• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Vår tid ska komma – en film ingen kan se oberörd

14 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Vår tid ska komma
Betyg 5
Svensk biopremiär 19 maj 2017

Året är 1967 och i Köpenhamn demonstrerar unga människor och vill ha en bättre värld. Men för de två små bröderna Erik och Elmer finns det ingen flowerpower-kärlek. Deras mamma insjuknar i cancer, pappan dog några år tidigare i självmord och de två pojkarna skickas iväg till ett barnhem, Gudbjerg.

Aga av barn förbjöds årets före i Danmark men den lagen gäller inte i Gudbjerg, blir pojkarna snabbt varse. Elmer, den minste, fick en rejäl örfil då föreståndaren frågade vad han ville bli när han blev stor och svaret var ”astronaut”. Utsatta barn ska inte förhäva sig och tro att de kan bli något. Och nu pratar vi om örfilar som skakar om hela den lilla människan, kraftigt våld.

”Vår tid ska komma” är en stark berättelse som det inte går att värja sig emot. Den är vacker och grym och känns ända in i benmärgen. Den är en hyllning till kraften i fantasin och till den kraft som trots allt finns när de mest utsatta håller ihop. Berättelsen bygger på sanna händelser från barnhem i Danmark under 1960-talet. Jag tror inte filmen lämnar någon oberörd och samtidigt som den känns mycket trovärdig är den skickligt framförd dramaturgiskt och med duktiga skådespelare som Lars Mikkelsen som rektor och föreståndare Fredrik Heck och Sofie Gråbøl som Lilian. Barnskådespelarna är alla mycket bra. Imponerande och enastående.

Filmen var en stor succé i Danmark under sommaren och lockade 250.000 människor till biograferna. Manusförfattaren bakom den serien Brottet, Søren Sveistrup, har även skrivit manus till Vår tid ska komma.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen

Filmrecension: The Promise – en stark film om Turkiets folkmord på armenierna

12 maj, 2017 by Rosemari Södergren

The Promise
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 maj 2017
Regi Terry George
Manus Terry George och Robin Swicord

Under första världskriget begick Turkiet folkmord gentemot armenierna. Mer än 1,5 miljoner armenier som bodde i Turkiet dödades, både män, kvinnor och barn. Turkiet har fortfarande inte erkänt detta brott mot mänskligheten och inte bett om ursäkt. Filmen handlar om tre unga människor som drabbas hårt och måste fly när Turkiet ansluter sig till Tyskland under första världskriget och armenier och meningsmotståndare förföljdes.

Armeniern Mikael (som spelas av Oscar Isaac) växer upp i en by där armenier och turkar levde sida vid sida utan problem. Hans familj var sedan flera generationer tillbaka ortens apotekare. Mikael älskar sitt jobb att hjälpa människor bli friska och hans stora livsdröm är att bli läkare. Utbildningen kostar dock för mycket men han hittar en lösning: han gifter sig och får då pengar i kvinnans hemgift. Han beger sig till Konstantinopel och skriver in sig på universitetet och påbörjar sina medicinska studier.

I Konstantinopel bor han hos sin farbror och dennes familj. Där lär han känna sina småkusiners danslärare, Ana Khesarian (spelas av Charlotte Le Bon), en ung armeniska som har en amerikansk pojkvän, journalisten Chris Myers (spelas av Christian Bale).

Efter en tid av ungdomlig lycka och nöjesliv möter de tre vännerna krigets vedervärdighet högst påtagligt. Mikael och Ana blir nerslagna av rasande turkar och som armenier kan Mikael inte få frisedel för sina studier utan måste in i armén, för att bevisa sin trohet till Turkiet och hans farbror grips av turkarna och förs till ett koncentrationsläger. Chris Myers rapporterar om kriget och förföljelserna av armenierna till amerikanska AP.

Som tittare kommer vi väldigt nära karaktärerna och det blir så tydligt hur vidriga alla krig är och hur gräsliga brotten mot mänskligheten är när ett styrande folkslag börjar utrota andra folkslag. Före världskriget levde de olika folken tillsammans i det osmanska riket, oavsett religion och kulturell bakgrund.

Detta skedde alltså flera decennier före andra världskriget och Hitlers och nazisternas förföljelse av judar. Folkmord och utrotning av andra än egna folket var inget nytt och pågår ju än idag på olika håll i världen. Denna film visar på ett starkt sätt hur brutala krig är. Det blir så tydligt att alla vi som inte lever i krig måste kämpa för att få slut på krig och övergrepp och förföljelser.

Syftet med filmen är viktigt och delar av filmen är mycket bra men samtidigt är den av och till för övertydlig, därför får den inte ännu högra betyg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: armenier, Filmrecension, Oscar Isaac, Scen, Turkiet

Filmrecension: Heartstone – en brutal uppväxtsskildring

10 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Heartstone
Betyg 3
Svensk biopremiär 30 juni 2017

Några pojkar i tolv-tretton årsåldern fiskar vid en brygga och plötsligt kommer en stor svärm av fiskar. En av pojkarna får upp en ful stenfisk, som både är ful och inte är god att äta. Pojken tänker kasta i fisken i havet igen – men då tar en av pojkarna fisken och trampar ihjäl den, bara för att den är ful.

Det är inledningen av Heartstone, en brutal isländsk uppväxtsskildring som kretsar kring två pojkar i tidiga tonåren, Thor och Christian. Filmen berör mig, den är både sorglig och vemodig och är absolut en film som har sin egen karaktär. Inledningen sätter tonen: det finns mycket ilska, mycket aggressivitet och oförlösta känslor i denna värld dessa pojkar växer upp i.

Thor och Christian bor i en avlägsen isländsk fiskeby och det är sommar och de två pojkarna tar sina första steg mot vuxenlivet. De uppvaktar och blir uppvaktade av två flickor. Den ena av pojkarna är mycket nyfiken på tjejer och sex, sexdriften växer inom honom medan den andra pojken mer och mer känner att han är förälskad i sin bästa vän.

Filmen är mörk, båda pojkarna har svåra hemförhållanden. Christian blir slagen av sin våldsamma homofobiska pappa och Thor bor med sin ensamstående mamma och två systrar som mest bråkar med honom. Systrarna är ruggigt konservativa. När mamman vill gå ut och dejta en man blir hon kallad för hora av sinq döttrar. Mamman är långt ifrån den svenska curlingmamman. När Thor i inledningsscenen fått en stor hink full med fisk får den hinken stå kvar utanför deras lilla hus tills fisken börjar ruttna. Så lite värderar mamman att Thor fått hem fin fisk som de skulle kunna äta till mat. En sorglig bild av hur litet mamman bryr sig om sin son.

Filmen som regisserats av Guðmundur Arnar Guðmundsson är den första isländska film som tävlat i Venedigs filmfestival där den vann Queer Lion.

Den är välgjord och pojkarna spelar bra, anledningen till att den inte får ännu högre betyg är framför allt att vissa delar är för övertydliga. När den ena pojken gråter behöver vi som tittare inte se det i tio minuter. Två minuter räcker för att jag som tittare ska förstå hans djupa ångest. Regissören har för lite tilltro till mig som tittare emellanåt medan han samtidigt i andra delar av filmen lämnar mycket kvar under ytan för oss som tittare att dra egna slutsatser av.

När jag inte får sympati för den ene av huvudkaraktärerna är det också svårt att engagera sig. Thor utvecklas visserligen under dramats gång men jag har svårt att tycka om någon som dödar oskyldiga djur som han gör då han fiskar upp stenfisken.

Regissören Gudmundur Arnar Gudmundsson är född 1982 och tog examen på Icelandic Art Academy. Efter utbildningen flyttade han till Danmark och studerade att skriva för film, tv och teater. Hans kortfilmer har visats på mer än 200 festivaler och vunnit mer än 50 filmpriset. Heartstone är hans debut inom långfilm. Helt klart kommer vi att få se mer högkvalitativa filmer av denna filmskapare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Heartstone, Scen

Filmrecension: The Circle – tar upp viktiga frågor kring transparens och övervakning

3 maj, 2017 by Rosemari Södergren

The Circle
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 mqj 2017

Transparens – det har blivit ett ord med stark positiv laddning i dagens värld. Vi vill ha insyn, genomskinlighet, delaktighet i vad som händer där de mäktiga tar beslut om vår värld, om vår framtid, om våra liv och om våra jobb. Ju mer transparens desto mer inflytande får vi. Eller?

The Circle bygger på en roman av Dave Eggers och tar upp frågor kring transparens och övervakning. För den naturliga följden av transparens är ju att vi blir övervakade.

Emma Watson spelar huvudrollen Mae Holland som är en ung kvinna som blir anställd på The Circle, världens mest framgångsrika internetföretag. Hon är lycklig, helt enkelt överförtjust: hon har fått ett bra jobb på ett fantastiskt ställe som tar hon om hennes föräldrar och speciellt hennes MS-sjuka pappa. The Circle har den mest fantastiska servicen för sina anställda. Inom området finns hur mycket möjligheter som helst till rolig avkoppling och stöd för att kunna arbeta. Där finns hundyoga och hunddagis för de anställda hundar.

Mae upptäcker dessutom rätt snart att arbetsgivaren tycker det är positivt ju mer hon och de andra anställda använder sociala medier. Ja de uppmuntras att vara aktiva på sociala medier också på arbetstid. Det är helt enkelt ett drömjobb för en ung kvinna av idag.

Tom Hanks spelar Eamon Bailey, en av företagets grundare och chefer, som är en mycket fascinerande personlighet som har förmågan att väcka de anställdas engagemang. Han håller möten på fredagar inför personalen där han presenterar nyheter företaget ska införa. Han är som en religiös ledare och det är skrämmande hur rent av hjärntvättade personalen verkar. Det börjar väldigt sympatiskt och företaget har precis lanserats små minikameror som placerats ut över allt i världen och som gör att allt kan övervakas. Företagets teknik gör också att det blir näst intill omöjligt till exempel att kidnappa ett barn.

Nyheten på ett fredagsmöte är när en politiker har upptäckts ha skumma saker för sig. Att makthavare som kongressledamöter kan ha kriminella saker för sig beror på att de kan göra saker i smyg, att det inte finns transparens, betonar Eamon Bailey. The Circle har fått en kvinnlig politiker att bli den första som har totalt transparens. Hon ska filmas hela tiden, vad hon än gör och all hennes epost, alla hennes konton på sociala medier ska vara öppna för vem som helst att se när som helst.

Det finns förstås fördelar med mer transparens i världen och i synnerhet mer genomskinlighet på de som har makt. Men det finns stora fallgropar i en värld där allt övervakas, där ingen längre har något privatliv.

Det är viktiga frågor som tas upp i The Circle. I dagens värld är det inte bara diktatoriska statssystem som vill övervaka sina medborgare, också de globala webb-företagen som Facebook och Google har enormt många möjligheter att övervaka oss. Inte bara möjligheter, de gör ju faktiskt det.

Visst, övervakningskameror och annan övervakning kan vara till hjälp för att fånga brottslingar, att stoppa terrorister, men övervakning kan alltid missbrukas också.

Att både Tom Hanks och Emma Watson och övriga skådespelare är skickliga och rätt i sina roller är ett av de stora plusen i denna film. Att berättelsen inte är helt svart eller vitt utan tar upp olika aspekter på den värld vi går emot idag, där allt mer av våra liv finns öppna att se av vem som helst världen över, är en av filmens styrkor.

Lite minus för min del är det typiskt amerikanska berättelse-maneret. Men eftersom filmen utspelar sig i USA köper jag berättelse-tekniken. Filmen är bra och har en bra knorr på slutet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Emma Watson, Filmrecension, Scen, The Circle, tom hanks

Filmrecension: Vad döljer du för mig?

26 april, 2017 by Rosemari Södergren

Vad döljer du för mig?
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 maj 2017

En helt underbar, fantastisk, italiensk film om sju vänner som samlas en fin sommarkväll för att avnjuta en god middag tillsammans. De har känt varandra i åratal och borde veta det mesta om varandra. Männen har varit barndomskamrater och deras kvinnor är sedan flera år med i gänget.

Det är en väldigt italiensk film där vännerna pratat och gestikulerar mycket och maten får det att vattnas i munnen för den som älskar riktigt god italiensk pasta, vin och tiramisu.

När tre av paren samlats väntar alla på den fjärde mannen, Peppe, som för ett tag sedan separerat från en kvinna och nu ska ha träffat en ny kvinna som skulle följa med på middagen. Hurdan är kvinnan? Är hon vacker, är hon ung eller medelålders, är hon smal eller tjock? Alla är mycket nyfikna och diskuterar detta ivrigt innan Peppe dyker upp, ensam. Hans nya flickvän Lucille har blivit sjuk, berättar han.

Av en händelse börjar de prata om sina mobiltelefoner och plötsligt har de satt igång ett spel: var och en ska lägga sin mobiltelefon på bordet och alla sms kommer dit ska läsas upp högt för alla och telefonsamtal ska lyssnas på med högtalaren på. Alla ska få höra allt. Det blir en slags vuxen version av ungdomens lek ”sanning eller konsekvens”.

Att det ska ske saker under kvällens lopp som förändrar livet och relationerna dem emellan är väl ganska förutsägbart. Det som gör filmen så bra är att det är flera överraskande vändningar och som tittare får jag emellanåt skratta rejält och emellanåt tycker jag riktigt synd om en och annan av dem. Det är en sådan där film som jag dras in i och jag glömmer att jag sitter i en biosalong – jag känner det som att jag är där, med i handlingen. Som tittare blir jag överraskad ända in till slutet. Skådespelarna är mycket duktiga och jag blir rejält sugen på att se mer italiensk film.

Filmen har fått motta flera fina utmärkelser, bland annat David di Donatello Awards – Italiens motsvarighet till Oscar – i kategorierna årets bästa film och bästa manus.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Italien, Italiensk film, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in