Emanuel Karlsten är en av de lovande unga journalisterna som gjort superkarriär med sociala medier. Först rekryterades han till tidningen Dagen och gjorde den till en av de mest öppna tidningarna på webben. Han startade bloggverksamhet, öppnade för kommentarer med mera.
För ett tag sedan rekryterades han till Expressen där han bland annat har en blogg som heter Tabloism.
I ett blogginlägg skriver han om hur absurt det är att medieföretag försöker gömma innehåll i pappersversioner när de nya generationerna tar in mycket stor del av sin information via webben:
Jag tänker på vad dessa fyraåringar kommer säga om 2010. Hur de om 20 år kommer känna inför att Times valde att gömma all sin information bakom en betalvägg. Eller beslut, som det DN gjorde i helgen, om att paxa sin exklusiva Mankell-dagbok till papperstidningen och låta The Guardian stå för webb-spridningen av samma text (två dagar senare fortfarande det mest lästa).
Jag tänker att de kommer prata om det med ett snett leende. Skratta åt hur förlamade tidningen blev av att internet inte fungerade på samma sätt som en papperstidning. Hur vi stod och trampade i vatten efter frälsande lösningar. Hur vi försökte tämja internet och tekniken till att anpassa sig till de företagslösningar och ekonomiska modeller vi kände till.
Han har en poäng. Men det är också en svår ekvation: hur få inkomster på Internet? Han ställer den frågan själv också:
Alla finns på nätet. Men för mediehusen finns fortfarande intäkterna utanför nätet. Är det läsarna eller affärsmodellen det är fel på?
Det är en svår fråga. Om någon har svaret: hör gärna av dig till Kulturbloggen. Vi önskade vi kunde överleva på våra webbprojekt.
Men det blir lite smålustigt när Emanuel Karlsten raljerar över andra mediehus som låser in sina projekt. Expressen har ju inte riktigt öppnat för det interaktiva samtalet på sin webbplats heller. Det går inte att kommentera deras artiklar eller blogginlägg utan att vara medlem hos Expressen och logga in.
Så det finns en hel del för Karlsten att förklara för sina chefer på Expressen också.
Internet och sociala medier är spännande. Utvecklingen är fascinerande. Hur vi med Facebook kan hitta borttappade vänner och återknyta kontakten. Hur vi med Twitter snabbt kan få information. Och hur vi med de nya GPS-baserade funktionerna Foursquare och Gowalla kan lägga in rumsaspekten och hitta varandra när vi är i närheten av varandra.
Men vart bär det av? De flesta som är aktiva på Internet är kritiska till övervakningslager som FRA och Ipredlagen. Med rätta.
Men hur låter vi oss själva bli övervakade med sociala medier? Linda Pierre tar upp detta i en krönika i Metro:
Frågan är hur stor del av våra privatliv vi vill visa upp på i livets föreställning och vad vi vill hålla för oss själva? Kommer vi kunna gå av scenen och ut från rampljuset eller är vi fast i publikens våld?
Jag tycker dessa två olika krönikor har med varandra att göra. Ju mer vi är på Internet och ju fler som är där: hur gör vi med vår möjlighet att få vara avstängda, att ha integritet, att få tid att tänka ifred?
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, tabloism, ekonomi, Expressen, FRA-lagen, integritet, ipredlagen
Emanuel säger
Skrev faktiskt om just det där i dag i min privata blogg, http://www.emanuelkarlsten.se/06/dagboksanteckningar/. Om det omöjliga i att ha stängd kommentarsfunktion. Jag avskyr det.
Men just nu är det en teknisk begränsning som vi inte kan göra särskilt mycket åt. Vi tittar istället på en helt ny lösning. När det tas i bruk? Vet ej. Men under tiden lägger vi inte tid på att uppdatera något gammalt.