir sänd på ett hemligt uppdrag som doftar av vänskapskorruption. Högsta polischefen, Sir David Hillier, skickar ut Lynley att undersöka en drunkningsolycka, i Lake District. Ian Creswell, som drunknat, är systerson till en rik, välkänd och nyligen adlad industrimagnat, Bernard Fairclough, vars son Nicholas, gjort sig känd i den brittiska skandalpressen för sitt missbruk.

Den lokala polisen har redan konstaterat att dödsfallet är en olycka, men den rike adelsmannen har bett sin vän polischefen att få en privat, hemlig utredning. Bernard Fairclough vill vara säker på att hans egen son, som varit svår drogmissbrukare, inte ligger bakom dödsfallet.

Det luktar verkligen korruption att Lynley överhuvudtaget kan skickas på ett sådant uppdrag – och dessutom får han order att göra det hemligt. Han får inte ens nämnda det för sin närmaste chef, Isabelle Ardery.

Hur trovärdigt är något sådant? Jag är osäker. Kanske är det brittiska polisväsendet så korrumperat att det kan gå till så? Men ok, uppdraget är en förutsättning för handlingen, även om det stör mitt sinne för vad som är realistiskt.

Jag funderar också på om Elizabeth George är trött på Thomas Lynley? Det är lätt att som läsare irritera sig på honom, han blir alltmer överklass och gubbig. Hur kan han alls ha ett sexuellt förhållande med den vidriga polischefen Isabelle Ardery?

Frågan om Ian Creswell dött av en drunkningsolycka eller är mördad är kriminalgåtan i romanen, men det är inte vad romanen handlar om, egentligen. Medan Lynley utreder fallet stångas flera av romanens karaktärer med frågor kring förhållandet mellan mor och barn. Barbara Haverns, Lynley medhjälpare, ställs inför en jobbig situation när hennes vän och granne får sin dotters mamma tillbaka. Grannen lämnade sin fru och barn för denna kvinna, som i sin tur lämnade honom och den lilla dottern för en annan man.

Eftersom Lynley till varje pris måste undvika att bli igenkänd under utredningen ber han sina två vänner Simon och Deborah St James att hjälpa till med den. Simon och Deborah gräver allt djupare i familjen Faircloughs mellanhavanden till dess att den fina fasaden krackelerar. Samtidigt ställs Deborah och Simon inför sitt äktenskaps kanske svåraste prövning. Deborah kan inte få barn och nu har Simons bror fått tag på en femtonårig flicka som blivit med barn och söker ett par som vill adoptera hennes barn.

Elizabeth George deckare fångar alltid in mig, jag slukar dem och vill stanna kvar i deras miljöer och det är alltid med viss saknad jag lägger undan dem när jag läst ut dem. Denna nya roman, ”En lögn att lita på”, fungerar på precis samma sätt. Jag känner det som att jag är där, mitt i händelserna, och jag blir irriterad på en del av karaktärerna, vill säga till dem eller skaka om dem. Så även om jag egentligen undrar om hon inte är för ordrik, romanen är dock på 634 sidor, kan jag inte neka till att Elizabeth George är skicklig. När jag nu läst denna roman vill jag genast på tag på nästa. För en sak är säker, en uppföljare eller fortsättning, borde vara på väg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,