Vad döljer du för mig?
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 maj 2017
En helt underbar, fantastisk, italiensk film om sju vänner som samlas en fin sommarkväll för att avnjuta en god middag tillsammans. De har känt varandra i åratal och borde veta det mesta om varandra. Männen har varit barndomskamrater och deras kvinnor är sedan flera år med i gänget.
Det är en väldigt italiensk film där vännerna pratat och gestikulerar mycket och maten får det att vattnas i munnen för den som älskar riktigt god italiensk pasta, vin och tiramisu.
När tre av paren samlats väntar alla på den fjärde mannen, Peppe, som för ett tag sedan separerat från en kvinna och nu ska ha träffat en ny kvinna som skulle följa med på middagen. Hurdan är kvinnan? Är hon vacker, är hon ung eller medelålders, är hon smal eller tjock? Alla är mycket nyfikna och diskuterar detta ivrigt innan Peppe dyker upp, ensam. Hans nya flickvän Lucille har blivit sjuk, berättar han.
Av en händelse börjar de prata om sina mobiltelefoner och plötsligt har de satt igång ett spel: var och en ska lägga sin mobiltelefon på bordet och alla sms kommer dit ska läsas upp högt för alla och telefonsamtal ska lyssnas på med högtalaren på. Alla ska få höra allt. Det blir en slags vuxen version av ungdomens lek ”sanning eller konsekvens”.
Att det ska ske saker under kvällens lopp som förändrar livet och relationerna dem emellan är väl ganska förutsägbart. Det som gör filmen så bra är att det är flera överraskande vändningar och som tittare får jag emellanåt skratta rejält och emellanåt tycker jag riktigt synd om en och annan av dem. Det är en sådan där film som jag dras in i och jag glömmer att jag sitter i en biosalong – jag känner det som att jag är där, med i handlingen. Som tittare blir jag överraskad ända in till slutet. Skådespelarna är mycket duktiga och jag blir rejält sugen på att se mer italiensk film.
Filmen har fått motta flera fina utmärkelser, bland annat David di Donatello Awards – Italiens motsvarighet till Oscar – i kategorierna årets bästa film och bästa manus.