Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

sociala medier

Nja, nu vrider DN allt till det och härligt med splittring inom högern

by


Miljöpartiets språkrör har sagt att dMP kan tänka sig att samarbeta med högerregeringen kring asyl- och flyktingpolitiken. För att få en långsiktig och stabil överenskommelse i dessa frågor och för att det är viktigt att Sverigedemokraterna inte har något inflytande i den politiken.

Men hur vrider DN:s pappersredigerare till det? Ni ser rubriken. Det är lätt att tro att MP är beredda att samverka närmare och i fler frågor. Vilket de inte alls har sagt ja till.

På samma sätt ser vi hur högermedier går till bred attack på flera fronter mot vänstern. Den facklig-politiska samverkan försöker högern komma åt. Trots att denna samverkan är något som fastställs i demokratisk ordning kongress efter kongress.

För min del tror jag att sociala medier är livsviktiga för människor som har andra värderingar än högern. För alla oss som inte anser att människans värde ligger i hur hög lön han/hon har och som inte tror att människans främsta drivkrafter handlar om 500 kronor mer i plånboken.

Via S-buzz hittar jag en hyllning till Netroots, progressiva bloggare i samverkan. Det är Åsa Westlund som skriver i Aktuellt i Politiken:

Efter Emelies inlägg var skillnaden stor mellan de borgerliga bloggarna och de rödgröna. De borgerliga försökte tiga ihjäl henne. Flera gick till personangrepp mot Emelie och hennes mamma. Hade inte nätrötterna lyft upp henne, hade inte den rödgröna digitala världen lyft in henne i medias och politikens finrum hade antagligen de borgerliga lyckats. Emelies blogg påverkade valrörelsen eftersom den var äkta och för att det fanns en rödgrön struktur på nätet som fångade upp, som skickade vidare, som försvarade.

Våra nätrötter, eller NetRoots som de kallas, har under flera år byggt upp vår närvaro i sociala medier. Inte styrt av någon utan byggt underifrån. Vanliga människor, precis som Emelie.

För övrigt hoppas jag att det här fortsätter växa, ur Expressen:

Alliansregeringen skakas just nu av inre stridigheter.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har i hemlighet haft flera möten med alliansens tre partiledare – men oenigheten består, uppger regeringskällor för Expressen.
Splittringen är så allvarlig att alliansen på sikt riskerar att spricka.
Det handlar bland annat om ministerposter, den frostiga relationen till Miljöpartiet och om synen på Sverigedemokraterna.

För Sverige vore det bra om blockpolitiken sprack. Demokratin är värd mer mångfald i politiken är två sönderförhandlade diplomatiska block.

Röda Berget har också bloggat om den splittrade högeralliansen, liksom Peter Högberg.

Johan Westerholm har bloggat om hur högermedier försöker lägga sig i Socialdemokraternas interna angelägenheter.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Snart kommer den, boken Netroots om den progressiva bloggrörelsen som sätter agendan

by


Netroots – En progressiv bloggrörelse som sätter agendan
Det är titeln på en bok om hur den rödgröna bloggrörelsen växt fram i Sverige. Boken lanseras i höst och jag tror den blir spännande att läsa.
Själv har jag skrivit ett kapitel i boken, om hur allt startade.
Fast det låter förmätet att säga att allt startade då. Men jag skriver om hur jag tillsammans med Johan Ulvenlöv och några andra hämtade Joe Trippi till Sverige för att hålla ett seminarium för progressiva bloggare i en stor lokal i riksdagen.
Joe Trippi var mannen som startade det sätt att jobba med sociala medier som sedan vidareutvecklades och blommade ut i full kraft under Obama-kampanjen.

Här är Joe Trippis hemsida.
Lite fakta om Joe Trippi från Wikipedia:

Joe Trippi (born June 10, 1956) is a long-time American Democratic campaign worker and consultant. A mainstay in presidential politics, Trippi has worked on the presidential campaigns of Edward Kennedy, Walter Mondale, Gary Hart, Dick Gephardt, and most recently John Edwards. Most notably, he served as campaign manager for presidential candidate and former Vermont governor Howard Dean.

Trippi is an alumnus of San José State University and a brother of Sigma Nu.

Här lite ur ett pressmeddelande om boken:

Netroots – En progressiv bloggrörelse som sätter agendan

Netroots samlar o?ver 600 progressiva bloggar och har pa? bara na?gra a?r vuxit fram som Sveriges sto?rsta na?tverk fo?r politiska bloggar.

Tongivande bloggare bera?ttar ha?r hur den mediala spelplanen har fo?ra?ndrats i och med bloggarnas intra?de och hur na?tro?tterna nu sa?tter agendan. Netroots utmanar ho?gerns monopol i media och pa? ledarredaktionerna, och kan ocksa? jobba runt ho?gerns ekonomiska resurser och inflytelserika lobbygrupper.

Till skillnad fra?n ma?nga andra bo?cker om sociala medier och bloggosfa?ren, bera?ttar den ha?r boken inte hur du ska go?ra eller presenterar facit. Du fa?r ista?llet veta hur na?tverket fungerar, dessutom med perspektiv och analyser fra?n oberoende forskare och utomsta?ende na?tverk. I boken finns ocksa? ett unikt textbidrag fra?n den amerikanska na?trotsro?relsen.

Boken ska presenteras oå måndag 5 juli på Hamnplan 5, Visby kl 09.30.
Om du är i Almedalen har du chansen då att träffa flera av de medverkande författarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Allsången, fotbollen, Roky Erickson, Hultsfred och communitydöden och bloggdöden

by


Stenhård konkurrens från VM-fotbollen.
Ändå var det över 1,5 miljon svenskar som såg premiären av ”Allsång på Skansen”.
– Åh, så skönt, vad glad jag blir, säger SVT:s projektledare Gunilla Nilars till Resume.se.

Ja jag undrade faktiskt hur det skulle gå. Mitt i fotbolls-VM och med konkurrens med matchen mellan Spanien och Portugal skulle första omgången av sommarens Allsång på Skansen dra igång. Det var trots allt första gången Spanien och Portugal möttes i ett åttondelsfinal i ett VM.

Hemma hos mig vann fotbollen, för att jag var den enda som fanns kvar hemma, alla andra var iväg på annat. Men jag vet också att många börjat tröttna på fotbollen, det är inte så kul för den som inte är fotbollsnörd eller tidigare sportjournalist att följa alla matcher, kanske.
Sverige var ju inte med alls, Danmark föll bort och båda svensklagen Elftenbenskusten och Nigeria borta.
Ur Dagens Nhyheter:

Just nu lyssnar jag på en underskiva som släppts i vår med Roky Erickson och Okkervil River: True Love Cast Out All Evil.
Rokys sköna raspiga råa stämma med så mycket smärta och livserfarenhet siitter bra en sådan här regngrå svensk sommardag då jag liksom många sörjer att Hultsfredsfestivalen nu läggs ned.

I juni 2007 spelade Roky för första gången i Sverige på Hultsfredsfestivalen.
Det är ett av de för mig viktiga minnena från Hultsfred. Det var också på Hultsfred jag hörde Pet Shop Boys live för första gången och insåg att jag gillar det bandet.
Aftonbladet har låtit läsare berätta om sina minnen från Hultsfred.

Dagens Media menar att Peace & Love är den nya Hultsfred:

Peace & Love har fram till i år inte haft några kommersiella samarbeten, men har i år tecknat ett avtal med Coop. Festivalen har växt till Sveriges största och kan nästas sägas ha tagit över Hultsfredsfestivalens roll.

– De har kvar lite av Woodstockromantiken, som även Hultsfred hade för längesen. För oss i branschen är det nästan ofattbart att de inte jobbat med sponsorer. Där finns en stor outnyttjad kommersiell kapacitet, säger Niklas Olovzon.

Jag funderar, kan det vara så att just för att Peace & Love inte har en kommersiell image, att det kan vara hemligheten bakom succén? Att Peace & Love kommer att förlora sin förstaplats om de börjar bli mer sponsrade och kommersiella?

Bert Karlsson ryter till och säger att det inte är för få besökare som gör att Hultsfred måste lägga ned, det är att artisterna är alldeles för dyra:
Han skriver i en debattartikel:

Problemet är de internationella bokningsbolagen som bestämt sig för att suga ut det svenska musiklivet.

De trissar upp priserna på artisterna och därmed också på besökarnas biljetter. Och de enda som går rika ur affären är de internationella direktörerna, inte arrangörerna på plats.

Det talas mycket om olika dödar i medierna nu i sommar. Förutom att vi är många som sörjer Hultsfred har flera communities lagts ned. Fast det tror jag inte så många sörjer, det har kommit andra alternativ. Dagens Nyheter passar på att ge en känga åt bloggar och påpekar förstås att det är färre som bloggar nu sedan Facebook tagit sådan tätposition i besöksstatistiken.

Upptäckten är en av flera som pekar mot att antalet bloggar ökar allt långsammare. Framför allt är det bloggar som fungerar som dagböcker som minskar på grund av konkurrens från Facebook och Twitter, där liknande funktioner finns.

Samtidigt som ökningen av bloggar minskar har nämligen trafiken på Facebook och Twitter ökat med 66 respektive 47 procent förra året, skriver The Economist.

Om igen: bloggverktyg är verktyg som gör att det är lätt att publicera sig på webben. Vad de sedan fylls med kan variera hur mycket som helst. Medier vill gärna framställa det som att bloggar bara är en form av dagböcker. Bloggar kan ju vara som vilken tidning som helst, i princip, fyllas med vetenskapligt innehåll, med fakta om diet, om musik, om teknik … Bara fantasier sätter gränser.

Men att det mer personliga bloggandet som mer är en social funktion minskar när andra sociala medier växer är naturligt. Det är bara bra att det kommit verktyg som fungerar ännu bättre för dessa syften.

Dagens Nyheter:

Fritt fall för svenska nätcommunities
Den ena efter den andra av de stora, svenska sociala nätverken stänger ner. Playahead försvann i januari i år, Lunarstorm kommer att stänga ner i augusti och i dag onsdag lägger Skunk ner sin verksamhet.

Relaterat.
Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lunarstorm R.I.P.

by


Lunarstorm, en gång Sveriges största community på internet, läggs ned i sommar.
Från en toppnotering på 1,6 miljoner unika besökare 2006 har antalet användare rasat och i den senaste mätningen hade sajten bara 100.000 besökare, skriver Dagens media.

Lunarstorm var så hajpat och de sålde annonser och organisationer köpte krypin-utrymmen där.

Konkurrensen från betydligt bättre sajter har varit förödande.
Jag ser flera anledningar till att Lunarstorm inte klarade konkurrensen.
1. Det var rätt krångligt att bli medlem där
2. Den var på sätt och vis låst till Sverige, människor vill knyta kontakter över hela världen, som det är möjligt i Facebook
3. Lunarstorm var för tydligt en kommersiell produkt
4. Lunarstorm ville egentligen bara ha ungdomar som medlemmar

Nu vill Lunarstorms ägare starta ett nytt nätverk som ska locka medlemmar istället: LS8.se, enligt Dagens Media:

I februari öppnades LS8.se upp som betaversion och i dag har sajten omkring 2.000 inbjudna användare. I sommar släcker Wyatt ner Lunarstorm och alla som vill uppmanas att flytta till nya LS8 – en förkortning av Lunarstorm version 8.

Jag tror inte på LS8.se – för sajten verkar i princip vara samma sak som Lunarstorm.

– Vår målgrupp är ungdomar i gymnasieåldern. De har ett behov av att utforska sig själva och andra. På Facebook ges det inte riktigt sådana möjligheter, säger Andreas Ödman, ansvarig för Lunarstorm på Wyatt Media Group till Dagens Media.

Ingen av de stora sajterna låser in ungdomarna för sig själva. Jag tror inte ett dugg på en sådan sajt.
Ungdomar växer rätt snabbt och då blir sajten inaktuell för dem. Ungdomar vill ha kontakt med människor i olika åldrar.
Dessutom tror jag de gör fel när du introducerar den nya sajten genom att bara ha vissa utvalda som får testa den. Den som inte fått vara med där och varit med på Lunarstorm tidigare känner sig lätt trampad på tårna.

Men: Lunarstorm var i några år en stor framgång på webben och jag tror att sajter som den helt klart inspirerat de som sedan byggt andra nätverkssajter. Många av de som idag är aktiva på Facebook, i bloggvärlden, med Twitter och andra sociala medier har helt säkert lärt sig mycket i Lunarstorm.

Lunarstorms uppgång och fall visar också hur snabbt det går i webbvärlden och hur viktigt det är att känna av trender och snabbt kunna anpassa sig. Kanske Lunarstorms svårigheter att öppna sitt koncept och sluta vara så stängd kan vara en bild för vart papperstidningarna kan vara på väg. De papperstidningar som försöker låsa in sitt material kommer nog att gå samma väg som Lunarstorm.

Computer Sweden har också rapporterat om att Lunarstorm läggs ned till sommaren, men har inte gjort någon egen reflektion kring detta. Och det tycker jag är lite i lataste laget. En tidning som bevakar IT-världen borde presentera sina tankar kring detta.

Relaterade artiklar: Sydsvenskan och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Varför måste man vara medlem hos Expressen för att få kommentera där?

by

Emanuel Karlsten är en av de lovande unga journalisterna som gjort superkarriär med sociala medier. Först rekryterades han till tidningen Dagen och gjorde den till en av de mest öppna tidningarna på webben. Han startade bloggverksamhet, öppnade för kommentarer med mera.

För ett tag sedan rekryterades han till Expressen där han bland annat har en blogg som heter Tabloism.

I ett blogginlägg skriver han om hur absurt det är att medieföretag försöker gömma innehåll i pappersversioner när de nya generationerna tar in mycket stor del av sin information via webben:

Jag tänker på vad dessa fyraåringar kommer säga om 2010. Hur de om 20 år kommer känna inför att Times valde att gömma all sin information bakom en betalvägg. Eller beslut, som det DN gjorde i helgen, om att paxa sin exklusiva Mankell-dagbok till papperstidningen och låta The Guardian stå för webb-spridningen av samma text (två dagar senare fortfarande det mest lästa).

Jag tänker att de kommer prata om det med ett snett leende. Skratta åt hur förlamade tidningen blev av att internet inte fungerade på samma sätt som en papperstidning. Hur vi stod och trampade i vatten efter frälsande lösningar. Hur vi försökte tämja internet och tekniken till att anpassa sig till de företagslösningar och ekonomiska modeller vi kände till.

Han har en poäng. Men det är också en svår ekvation: hur få inkomster på Internet? Han ställer den frågan själv också:
Alla finns på nätet. Men för mediehusen finns fortfarande intäkterna utanför nätet. Är det läsarna eller affärsmodellen det är fel på?

Det är en svår fråga. Om någon har svaret: hör gärna av dig till Kulturbloggen. Vi önskade vi kunde överleva på våra webbprojekt.

Men det blir lite smålustigt när Emanuel Karlsten raljerar över andra mediehus som låser in sina projekt. Expressen har ju inte riktigt öppnat för det interaktiva samtalet på sin webbplats heller. Det går inte att kommentera deras artiklar eller blogginlägg utan att vara medlem hos Expressen och logga in.

Så det finns en hel del för Karlsten att förklara för sina chefer på Expressen också.

Internet och sociala medier är spännande. Utvecklingen är fascinerande. Hur vi med Facebook kan hitta borttappade vänner och återknyta kontakten. Hur vi med Twitter snabbt kan få information. Och hur vi med de nya GPS-baserade funktionerna Foursquare och Gowalla kan lägga in rumsaspekten och hitta varandra när vi är i närheten av varandra.

Men vart bär det av? De flesta som är aktiva på Internet är kritiska till övervakningslager som FRA och Ipredlagen. Med rätta.

Men hur låter vi oss själva bli övervakade med sociala medier? Linda Pierre tar upp detta i en krönika i Metro:

Frågan är hur stor del av våra privatliv vi vill visa upp på i livets föreställning och vad vi vill hålla för oss själva? Kommer vi kunna gå av scenen och ut från rampljuset eller är vi fast i publikens våld?

Jag tycker dessa två olika krönikor har med varandra att göra. Ju mer vi är på Internet och ju fler som är där: hur gör vi med vår möjlighet att få vara avstängda, att ha integritet, att få tid att tänka ifred?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,